Tiden går fort när man har roligt

Att väntan på våren kan kännas lång håller ni säkert med om. En god vän ondgjorde sig i går morse på Facebook om att termometern visade -9.i Skåne. Jag har full förståelse för att man vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Idag är det sista skiddagen för denna semestern och i morgon bär det av tillbaka till Skåne igen. Statistiskt sett borde våren i alla fall metrologiskt vara där när jag kommer hem. Enligt SMHI:s statistik kommer våren till Skåne den 22/2.

Det finns antagligen ingen anledning att göra små skutt och skrika vårskriket ännu. Ändå vet jag att den  närmar sig med stormsteg. För mig känns alltid hemkomsten från skidsemestern som startskottet på hojsäsongen. När jag packat upp väskorna och fixat till skidorna och ställt undan dem i väntan på nästa säsong. Då är det dags att börja se över hojkläderna så att dom är i ordning till premiären. Har du en löstagbar inredning i hjälmen passa på att tvätta den också.

Sedan är det ju mer än hög tid att pyssla om hojen och göra det där som du sköt upp till senare. Tvätta putsa polera, kolla däcktryck och provstarta och varmköra. Sedan är det samvetsfrågan. Service? Hur var det med det? Blev hojen servad innan du ställde in den för vinterförvaring? Om inte är det hög tid nu. Sedan är det med service som med så mycket annat, åsikterna går isär om hur man skall göra. Någon säger att man skall serva innan man ställer undan och någon säger att man skall vänta till våren. Sedan finns det de som som säger att man skall serva när man ställer undan ifall man har varmgarage. Har man kallgarage skall man däremot vänta till våren. Vem skall man tro på? Ingen aning, gör som du själv känner. I vilket fall som helst är det viktigaste att hojen blir servad.

Så nu fick du plötsligt en del att pyssla med. Misströsta inte! Att ha något att göra, gör att tiden går fortare. Snart är det dags för premiärturen!

Va fan e en Scrambler?

Ett ord som dyker upp ibland är scrambler motorcycle. Då kan man ju undra vad sjutton en scrambler är? Scramblern är en viktig del i den motorhistoriska utvecklingen. En föregångare och vägvisare som gjorde hojåkning möjlig även utanför vägen. Utan scramblern inga endurohojar, inga äventyrshojar och definitivt  inga supermotardhojar.

En scrambler är med andra ord en hoj som är byggd för att kunna ta sig fram både på och vid sidan av vägen. I England tävlade man i scrambler. Det var jordbanelopp som liknade motocross fast utan hopp.

 Alla gamla trender kommer tillbaka säger man och så är det väl med scramblern också. Både Triumph och Royal Enfield bygger hojar med scramblerstuk. Bland dagens unga hojbyggare som bygger hojar på sportster ser man att många låter sig inspireras av de engelska scramblerhojarna
med grovmönstrade däck och uppdragna avgasrör. Jag förstår dom. Jag tycker också att scramblerstuket är tufft.

Det kanske får lov att vara en scrambler nästa gång. Visst hade det varit kul att få smiska lite grusväg

Krigarhojen kom från Varberg

Under andra världskriget upptäckte försvaret att man saknade ordonnanshojar. Försvarets MC-ordonnanser hade tidigare åkt BSA men eftersom England låg i krig med Hitlertyskland kunde BSA inte leverera vare sig nya hojar eller reservdelar.

Från FMV skickades en uppmaning till Husqvarna att de skulle bygga en ny ordonnanshoj till försvaret. Husqvarna avfärdade denna order med motiveringen att de redan hade fullt upp med att  med  att bygga vapen och för stunden hade lagt hojtillverkningen på hyllan. Uppdraget gick vidare till Monark i Varberg. 

Monark hade god erfarenhet att bygga man hade däremot inte byggt några egna motorer utan använt maskiner från bland annat Esse och BSA. Från Husqvarna fick Monark en ritning på en lämplig ram. Eftersom BSA var uteslutet började man leta efter en svenska motortillverkare.

Valet föll på Albin motor AB i Kristinehamn som var välkända för sina båtmotorer Albin utvecklade en helt ny motor för ändamålet som till slut hamnade i krigsmaskinen som vi känner som Monark Albin. 1942 tillverkades den första omgången. Det var 300 maskiner som försågs med en 500cc sidventilsmotor.  Året därpå utvecklade man motorn till en toppventilare och 3000 exemplar tillverkades.

Monar Albin var en relativt stor och tung hoj med sina 250 kg men samtidigt var den mycket robust och hållbar. Framförhållingen var god och efter kriget lyckades försvaret bygga ihop ytterligare några  hundra hojar av delar från reservdelslagret. Monark Albin blev de första hojarna FMCK fick ta hand  om och fick således bli grunden i deras verksamhet. Under 50-talet byggdes många Monark Albin hojar om till motocrossmaskiner.

Med facit på hand var det kanske tur att Husqvarna inte kunde levera de hojar FMV ville ha.  Det är inte säkert att deras egna maskiner blivit lika hållbara även om de hade ett finger med i spelet när det gällde Monark Albin.

Äntligen lite fartvind i ansiktet

Är han redan ute och åker hoj undrar ni kanske? Tyvärr så "hardcore" är jag inte. Hojåkaren är på skidsemester. I min värld så är utförsåkning den enda värdiga vinterersättningen för att köra hoj. Skoteråkning hade säkert fungerat också men det har jag ännu inte haft förmånen att testa. Skidor däremot har jag åkt i massor med vintrar.

Det finns fler likheter än vad man tror. Precis som när man kör hoj handlar mycket av grundtekniken balans och var man fäster blicken. Styr gör man till stora delar genom att luta sig i kurvorna och jobba med höfterna. På skidfronten har det hänt mycket de senaste 20 åren. Dagens så kallade carving skidor är betydligt mer lättåkta än dom gamla långa raka man hade förr. Förr tyckte jag att riktiga män inte körde på kortare skidor än 2 meter. Idag är mina lagg 168cm. Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig!

En bra skiddag med vackert vinterväder kan nästan mäta sig med en bra dag på motorcykeln. Jag vet också att när skidsemestern är slut och man är på väg hem till jobb och vardag igen så är man ännu lite närmre årets första hojtur. Läste i tidningen igår att våren i Skåne kommer statistiskt sett den 22/2.
SMHI spådde dock att den skulle komma något senare i år. Det känns ändå att den närmar sig och att första turen snart är här. Tills dess skall jag njuta av min skidsemester, sedan blir det hem och börja putsa på Road Kingen.

Varför tror vi att vi inte syns?

Varför syns vi inte undrar en del motorcyklister. Någon kläckte idén att alla motorcyklister borde ha varselväst. Så sjutton heller är min spontana reaktion. Det spelar ingen roll ifall vi hade orange reflexvästar och ett blåljus monterat på hjälmen så skulle ändå inte bidra till att minska antalet MC-olyckor.

Vad det egentligen handlar om är att bilisterna måste bli mer uppmärksamma och lära sig att titta efter motorcyklar innan det kör ut på en ny väg eller innan de skär en kurva. Varselväst hjälper inte till att öka bilisternas uppmärksamhet, för att se en motorcykel måste man som bilförare titta efter. Om föraren tittar efter  så syns vi oavsett klädsel. Idag är det för många andra människor i trafiken som använder varselväst för att detta skall bli förknippat med motorcyklar. Cyklister sopåkare, vägarbetare ,poliser, joggare, ryttare med flera använder varselväst. Alla dessa rör sig långsamt i trafiken till skillnad från motorcyklar som kör "nästan" lika fort som bilarna.

Jag kan förstå att en del bilister på håll har svårt att skilja på sporthojar och plast scootrar. På håll se lika ut med sina plastkåpor och dubbelljus. Sätt varselväst på mopedisterna istället så visar vi bilisterna att här kommer en trafikant som tillhör gruppen som inte åker så fort.

Slutligen måste jag dock erkänna att det har hänt varselväst. Lever han inte som han lär undrar du kanske? Lite världsvant svarar jag då,att det gäller att välja sina tillfällen. Varselvästen har åkt på i ösregn eller tät dimma men bara då. ;-)

Rätt tryck i ringarna

Vadå ringarna? Ett fint gammalt ord för hjulen eller däcken Begreppet återfinns i namnet på en del gamla däckfirmor som till exempel Hedbergs Ringservice i Malmö. Dom handlar med däck och inte telefoner som man kanske skulle kunna tro.

Nu skulle vi inte fördjupa oss i språkkunskap och ålderdomliga uttryck utan idag handlar det om däcktryck, eller om man så vill ringtryck. Ringtryck mäts vanligen i kilo eller PSI. Kilo fattar vi men vad sjutton är PSI? Det är en förkortning eller akronym som det heter på finspråk för "pund force per square inch" översatt skålpundskraft per kvadrattum. Nu blev det lite ålderdomligt igen men strunt samma.

Det viktigaste är att har rätt tryck dels för att optimera väghållningen och dels för att få bästa livslängd på däcken i förhållande till prestanda. Vad är då rätt däcktryck? Inte alltid så lätt att veta. Hojtillverkaren brukar uppge en sak i instruktionsboken Däcktillverkaren kan ibland uppge något annat. Vem man då skall lita på? en smaksak men jag tror på däcktillverkaren ifall man väljer att åka på något annat fabrikat en de som satt på hojen när den levererades. Skillnaden är vanligtvis marginell.

Lite saker att tänka på när du väl bestämt vilket lufttryck du skall ha. Det som verkade bra när du tog ut hojen på första vårturen i 8 plusgrader blir ett alldeles för högt tryck på sommaren i plus 25. Ju varmare luften blir ju mer utvidgar den sig och ju mer stiger trycket. Tänk dessutom på att du behöver fylla i lite mer luft bak ifall du skjutsar eller kör med tung packning eftersom tyngden trycker ihop bakdäcket och samma fenomen som ett för dåligt pumpat däck uppträder.

Mät trycket när däcken är kalla och justera trycket efter årstid. Du skall med andra ord kolla trycket flera gånger under säsong. Vad händer om trycket är fel? För lågt tryck gör att dina däck slits ut i förtid,det kan slitas till klackar som ökar risken för att hojen börjar att wobbla och vibrera. För högt tryck minskar anläggningsytan och försämrar väggreppet.

Nu till kommande säsong kolla ringtrycket ett par gånger mer än vad du gjorde förra säsongen så ökar du både däckens livslängd  och din egen säkerhet.