Oj nu blev det grusväg

Många slår till bromsen och tycker att det är dags att vända så fort asfalten tar slut. Det är synd det finns så mycket att uppleva efter att asfaltvägarna tar slut.

Kanske är ovanstående utsaga lätt för mig att säga. I Skåne är det glest mellan grusvägarna. Man får nästan leta eller i alla fall anstränga sig lite för att hitta lite grusväg. När asfalten tar slut och grusvägen tar i finns det egentligen inget att vara rädd för. Jag kan förvisso förstå att en sporthoj inte är det bästa fordonet att ha mellan bena på en grusväg. Åker man däremot vanlig landsvägshoj eller customcykel så är det inga problem. Visst känns det lite obehagligt i början men efter ett tag infinner sig känslan, 

På raksträckorna kan man uppleva att hojen driver lite i sidled men det är egentligen inget att bry sig om. Det kan kännas otäckt till en början men det är ingen fara du kommer inte att gå i backe på grund av detta. När du närmar dig en kurva gäller det dock att slå av på farten och inte lägga ner hojen lika mycket som man brukar. Skulle du känna att bakhjulet släpper och vill driva ut i böjen så är det bara att motstyra så räta hojen upp sig igen, Tänk speedway så förstår du hur jag menar. När du motstyr så kortar du din motorcykels hjulbas vilket får hojen att vilja följa samma linje som framhjulet har. Ja men vi som har beltdrift? Tänk om man får en sten i remmen? Risken finne men den ät inte stor. Under alla år som jag kört hoj med beltrem har jag bara fått en sten i belten vid ett tillfälle och då skedde det på asfaltväg. Risken är inte överhängande på grusväg en olycka kan lika gärna ske på asfalterade vägar. 

Jag vet att det finns folk som åker äventyrshoj som åker grusväg så mycket det bara går. Om du nu som jag inte har en äventyrshoj så bli inte rädd, det går att köra grusväg med de flesta hojar . Nästa gång ute och kör så bli inte överraskad eller rädd. Kör vidare här börjar vägen till ett nytt äventyr.