lördag 1 februari 2014

Alla hojåkare stöps inte i samma form

I mitten av 80-talet blev min pappa återfallsknutte. Det som förvånade mig var inte att det hände utan det handlade om hans anledning.

Som jag skrivit flera gånger tidigare så har det alltid funnits motorcyklar i min familj. Vi har lyckats med konststycket att avverka en hel drös hojar. Monark, Husqvarna, Matchless, Velocette, La Verda, Ducati, BSA, Triumph, Kawasaki, Yamaha, Harley Davidson, Suzuki och Honda. Antagligen har jag missat något , men det var inte de dagens blogg skulle handla om det var om min pappa. I slutet av 60-talet sålde han sin Velocette i samma veva som min storebror ar gammal nog att åka tung hoj och köpte en Matchless 500.

I vilket fall som helst så var farsans dagar som motorcyklist över, trodde jag. Det skulle visa sig att denna insikt var helt felaktig. I mitten av 80-talet kom han på helt andra tankar. Jag skall köpa motorcykel meddelade han en lördag när vi talade i telefon. Brorsans dåvarande flickvän skulle sälja sin hoj och farsan var spekulant. Priset var bra och hojen var fin. Det var en Honda CB 750f i "mint condition". Den såg ut som ny med undantag för dynan som inte var original. Ska du börja köra motorcykel? utbrast jag något förvånad. Vad skall du ha den till sa jag utan att egentligen tänka mig för. Den skall jag ha när jag skall åka och fiska sa farsan.


Fiska sa jag fundersamt. Ja fiska sa farsan med eftertryck. Då förstod jag allvaret i hans resonemang. När det handlar om motorcyklar finns det inte så många öppningar för stoj och glamm det hela är ganska seriöst. Hondan inhandlades och farsans kompis Tryggve konstruerade en spöhållare som monterades på höger bakdämpare. Utsagan om att åka och fiska uppfylldes med råge. jag har vid flera tillfällen ätit fisk som blivit uppfiskad vid de hojturer farsan företog med sin CB750f Efter ett par år uppgraderade han till en supersport hoj men det är en annan historia. Syftet och anledningen till att man blir hojåkare kan vara många. Antagligen spelar det ingen roll vem man frågar. Anledningen till att vi åker motorcykel är högst individuell. Åk gärna mycket och ofta, men ta det försiktigt. ;-)

Som sagt det finns olika anledningar till varför man blir hojåkare. Det kan vara alllt ifrån att man gillar livsstilen till att man är besatt av fartens tjusning. Man kan också vara tävlingsinriktad eller att man gillar att glida runt i lagom fart på smala landsvägar. Det kan var att man vill kunna förflytta sig från punkt A till punkt B. Det kan också vara en så enkel anledning som att man vill åka och fiska.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar