På aftonbladets löpsedel kunde man idag läsa. Glöm rysskylan värmen kommer ny unik långtidsprognos. Hur svårt kan det vara? Alla fattar väl att när vintern tar slut kommer vårvärmen. Ibland verkar det inte vara så svårt att spå väder. För lite mer än 30 år sedan läste jag meteorologi på Flygvapnets väderskola. Då fick vi lära oss att statistiskt sett hade man 80% chans att spå rätt ifall man sa att vädret i morgon kommer att vara ungefär som idag. Nu var det inte väder jag skulle skriva om utan jag skulle försöka ge en tillbakablick på några trevliga stunder i sadeln från den gångna säsongen. Att drömma sig tillbaka till säsongen som gått är för mig ett sätt att försöka härda ut tills det är dags att rulla ut motorcykeln i garaget igen. Förra säsongen blev det av olika anledningar så många mil som jag hade hoppats på, men så är det kanske alltid. Mycket vill ha mer brukar man ju säga. Sedan är det så att om nu rikssnittet för körda mil för alla registrerade motorcyklar är ca 350 mil / år så klarade jag det med god marginal även om jag inte riktigt kom upp till de 1000 jag brukar få till på mätaren.
Som motorcykelland är Sverige både unikt och fantastiskt. Vi har ett stort vägnät i förhållandevis gott skick med massor med asfalterade småvägar. Minst en gång varje år bruka jag och hustrun ta våra hojar och köra upp till vårt sommarställe i Södermanland. Förra sommaren åkte vi lite andra vägar än vad vi brukar och det blev en härlig tur på flera sätt. Vädret som perfekt för hojåkning och vägvalet var bra. Vi började med att snedda över Skåne och gjorde ett första stopp hos min Svåger i Degeberga.
Här tog han ut oss på trevliga småvägar i nord-östra Skåne. Efter övernattning och frukost var det dags att ta sig vidare. Vi åkte mot Kristianstad för att sedan köra över Olofström, Ryd och Tingsryd innan vi så småningom tog ett stopp i Emmaboda. Här handlade vi plocksallad på Konsum och denna inmundigades sittandes på en bänk på torget. Från Emmaboda åkte vi vidare väg 28 och 31 till Vetlanda och vidare mot Eksjö. I Eksjö blev det tankning och så körde vi in till stan och vid torget hittade vi ett öppet fika så att vi kunde få kaffe och en kanelbulle.
Efter en liten promenad i den vackra lilla "trästaden" rullade vi ut på väg 33 vidare genom Kisa mot Åtvidaberg. Sedan tog vi oss på småvägar ut till Ringarum som ligger ute vid E22 några mil söder om Söderköping. Här fyllde vi hojarnas tankar och sträckte på benen en stund innan vi rullade vidare på E22 upp mot Söderköping. Strax före Söderköping svängde vi av mot Stegeborg.
Smala vägar i kuperad terräng. Så småningom kom vi fram till Stegeborg som är en slottsruin från medeltiden. Bredvid denna ruin kan man ta vägverkets färja över Slätbaken. Det är för övrigt i Slätbaken Göta kanal mynnar ut i Östersjön. Efter färjeturen gick färden vidare över Vikbolandet mot Östra Husby och nästa färja som går över Bråviken. Från Kvarsebo gick färden vidare mot Jönåker och sedan mot Nyköping.
När vi kom fram till stugan hade Lottas Morbror som bor i Nyköping åkt ut i förväg och dukat upp räkor och vin. Ibland har man det oförskämt bra som hojåkare. En dag med vackert väder 50 mil i sadeln och sedan få slå sig ner vid dukat bord. Då är livet nog som allra bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar