På söndag är det den viktigaste dagen på länge

Jag talar givetvis som valet. Att det är valår i år har väl knappast undgått någon. Det är nu du skall uppfylla dina demokratiska skyldigheter och visa åt vilket håll man skall segla skutan Sverige.

Jag är helt övertygad om att landets motorcyklister är kloka tänkande människor. Medborgare som är intresserade av att kunna leva i ett gott samhälle. Ett samhälle där det finns tid pengar och möjlighet att få idka vår hobby och vårt intresse. Vi är en ganska stor grupp, närmre 300 000 motorcyklister som är röstberättigade. 300 000 röster kan göra stor skillnad. Ja men det spelar väl ingen roll kanske du tänker, det gör det visst säger jag. Ju fler medborgare som går och röstar ju större sannolikhet att vi får en representation i riksdagen som faktiskt har möjlighet att föra folkets talan och gå väljarna till mötes.

Som jag skrev i ingressen så tycker jag att det är en skyldighet att gå och rösta när du bor och verkar i en demokrati. När du uppfyllt dina skyldigheter kan du också ta dig rätten att kritisera dina meningsmotståndare. Såhär i valspurten kan det vara svårt att värja sig mot all propaganda och alla floskler som likt grodor hoppar ur munnen på landets ledande politiker. Kanske är det så att vi måste bortse från vad de lovar och istället rösta ideologiskt eller till rösta på de som man tror är bäst på att slussa skutan Sverige genom internationell ekonomi och konjunkturer. Detta är något som kräver en stabil demokratisk grund att stå på och den grunder skapar vi genom att gå och rösta.

Precis som när du sätter dig på motorcykeln, tänk efter före. Fundera över vilket samhälle du vill ha och lägg din röst på de du tror är mest lämpade att att göra det. Tro bara inte att förändringarna skall komma med en gång. Politik är ett långsiktigt arbete och ett samhälle är inget man förändrar över en natt. Det finns inga snabba universallösningar som några av våra folkvalda tycks tro. Vi kan inte lösa landets ekonomi och rädda välfärden genom att spela ut de svaga grupperna mot varandra. Kriminella mot åldringar, skolbarn mot flyktingar osv. I mina ögon skapar det bara motsättningar, misstänksamhet och utanförskap, istället för att tillföra samhället något gott.

Skall vi kunna fortsätta att njuta av motorcykelåkning är det viktigt att vi har en regering som ger oss den möjligheten, en regering vars trafikpolitik även gynnar landets motorcyklister, en regering som ger oss möjlighet till bra vård om vi på något sätt skulle råka illa ut. Gör din röst hörd på söndag, var med och visa att landets motorcyklister är ansvarstagande medborgare som uppfyller sina medborgerliga skyldigheter. Gör vi det kan vi också ta oss friheten att kritisera de politiker som har en annan uppfattning än den du eller jag har. Jag bryr mig inte om vem du tänker rösta på det viktigaste är att du går och röstar.

Det är inte säkert att jag håller med dig och röstar som du. Däremot kommer jag alltid att försvara din rätt att tycka som du vill, det är en demokratisk rättighet. Gå och rösta så kommer vi att få den regering vi förtjänar. Förresten, passa på att ta motorcykeln till vallokalen så visar du att du som motorcyklist är en ansvarstagande medborgare som uppfyller dina skyldigheter.

Äntligen lite positiv uppmärksamhet i media.

I TV och Tidningar slår man gärna på stora trumman och basunerar ut rubriker som MC-Kriminalitet, MC-Döden tillsammans med diverse andra negativa saker de kan beskylla landets motorcyklister med.

Jag har flera gånger tidigare påstått att den sortens uppmärksamhet stämmer dåligt med verkligheten och ger en skev bild av motorcyklar och motorcyklister. Igår däremot gjorde SVT:s rapport en helomvändning och presenterade en för oss både glädjande och positiva nyheter. Det handlade om den senaste statistiken för omkomna motorcyklister.

Den har visat sig vara rekordlåg trots att vi aldrig haft så många motorcyklar ute på våra vägar som sommaren 2014. Rapport uppgav att det hittills denna säsong omkommit 24 motorcyklister enligt SMC är denna siffra 22. Detta kan då jämföras med 2009 då olyckstalet låg på 31 stycken omkomna hojåkare. Således kan vi konstatera en minskning av antalet med ca 32% under de senaste fem åren. Det mesta anmärkningsvärda är att denna minskning har skett samtidigt som som antalet registrerade motorcyklar ökat. Skall man då drista sig till att göra någon slags statistisk analys så innebär ju det rent matematiskt att den reella minskningen av antalet dödsolyckor sett till antalet motorcyklar på våra vägar minskat ytterligare. Den korrekta siffran borde hamna någon stans mellan 40 och 50%.

Orsakerna till det minskade olyckstalet är antagligen flera. Riskutbildningarna både för de som tar MC-kort och de som tar bilkörkort börjar att slå igenom. Motorcyklisterna har blivit bättre på att köra "med insidan" som man brukar säga. Sedan har vi det där med fortbildningar. För ett tag sedan skrev jag att det som skiljer motorcyklister från övriga trafikantgrupper är just fortbildning. Det är många som deltar i "avrostning" varje säsong. Många går SMC:s kurser under säsongen. Sammantaget har allt detta gett resultat.

Skulle sedan Trafikverket, Transportstyrelsen, Riksdag och Regering ta sitt ansvar verkligen satsa på sin nollvision och skapa en trafikmiljö som även var säker för motorcyklister. ( läs ta bort vajerräcken och montera underglidningsskydd på konventionella vägräcken ) då skulle statistiken förbättrats ytterligare och vi hade tagit rejält kliv närmre den så kallade nollvisionen.

Missade du SVT:s inslag igår kan du se det här.

Igår kunde det slutat riktigt illa

Att tänka efter före är en svår konst som långt ifrån alla reder ut. Vanligtvis så klarar landets motorcyklister detta ganska bra men det finns undantag. Ett av dessa undantag höll jag bokstavligen på att träffa igår.

Efter jobbet tog jag bilen ner till affären för att handla. Jag körde in i en parkeringsficka klev ur bilen och gick in i butiken för att göra mina inköp. Efter uträttat ärende gick jag åter ut till bilen, lastade in mina varor bak i kombin och satte mig vid ratten för att köra hem. Jag startar motorn, tittar i backspegeln och ser en kopparbrun SUV i rondellen längre bort. Jag slår på blinkersen tittar ytterligare en gång i spegeln jag ser att SUV:en stannat till bakom mig och blinkar höger. Han vill ha min plats insåg jag tittar åt vänster och ser att det är klart och börjar köra ut från parkeringsfickan. Då hör jag det högvarviga surret från en radfyra. I samma stund som jag rullar ut från parkeringsfickan kommer en Honda CBR och kör förbi SUV:en.

I motsatt riktning kommer en stadsbuss så motorcyklisten får bråttom att kasta sig in i det egna körfältet precis när jag kör ut. Jag stampar till på bromsen och CBR:n surrar förbi med minsta möjliga marginal. Hade jag inte fått stopp på bilen hade han åkt rakt in i min framskärm. Förutom hjälm var föraren klädd i jeans och träningsoverallsjacka. Som passagerare hade an en flicka i 7 årsåldern lika uselt utrustad.

Jag vågar nästan inte tänka tanken vad som hade hänt om han planterat Hondan i min framskärm. Jag brukar skriva om att de flesta motorcyklister är duktiga när det gäller riskmedvetenhet men denna kamikazepiloten hade tydligen helt missat det där med att tänka efter före.

Såhär kunde det slutat för mig hur det i så fall hade gått för föraren och den lilla flickan vågar jag inte ens tänka på.

Adrenalinstinn och darrig styrde jag bilen hemåt och förundrades över att Stickan Andersson gamla devis fortfarande är allmängiltig. Folk är inte dumma dom är dumare.

Avundsjuk men ändå ganska nöjd

Under den gångna helgen hade vi ett alldeles underbart hojväder i min del av landet. I Skånes sydvästra hörn steg termometer upp över 20-strecket. Ändå blev det inte åkte en enda meter vilket kan kännas lite nesligt.

Redan när jag satte mig på altanen för att äta frukost i lördags morse hörde motorcyklar både nära och på avstånd. Det var radfyror, V-Twinar och stånkor i en aldrig sinande ström.

Det märktes att många var åksugna efter förra helgens ösregn. Efter frukost akompanjerat av melodikrysset tog jag en titt på Facebook. Det började dyka upp incheckningar från diverse fik och andra hojvänliga anläggningar.

Med en suck konstaterade jag att det var ett dåligt val jag hade gjort denna dag, fast inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga. När sista kaffeslurken var urdrucken satte jag mig i Volvon och körde bort till kamrat Arne för att låna hans släpvagn.

Jag och hustrun hade nämligen bestämt att vi skulle göra en rejäl röjning i källaren. Vi hade konstaterat att även om vi klarade os ifrån förra helgens översvämningar så är det kanske inte säkert vi gör det nästa gång. Det är helt otroligt vad det är lätt att samla på sig "bra att ha saker" genomgång av två lagerhyllor och de saker vi hade ställt undan i pannrummet resulterade i ett fyllt gallersläp. Efter att vi varit och tömt det på återvinningscentralen for vi till IKEA och handlade en lagerhylla i tre sektioner samt en större mängd plastbackar.

På söndagen fortsatte vi i garaget vilket resulterade i fem fulla 125 liters säckar med ratade "bra att ha saker" och diverse annat skräp. Ytterligare ett rum i källaren rensades så vi lyckades att fylla ett släp även på söndagen. Det trevligaste med denna sortens utrensning och gallring är att det dyker upp verktyg och andra saker man glömt bort att man hade. Efter turen till tippen monterades nya lagerhyllan ihop och ställdes in i pannrummet.

Som i ett trollslag blev allt betydligt mer överskådligt plötsligt var det lite ordning på målarpenslar, färgpytsar, murslevar, sticksågar, slipmaskiner, vvs prylar mm. Äntligen lite överblickbart. Det var inte svårt att somna i söndags kväll, det gjorde man ovaggad som man brukar säga. När väckarklockan ringde i går morse kändes det inte lika lätt. Visst sjutton hade det varit trevligt ifall vi kommit ut och kört hoj, det hade varit en lisa för själen men jag är ändå nöjd med att det blev som det blev särskilt när jag tittar in i garaget eller i pannrummet. Tyvärr består inte livet av hojåkning allenast.