Alla hojåkare stöps inte i samma form

I mitten av 80-talet blev min pappa återfallsknutte. Det som förvånade mig var inte att det hände utan det handlade om hans anledning.

Som jag skrivit flera gånger tidigare så har det alltid funnits motorcyklar i min familj. Vi har lyckats med konststycket att avverka en hel drös hojar. Monark, Husqvarna, Matchless, Velocette, La Verda, Ducati, BSA, Triumph, Kawasaki, Yamaha, Harley Davidson, Suzuki och Honda. Antagligen har jag missat något , men det var inte de dagens blogg skulle handla om det var om min pappa. I slutet av 60-talet sålde han sin Velocette i samma veva som min storebror ar gammal nog att åka tung hoj och köpte en Matchless 500.

I vilket fall som helst så var farsans dagar som motorcyklist över, trodde jag. Det skulle visa sig att denna insikt var helt felaktig. I mitten av 80-talet kom han på helt andra tankar. Jag skall köpa motorcykel meddelade han en lördag när vi talade i telefon. Brorsans dåvarande flickvän skulle sälja sin hoj och farsan var spekulant. Priset var bra och hojen var fin. Det var en Honda CB 750f i "mint condition". Den såg ut som ny med undantag för dynan som inte var original. Ska du börja köra motorcykel? utbrast jag något förvånad. Vad skall du ha den till sa jag utan att egentligen tänka mig för. Den skall jag ha när jag skall åka och fiska sa farsan.

Fiska sa jag fundersamt. Ja fiska sa farsan med eftertryck. Då förstod jag allvaret i hans resonemang. När det handlar om motorcyklar finns det inte så många öppningar för stoj och glamm det hela är ganska seriöst. Hondan inhandlades och farsans kompis Tryggve konstruerade en spöhållare som monterades på höger bakdämpare. Utsagan om att åka och fiska uppfylldes med råge. jag har vid flera tillfällen ätit fisk som blivit uppfiskad vid de hojturer farsan företog med sin CB750f Efter ett par år uppgraderade han till en supersport hoj men det är en annan historia. Syftet och anledningen till att man blir hojåkare kan vara många. Antagligen spelar det ingen roll vem man frågar. Anledningen till att vi åker motorcykel är högst individuell. Åk gärna mycket och ofta, men ta det försiktigt. ;-)

Som sagt det finns olika anledningar till varför man blir hojåkare. Det kan vara alllt ifrån att man gillar livsstilen till att man är besatt av fartens tjusning. Man kan också vara tävlingsinriktad eller att man gillar att glida runt i lagom fart på smala landsvägar. Det kan var att man vill kunna förflytta sig från punkt A till punkt B. Det kan också vara en så enkel anledning som att man vill åka och fiska.

Skinnställ 2014 Nu är det på gång

I början av förra året skrev jag ett blogginlägg om att hojkläderna har en tendens att krympa under vinterhalvåret. Jag anade även en ren konspiration i detta och jag misstänker starkt att denna trend håller i sig.

Jag vet att det är många fler än jag som varje vår gör samma upptäckt. När man drar på sig kläderna inför första vårturen, känner man sig efter en stunds slitande och stånkande som vore man en falukorv. På något mystiskt vis har hojkläderna krympt. För inte är det så att man själv blivit fetare. Visst man har unnat sig det där lilla extra och visst är det trevligt att dra i sig några öl i goda vänners lag, men jag har ju skött mig. Det där att man blivit fetare vill man inte riktigt gå med på trots att bilden i spegeln talar sitt tydliga språk.

Den där halvfeta gubben med begynnande flint som står och glor på en varje morgon man tittar sig i spegeln vill man inte riktigt kännas vid. När man sedan insett att nu är det dags för nya hojkläder så han handlarna också skojat till det. För visst har ni också märkt att storlekarna i hojaffären blir mindre och mindre. För varje gång måste man handla kläder med ännu fler X på storlekslappen. Tänk om det vore så väl. Detta är tyvärr ingen insikt utan ett avancerat självbedrägeri. För visst sjutton är det så i alla fall för mig att det under ett antal år har lagt på sig det ena kilot efter det andra.

Det värsta är att det inte går att skylla på någon annan än sig själv. Jag har aldrig blivit tvångsmatad eller på annat sätt blivit tvingad att äta. All min övervikt har jag jobbat fram själv. Det har tagit tid att bygga den kroppen och det kommer antagligen att ta tid att bli av med extrakilona också. Tyvärr tror jag inte att det finns någon quick fix. Det handlar om fokus motivation och envishet ifall man skall göra något åt det. Nu har jag bestämt mig till våren skall mina hojkläder sitta löst jag skall inte känna mig som jag var inklämd i ett korvskinn och behöva fundera på att byta namn till Herr Brathwurst. Jag tänker inte lösa det genom att gå och handla nya kläder med fler X i. Det är mina gamla hojkläder som skall sitta lösare än vad de gjorde i höstas när jag stallade in hojen. Hur det där skall gå till har jag funderat en hel del över. Dieter och metodern är många och det finns massor med självutnämnda förståsigpåare som tycker sig veta allt om kost, bantning motion, dieter och allt annat som har med en "hälsosam" livsstil. Ett problem i sammanhanget är att många av dessa som påstår sig veta och kunna har aldrig varit tjocka själva. Istället för förståelse möts man ofta av skeptisism och blir avfärdad som karaktärslös. De senaste 30 åren har jag från och till brottats med övervikt och har i olika omgångar och på olika sätt försökt att göra något åt saken. Alltid med samma resultat när man väl gått igenom sin kur och återgår till det man betraktar som ett normalt liv har man ganska snabbt lagt på sig den vikt man blivit av med.

Som före detta elitidrottare har jag ganska bra koll på min egen kropp och hur den fungerar. Slutligen efter allt tragglande med fettsnåla lågenergidieter har jag kommit fram till att min kropp är extremt dålig på att ta hand om kolhydrater. Sockret kittlar de Langerhandska öarna i bukspottkörteln som prutar ut stora mängder insulin i blodet. Då kommer blodsockerraset som triggar sötsuget. Då måste jag ta en extra kaka, chokladbit eller smörgås för att motverka insulinpåslaget. Sådär håller det på och jag stoppar i mig den ena gottan efter den andra för att försöka balansera insulinnivåerna samtidigt som blodsockret åker berg och dalbana. Detta har inneburit att alla gånger jag ätit diverse lågfett dieter har jag hela tiden varit hungrig och känt sug efter att äta. Detta sätter sig på humöret och bantningen blir ett "självspäkar-helvete" Nu har jag lovat mig att så skall jag aldrig mer göra mot mig själv. Nu gör jag tvärt emot. Nu ser jag till att hålla blodsockret stabilt. Då kan jag äta mindre utan att springa runt och vara hungrig hela tiden och ändå gå ner i vikt. Som jag skrev innan det finns ingen "quick fix" All kostomläggning kräver fokus och kraftansträngningar det tar tid och man måste vara ärlig mot sig själv. Sedan årsskiftet äter jag strikt LCHF och det har redan börjat ge resultat. Till vardags äter jag två mål mat om dagen och känner mig mätt och nöjd. Suget och den akuta hungern är som bortblåst. När jag äter känner jag att jag nöjer mig med att äta mig mätt. Jag behöver inte längre bli proppmätt. Nu är det kanske en del av er som tror på skräckberättelserna i viss media som målar upp LCHF som sekterister som sitter hemma i soffan och äter smör och cocosfett med sked och trycker i sig massor med proteiner i form av fett fläsk som sköljs ner med vispgrädde som måltidsdryck. Denna bild stämmer inte. Jag äter inte mer kött än vad jag gjorde förr däremot äter jag inte bröd, pasta, potatis eller ris. Jag äter inte socker och jag äter inte sådant som innehåller mjöl. Ägg, kött, fisk, skaldjur, äts tilsammans med "ovanjord" grönsker. En större del av dagens energiintag kommer från fett. Det skall vara naturligt fett. Inte margarin och annat skit som är tillverkat i kemifabrik. Det enda jag egentligen saknar är att dicka en öl ibland men det kan jag stå ut med. Nu är jag på gång mot "Skinställ 2014" Jag har förvisso varken vägt eller mätt mig men jag känner på mina kläder att det går på rätt håll.

Blir du nyfiken kan du läsa mer på Kostdoktorn.se eller fråga mig så skall jag försöka svara efter bästa förmåga. Jag kommer att hålla er uppdaterade om hur det går.

Turer i tankarna

Såhär när vintern drabbat även Skåne och snön ligger vit på marken känns torrväder och hojåkning ganska avlägset. En sak kan vi dock vara säkra på våren och hojsäsongen kommer.

På aftonbladets löpsedel kunde man idag läsa. Glöm rysskylan värmen kommer ny unik långtidsprognos. Hur svårt kan det vara? Alla fattar väl att när vintern tar slut kommer vårvärmen. Ibland verkar det inte vara så svårt att spå väder. För lite mer än 30 år sedan läste jag meteorologi på Flygvapnets väderskola. Då fick vi lära oss att statistiskt sett hade man 80% chans att spå rätt ifall man sa att vädret i morgon kommer att vara ungefär som idag. Nu var det inte väder jag skulle skriva om utan jag skulle försöka ge en tillbakablick på några trevliga stunder i sadeln från den gångna säsongen. Att drömma sig tillbaka till säsongen som gått är för mig ett sätt att försöka härda ut tills det är dags att rulla ut motorcykeln i garaget igen. Förra säsongen blev det av olika anledningar så många mil som jag hade hoppats på, men så är det kanske alltid. Mycket vill ha mer brukar man ju säga. Sedan är det så att om nu rikssnittet för körda mil för alla registrerade motorcyklar är ca 350 mil / år så klarade jag det med god marginal även om jag inte riktigt kom upp till de 1000 jag brukar få till på mätaren.

Som motorcykelland är Sverige både unikt och fantastiskt. Vi har ett stort vägnät i förhållandevis gott skick med massor med asfalterade småvägar. Minst en gång varje år bruka jag och hustrun ta våra hojar och köra upp till vårt sommarställe i Södermanland. Förra sommaren åkte vi lite andra vägar än vad vi brukar och det blev en härlig tur på flera sätt. Vädret som perfekt för hojåkning och vägvalet var bra. Vi började med att snedda över Skåne och gjorde ett första stopp hos min Svåger i Degeberga.

Här tog han ut oss på trevliga småvägar i nord-östra Skåne. Efter övernattning och frukost var det dags att ta sig vidare. Vi åkte mot Kristianstad för att sedan köra över Olofström, Ryd och Tingsryd innan vi så småningom tog ett stopp i Emmaboda. Här handlade vi plocksallad på Konsum och denna inmundigades sittandes på en bänk på torget. Från Emmaboda åkte vi vidare väg 28 och 31 till Vetlanda och vidare mot Eksjö. I Eksjö blev det tankning och så körde vi in till stan och vid torget hittade vi ett öppet fika så att vi kunde få kaffe och en kanelbulle.

Efter en liten promenad i den vackra lilla "trästaden" rullade vi ut på väg 33 vidare genom Kisa mot Åtvidaberg. Sedan tog vi oss på småvägar ut till Ringarum som ligger ute vid E22 några mil söder om Söderköping. Här fyllde vi hojarnas tankar och sträckte på benen en stund innan vi rullade vidare på E22 upp mot Söderköping. Strax före Söderköping svängde vi av mot Stegeborg.

Smala vägar i kuperad terräng. Så småningom kom vi fram till Stegeborg som är en slottsruin från medeltiden. Bredvid denna ruin kan man ta vägverkets färja över Slätbaken. Det är för övrigt i Slätbaken Göta kanal mynnar ut i Östersjön. Efter färjeturen gick färden vidare över Vikbolandet mot Östra Husby och nästa färja som går över Bråviken. Från Kvarsebo gick färden vidare mot Jönåker och sedan mot Nyköping.

När vi kom fram till stugan hade Lottas Morbror som bor i Nyköping åkt ut i förväg och dukat upp räkor och vin. Ibland har man det oförskämt bra som hojåkare. En dag med vackert väder 50 mil i sadeln och sedan få slå sig ner vid dukat bord. Då är livet nog som allra bäst.

Elektriskt vinterpyssel

Snön har fallit även i södra Skåne. Hela sverige ligger vintervit och nästan alla hojåkare sitter inomhus och förbannar snön och kylan. Det är väl möjligen en och annan FMCK entusiast som monterat på skidorna på Husqvarnan och är ute och sladdar i snön. Kanske någon enstaka Ural pilot som har drivning på sidvagnen som har lagt på snökedjorna för att testa en tur i nysnön.

Vi andra får försöka hitta på något annat att pyssla med. Många av oss ägnar vintern till att bygga om eller anpassa sina hojar. Ibland innebär det att man vill ha ett högre styre eller längre pullback risers. Det innebär ibland att kablar och vajrar inte räcker till. Bromsslangar och vajrar måste man köpa längre det funkar inte att skarva Kablar går däremot enkelt och man behöver inga konstiga eller dyra verktyg. Börja med att provmontera ditt nya styre så du är helt säker på att det är just ett sådant styre du vill ha. innan du sätter igång med att klippa i kablar och byta bromsledningar.. Det finns ingen anledning att köpa nya längre orginalkabelstammar. Det gräver bara djupa hål i plånboken. Själva jobbet är lätt att göra om man inte har fem tummar i handen. Du behöver följande verktyg och saker. Avbitartång, kabelskalare, lödkolv, lödtenn, krympslang och varmluftpistol.

Sidavbitare

Kabelskalare

Lödkolv

Varmluftpistol

Börja med att med hjäp av den gamla kabelstammen och ett måttband mäta på det nya styret hur mycket du behöver förlänga kablarna. Klipp sedan upp höljet (krympslangen) på kabelstammen så att kablarna blir frilagda. Var försiktig så att du inte du inte skadar isoleringen då kan det bli kortslutning. Nu är det dags att klippa av kablarna så att vi kan börja förlänga. Klipp av dem med ca 5 cm mellanrum så att vi sprider skarvarna. Klipper du alla rakt av blir det en stor klump där vi skarvat. när du klippt kabeln är det dags att ta fram kabelskalaren och skala alla kabeländar ca 1.5 cm. Mätt upp och klipp till längden på de bitar som skall skarvas i.  Skala kabeländarna även här. Nu är det dags att stoppa lödkolven i kontakten.

Krympslang är billigt på Hobbex, Jula, Mekonomen, biltema och liknande. I Bygghandeln är den svindyr

Börja med att trä på en ca 4 cm bit krympslang på kabeln som skall skarvas. Tvinna ihop den gamla och den nya kabeln. Värm på skarven med lödkolven och se till att lödtennet flyter ut ordentligt.  Lödningen skall se lite blank ut när den är klar. Annars har temperaturen varit för låg och det finns risk för att du gjort en "kallödning" med risk för dålig kontakt som följd. När lödningen svalnat drar du över krympslangsbiten över skarven och sedan värmer du med värmepistol så att den krymper och ger en tät och snygg skarv. Sedan upprepar du samma procedur på motsatt sida och så fortsätter du till alla kablar är färdiglödda. Nu tar du en grövre krympslang och drar på över alla kablarna. Ben någon hjälpa dig att sträcka ut dem lite snyggt innan du krymper slangen. Tjolahopp nu har du en ny fin förlängd kabelstam till reglagen på styret och detta för en spottstyver i jämförelse med att beställa en färdig. Jag misstänker att detta blir billigare även om du måste köpa alla verktygen. Detta är inte så svårt jobb och i värsta fall är det väl bara att säga som elektrikern. friskt kopplat hälften brunnit ;-)

Sedan är det bara att välja om man vill ha kablaget innuti eller utanpå styret. det är en smaksak eller kanske en rent praktisk fråga. Hur man monterar kablar i styret är en annan historia och det tar vi en annan dag.

Lycka till med lödandet.

Idag handlar det inte ett skit om att åka motorcykel

Jag vet inte ifall jag känner ilska, frustration eller uppgivenhet. Antagligen är det en kombination av diverse känslostormar som retar upp mig samtidigt som de gör mig oerhört besviken.

Vad som fick bägaren att rinna över var i går morse när jag loggade in på Aftonbladet och där kunde läsa om ännu en våldtäktsdom där förövaren ( givet vis en man ) hade blivit frikänd då man inte tyckte sig kunna säkerställa att han hade haft något uppsåt eller kunnat förstå att kvinnan inte var villig att ha sex med honom. Så långt låter det hela rimligt men när man läser artikeln blir man betydligt mer förundrad. Det visar sig att en 46årig man taget hem en asberusad 21 åring från krogen. Hon hade tydligen varit så berusad att hon hade ramlat ihop utan för krogen och blivit liggande en stund på trottoaren. 46 åringen hjälper henne upp och släpar med henne hem där han bjuder henne på mer alkohol innan han har sex med henne. Denna man klarar sig undan med att påstå att han inte hade förstått att hon var berusad. Den unga kvinnan beräknas ha haft en alkoholkoncentration i blodet på mellan 2 och 2,5 promille. Att man inte skulle begripa att någon som har mer än 2 promille alkohol i blodet är berusad är bara skitsnack. I de läget är man inte lite berusad, man är aspackad.

Medlemsmötei 2,5 promille klubben

Sedan påstår förövaren att hon "varit aktiv" under samlaget vilket jag ställer mig ytterst frågande till. I det skicket hon var har hon kanske gett lite ljud ifrån och kanske har några tafatta försök att värja sig uppfattats som "aktivitet" Det är när man läser artiklar som denna man näst intill skäms för att vara man. Jag kan inte  i min vildaste fantasi förstå hur förövarna tänker om de över huvud taget gör det. Vad är det som gör att en del män är så styrda av att få tömma pungen att de helt och hållet stänger av hjärnan. Jag fattar det inte. Jag förstår inte heller hur domstolarna resonerar. När våldtäktsrättegångar gång efter annan kommer fram till att förövaren varit oförmögen att förstå att kvinnan inte ville ligga med honom. Man skyller på att man trodde att kvinnan ville ha "våldssex"  att hon har haft psykiska problem och inte är att lita på, att man inte uppfattat att hon varit så berusad eller påtänd att hon inte klarat av att ta hand om sig själv. Det är inte bara de att våldtäktsmän går fria och brottsoffren blir offentligt förnedrade och skuldbelagda. Vi målar också upp en bild av män som idioter som inte klara av att ta vettiga beslut så fort dom känner att det rycker lite i baguetten. Jag känner inte igen mig i den bilden och jag vill inte införlivas bland de män som låter sig styras från testiklarna istället för att använda sin hjärna. Vi måste hjälpas åt och ställa oss upp mot denna trend av fördumning. Det är dags att börja ta alla dessa utsatta kvinnor på allvar. Det är inte deras ansvar att förövaren inte har någon känsla för vare sig etik eller moral. Våldtäktsoffer kan inte göras ansvariga för förövarnas imbecilla beslut att medvetet eller omedvetet välja att misstolka kvinnans nej. Åter till Aftonbladets artikel. Ifall det varit jag som träffat på en asberusad 21 åring utanför krogen så hade jag sett till att hon fått hjälp. Jag hade försökt att få fatt i hennes kompisar eller anhöriga. Hade jag inte lyckats med det hade jag sett till att polisen tog henne till tillnyktringsenheten så hon fått sova ruset av sig. Jag hade aldrig tagit med henne hem bjudit på mer sprit och sedan trott att "nu vill hon säkert ligga med en gubbe som är gammal nog att vara hennes pappa".

Om man som hojåkare vill vara med att göra något åt saken kan man kontakta en organisation som heter B.A.R Bikers Against Rape ( Hojåkare Mot Våldtäkt)

Surfa gärna in på deras Facebooksida och ta en titt. B.A.R organiserar charity runs och andra insamlingar för att kunna ge ekonomiskt stöd till utsatta kvinnor och deras stödorganisationer.

Länken till B.A.R:s facebooksida hittar du här Bikers Against Rape

Länken till Aftonbladets artikel om våldtäktsmålet hittar du här Aftonbladet

Vägar att åka och ställen att åka till

Från och till funderar man över vart man skall åka och vilka platser man skall besöka när säsongen kommer igång. Ännu finns det många vägar att åka och ännu finns det många platser att besöka. Det gäller bara att hitta dom.

När man är en nostaligt-nisse eller retronörd-som jag så finns det många spännande platser man kan besöka för att kunna känna lite vibbar från förfluten tid och samtidigt få uppleva lite nutidshistoria. Det finns massor med "lämningar" som är del i svensk motorhistoria och som på flera sätt varit med att lägga grunden till det vägnät vi har idag.

Alla kanske inte tycker att det är lika spännande som jag att hitta det gamla halvsjaskiga motellet längs en gammal kostig som en gång var Riks 1:an eller hitta den där gamla Caltex macken vi en smal 70 väg som en gång var Europaväg 6. Men ifall du är som jag och gillar att drömma dig tillbaka till 50 och 60talets vägar platser och trafikmiljö finns det en utomordentlig guide i ämnet.

Boken heter K-märkt på väg och gavs ut på Albert Bonniers förlag 1995. Boken är skriven av Staffan Bengtsson och Göran Willis som okså var de som stod bakom TV serien K-Märkt på 90 talet. I boken far de runt i en gammal Amazon och med hjälp av gamla bilkartor letar de mer eller mindre bortglömda platser som har något med fordonsturism att gör. Man besöker hotell och motell, gamla bensinmackar, extra vackra vägsträckor, korvkiosker, caféer mm.

Vem kan motstå en minigolfbana som denna ;-)

Nu är det ju bara ett problem. En 15 år gammal bok går knappast att hitta i bokhandeln. Kolla med dit bibliotek har du tur är den inte utgallrad. Annars är det på antikvariat man kan hitta den. Jag gjorde en sökning på Bokbörsen som är ett marknadsplats för begagnade böcker. Här fick jag ca 35 träffar på K-Märkt på väg. Priserna varierade mellan 30 och 200kr så boken går att hitta. Blir du sugen på att läsa den är det bara att klicka på länken och hoppas att 35 andra inte hunnit för dig.

Bara det lilla citatet av Torsten Ehrenmark är värt hela boken. Det täcker allt vad MC-åkning handlar om

Här kommer länken ifall di blir sugen på boken Bokbörsen K-Märkt på väg

Vad håller du på med egentligen?

Idag när jag var och handlade så träffade jag på en vän som nyligen hade lagt till mig på facebook. Han hade sett bilder på min och hustruns motorcyklar och blivit nyfiken.

Kör ni mycket? undrade Roger. Det beror på vem man jämför med sa jag diplomatiskt. En bra säsong så blir det 1000 mil sa jag. Roger berättade att hans far varit motorcykelentusiast men hadt tvingats sluta åka när Rogers mor blivit gravid. Då blev det giftermål och egen lägenhet istället för att leva livet som skinnknutte. Roger som är historieprofessor berättade att hans båda bröder hade tagit upp hojåkandet och var båda motorcyklister.

Han sa att hans barn alltid hade hyst ett visst mått av avundsjuka mot sina kusiner eftersom dom hade egna skinställ och fick åka med sina pappor ut på äventyr. Dom tyckte ibland att jag var mesig som inte hade motorcykel som mina bröder sa Roger. Vad är det som drar med hojåkandet undrade han. Jag tror sa jag att en av det viktigaste anledningarna är att man åker vägar man annars inte skulle ha åkt och man kommer till platser man annars inte skulle ha besökt. Man träffar människor man annars inte skulle ha mött och sen är det de där med vad platserna ligger sa jag. Hur menar du sa Roger. Jo sa jag när jag är ute och kör brukar jag ägna mig åt kulturgeografi. Nu sa jag ett ord som historieprofessorn begrep väl. När jag är ute och kör motorcykel talar landskapet till mig. Tittar man på omgivningen kan man upptäcka massor.

Man kan se gärdesgårdar som byggdes före storskiftet, man kan se vilka gårdar som är gamla. Har man gödselstacken utåt vägen är gården gammal. Förr var det fint att visa att man hade en stor gödselstack. Då hade man många djur och då var man rik. Tittar man sedan hur vägarna går så kan man hitta platser där det legat gårdar förr . Det är sådant jag ser när jag är ute och kör motorcykel sa jag. Roger tittade på mig en stund och så sa han. Man kanske skulle skaffa hoj och hojkort i alla fall, hoppas det inte är försent. Det är det aldrig sa jag och sa hej för att gå vidare och handla söndagsmiddag.