Idag är det mycket på gång

Vårvärmen har kopplat ett säkert grepp över landet, hojåkarna har vaknat till liv och är stirriga som kalvar på grönbete. De är en självklarhet för landets mc-handlare, verkstäder och klubbar. Över allt är det saker på gång. Dessutom är det lönehelg så handlarna är extra aktiva och vet att många av oss är intresserade av att spendera en och annan krona på allt som har med hojåkning att göra.

För egen del känner jag mig lite som en åsna mellan två hötappar. Jag har svårt att bestämma mig. alternativen är många. Först tänkte jag mig att åka till Bikesupport för att försöka kränga av lite prylar på Jan Hartvigs mc-loppis. Framför allt har jag en hel drös saker jag skruvat av från min Sportster som jag tänkte att jag kunde bli av med. Packväskor, vindruta, orginalblinkers och en massa andra prylar som jag inte längre behöver.

Sedan upptäckte jag att SMC hade avrostning på Ljungbyhed. Efter en stunds ytterligare surfande på nätet såg jag att SKMC traditionsenligt hade sitt Nils Holgersson Rally. Valet föll på SKMC:s rally. Jag har åkt det många gånger förut och det har nästan blivit lite av en tradition. Att åka rally är alltid lika kul, även om beskrivningen kan kan te sig lite torftig. Det är som att gå poängpromenad eller tipsrunda fast man kör motorcykel. Kanske inte den högsta coolhetsfaktorn, i alla fall inte om man vill försöka framstå som hardcore biker.

Oavsett hur det låter så tycker jag ändå tt det är något speciellt med mc-rally. Jag försöker alltid åka några stycken varje säsong. Det kanske inte tävlingen eller frågorna i sig som lockar utan möjligheten att träffa likasinnade. Alla är där i samma syfte. Att träffa andra människor med samma obskyra särintresse. Man träffar gamla bekanta och det finns även möjlighet att knyta nya kontakter.

Mc-rallyn är oftast välordnade och oftast har klubben som arrangerar verkligen ansträngt sig för att hitta trevliga och fina mc-vägar. Jag hoppas att det skall bli det samma på rallyt i morgon. Jag återkommer med en rapport i morgon. Ha en trevlig lördag och njut av det vackra vårvädret. Gasa lugnt och akta dig för dina medtrafikanter.

Full koll på vägen

Jag har i flera tidigare blogginlägg med bestämdhet hävdat att motorcykelkörning består av 20% körteknik och 80% blick. Vad och hur du tittar är i mångt och mycket grunden för hur du klarar av att hantera din motorcykel. Det handlar om allt ifrån spårval och bromssträckor till att upptäcka faror i tid.

Tittar vi rent medicinskt på ögat och hur synen fungerar brukar man säga att vi har två slags seende. Det brukar benämnas direktseende och periferiseende. Direktseendet är den del av synen du använder för att titta på saker och att fästa blicken med. Det är med direktseendet du fäster blicken på "fixpunkter" i vägen / omgivningen för att din mc-tur skall bli så stadig som möjligt. Så långt är allt bra men det finns alltid ett men.

Direktseendet utgör bara ca 2% av det totala synfältet. Således räcker det inte med bara direktseende om man vill vara en bra och säker motorcyklist då 98% av ditt synfält utgörs av det perifera seendet. Synfältet är ca 180 grader brett det vill säga att vårt synfält är en halvcirkel. Det är i direktseendet vi har fullt fokus gör avståndsbedömning och ser färger. I det perifera synfältet har vi inte samma synskärpa och svårare att uppfatta färger. Vad det däremot är bra på att registrera är rörelse vilket är viktigt att dra nytta av som trafikant.

Genom att använda det perifera synfältet kan vi registrera andra fordon älgar etc. Det är fullt möjligt att träna upp denna förmåga det handlar till stor grad om övning och medvetenhet. För att bli en duktig och säker motorcyklist är det viktigt att ha koll på hela synfältet, det gäller oavsett ifall du är hobbyåkare eller roadracing förare på elitnivå. Att snabbt kunna upptäcka det som rör på sig ger dig bättre koll och du är bättre förberedd på vad som komma skall.

Att upptäcka medtrafikanter och faror är en kombination av både direkt och perifert seende. Genom att fästa blicken och direktseendet på en punkt långt fram ser du till att upptäcka det mesta i god tid. Med det perifera seendet ser du till att registrera det som direktseendet missat. Nästa gång du är ute och kör försök att använda din blick lite mer aktivt.

Om du nästa gång tänker på och aktivt använder det perifera synfältet kommer du att upptäcka hur du snabbt blir bättre på att registrera vad som händer och sker både på höger och vänster sida. Glöm inte bort att titta i dina backspeglar lite då och då, det är inte fel att veta vad som händer och sker bakom motorcykeln, det kan till och med vara livsviktigt.

Att ta ansvar för det du inte kan påverka

Rubriken låter som en omöjlighet men det är en beskrivning av motorcyklistens vardag. Dagligen brottas vi med detta problem och det är sällan vi får gehör för våra åsikter. När det diskuteras trafiksäkerhet och motorcyklisternas trafikmiljö är det nästan alltid motorcyklisten som får ställa sig i skamvrån och ta ansvar för övriga trafikanters dåliga uppträdande.

Igår delade Maria Nordqvist på SMC en insändare från Bärgslagsbladet i nyhetsflöde på Facebook. Insändaren hette "Riskera inte hojförares liv". Insändaren handlar om motorcyklisternas utsatthet och om de missuppfattningar och felaktigheter som florerar i debatten kring motorcyklisterna och deras säkerhet. Tydligt pekar insändaren på de faktum att trots att antalet registrerade motorcyklar nästan har fördubblats under de senaste 25 åren och att trafikmiljön förtätats, så ligger antalet mc-olyckor kvar på samma nivå.

Detta innebär ju rent statistiskt sett att antalet mc-olyckor har halverats, något det talas väldigt tyst om. Räknar vi sedan bort de personer som väljer att provköra motorcykel utan körkort och i berusat tillstånd så halverar vi nästan antalet omkomna motorcyklister. ( de som väljer att köra berusade eller att köra utan körkort räknar jag inte som motorcyklister ). I debatten är det ändå vi motorcyklister som ställs som ansvariga, det talas ofta om extrembeteende och dåligt uppförande i trafiken. Detta är precis tvärt emot vad vi kan utläsa av statistiken.

De allra flesta motorcyklisterna är noga med att använda skyddskläder. Vi kan se en ökad användning av ryggskydd samtidigt som antalet heltäckande hjälmar ökar. Fler och fler motorcyklister fortbildar sig och går kurser för att bli bättre på att hantera sina motorcyklar. Antalet motorcyklar med ABS bromsar ökar i antal hela tiden. Tittar vi på statistik från landets fartkameror så är det procentuellt fler bilar än motorcyklar som passerar kamerorna i för hög hastighet. Ser vi på statistik vad gäller stopplikt så är det samma sak här. Motorcyklisterna är statistiskt sett laglydigare än bilisterna. Detta är bara ett litet skrap på ytan det går att hitta fler exempel på att motorcyklisterna i det stora hela beter sig bra i trafiken. I mc-pressen skrivs det ofta om det vi kallar riskmedvetenhet, på landets körskolor ser man till att implementera detta hos de som tar mc-kort. SMC arbetar på flera sätt för att förbättra riskmedvetenheten och egenansvaret hos landets motorcyklister.

Således kan vi konstatera att hojåkarnas trafikmoral är hög Ändå är de vi själva som ofta får bära hundhuvudet för de olyckor som sker där motorcyklar är inblandade. Vi tvingas också betala för denna påtvingade "skuld" genom höjda försäkringspremier. Det som oroar mig mest när det gäller motorcyklisternas säkerhet är, när skall landets politiker vakna? När skall det självklara bli uppenbart även för dem? När skall de inse att det bästa sättet att öka motorcyklisternas säkerhet är stärka riskmedvetenheten hos övriga trafikantgrupper? När skall de inse att vajerräcken inte ökar motorcyklisternas säkerhet utan gör vår trafikmiljö både farligare och sämre? När skall de inse att en god trafikmiljö även för motorcyklister på sikt är en samhällsekonomisk vinst? Nu är det mer än dags för landets politiker att ta motorcyklisternas situation på allvar. Vi är ca 300 000 hojåkare som skall rösta i höstens val. Röster som kan bli nog så viktiga för valutgången glöm inte det.

Insändaren i Bärgslagsbladet kan du läsa här

Tills politikerna vaknat och börjat att tävla om vem av dem som som skall bli bäst på att ta tillvara motorcyklisternas intresse så betrakta dina medtrafikanter som älgar. Stora och fullständigt opålitliga så ökar du dina egna chanser att klara dig undan olyckor. Gasa lugnt

Påsken blev årets första stora mc-helg

Under den gångna helgen har det varit sol från klarblå himmel på många platser i landet. Temperaturen tangerade på många platser en sämre sommardag. Fåglarna kvittrade men det kvävdes av motorljud. Det räckte med att stoppa huvudet utanför dörren så hördes ljudet från radfyror, stånkor, parallell och v.twin motorer.

Det var ett konstant surrande och mullrande från alla håll. Visst blev man sugen på att få grensla hojen och rycka lite i gasrullen själv, men allt har sin tid. På långfredagen var jag på påsklunch hos goda vänner. Där serverades traditionsenligt sill med tillhörande snaps och öl. Av förklarliga själ blev det ingen hojtur denna dag. Det samma gällde påskafton då vi själv hade påskmiddag för familj och släkt.

På påskdagen blev det däremot åka av. Det var härligt att få komma ut på lite skånska småvägar för att äntligen få lägga till några mil på trippmätaren. Som sällskap hade jag dottern som åkte bakpå vilket var trevligt. Evelina försågs med kamera så att hon kunde ta lite bilder. Vi åkte väg 101 ut ur Malmö.

Det är gamla vägen från Malmö mot Ystad. Besjungen av Edvard Persson i Filmen Söder om Landsvägen. Låten heter givet vis "Jag har bott vid en landsväg".

Jag har bott vid en Landsväg. 

Vi tog oss via Anderslöv och Skivarp vidare till Mossby strand där väg 101 går ihop med kustvägen med vägnummer 9. Rakt igenom Ystad vidare iväg på 9:an genom sandskogen och fram till Kabusa skjutfält.

Evelina njuter av vårsolen i Kåseberga

Där svängde vi av mot Kåseberga som var dagens mål. I kåseberga fikade vi och åt rökt Lax och Makrill från Kåseberga fisk. Det var skönt i solen även om det var lite blåsigt. Hemvägen fick bli längs kustvägen så vid Mossby fortsatte vi på väg nio genom Beddingestrand. På rakan genom byn arrangerades i slutet av 30 talet ett rakbanelopp för flygande kilometern. Det var på denna plats man för första gången i Sverige körde fortare än 200km/h.  Detta gjordes av den tyska fartkungen Ernst Henne som jag skrivit om tidigare.

På flera ställen hade rapsen redan gått i blom

Färden gick vidare genom Smyge och förbi Smygehuk och vidare mot Trelleborg innan vi så småningom rullade in hemma på gatan i Limahmn. Det blev en härlig tur med nästan 20 mil på mätare. Det kändes härligt att få ta en runda på Road Kingen igen nu när den fått ny drivrem och lite extra översyn och omvårdnad hos Micke på LMD i Vollsjö. Det var mycket motorcyklar ute i söndags så många att man nästan hade lite träningsvärk i armen efter allt vinkande, fast det är som man brukar säga kärt besvär.

En sak som förvånade mig mycket var att det var så många trikear ute. Att möta fem stycken under en tur på 20 mil tror jag aldrig har hänt mig tidigare. Är det måne en ny trend som sett dagens ljus eller var det bara en tillfällighet? Det får framtiden utvisa. Jag kommer att hålla ögon och öron öppna och det kan väl du också göra så vi kan få reda på ifall trehjulingarna faktiskt ökat i antal och vad detta beror på. Tills dess gasa lugnt.