Igår kunde det slutat riktigt illa

Att tänka efter före är en svår konst som långt ifrån alla reder ut. Vanligtvis så klarar landets motorcyklister detta ganska bra men det finns undantag. Ett av dessa undantag höll jag bokstavligen på att träffa igår.

Efter jobbet tog jag bilen ner till affären för att handla. Jag körde in i en parkeringsficka klev ur bilen och gick in i butiken för att göra mina inköp. Efter uträttat ärende gick jag åter ut till bilen, lastade in mina varor bak i kombin och satte mig vid ratten för att köra hem. Jag startar motorn, tittar i backspegeln och ser en kopparbrun SUV i rondellen längre bort. Jag slår på blinkersen tittar ytterligare en gång i spegeln jag ser att SUV:en stannat till bakom mig och blinkar höger. Han vill ha min plats insåg jag tittar åt vänster och ser att det är klart och börjar köra ut från parkeringsfickan. Då hör jag det högvarviga surret från en radfyra. I samma stund som jag rullar ut från parkeringsfickan kommer en Honda CBR och kör förbi SUV:en.

I motsatt riktning kommer en stadsbuss så motorcyklisten får bråttom att kasta sig in i det egna körfältet precis när jag kör ut. Jag stampar till på bromsen och CBR:n surrar förbi med minsta möjliga marginal. Hade jag inte fått stopp på bilen hade han åkt rakt in i min framskärm. Förutom hjälm var föraren klädd i jeans och träningsoverallsjacka. Som passagerare hade an en flicka i 7 årsåldern lika uselt utrustad.

Jag vågar nästan inte tänka tanken vad som hade hänt om han planterat Hondan i min framskärm. Jag brukar skriva om att de flesta motorcyklister är duktiga när det gäller riskmedvetenhet men denna kamikazepiloten hade tydligen helt missat det där med att tänka efter före.

Såhär kunde det slutat för mig hur det i så fall hade gått för föraren och den lilla flickan vågar jag inte ens tänka på.

Adrenalinstinn och darrig styrde jag bilen hemåt och förundrades över att Stickan Andersson gamla devis fortfarande är allmängiltig. Folk är inte dumma dom är dumare.