Ibland är det svårt att förklara

Säkert har du precis som jag fått frågan varför du kör hoj. Det är ju mycket bekvämare att åka bil kan man till och med få höra. Frågan är då hur man bemöter detta och hur man förklarar på ett sätt så den som inte kör hoj ändå förstår.

Frågan är om det ens är lönt. Någon stans handlar det ju egentligen om varje hojåkares egna subjektiva upplevelser och känslor.

Känslan och upplevelsen av att åka är alltid svår att sätta ord på. vanligtvis blir det bara plattityder eller klyschor. Den vanligaste missuppfattningen bland de som inte åker hoj är att alla motorcyklister är fartglada och att det är det där som kallas fartens tjusning som ärde som lockar de flesta att köra motorcykel.

Många man talar om beskriver ofta dofter som en del av upplevelsen. Känna jorddoften från en nyplöjd åker eller när man kör förbi ett stort fält där man odlar krondill inför kräftsäsongen. Men detta är inte heller någon förklaring eller sanning bara den enskilda hojåkarens upplevelse.

Ibland ställer sig folk ohyggligt undrande till hur jag kan vara så intresserad eller nördig så att jag till och med skriver om motorcyklar dagligen. Det kan i och för sig jag undra också, fast å andra sidan har jag lika svårt att förstå hur någon kan vara helt fixerad vid att spela golf eller hålla på med jakt. Smaken är som baken som man brukar säga.

Målet är ingenting vägen är allt. Kanske är det just så det är. Jag brukar säga när jag får frågan om varför jag kör motorcykel. Jag kommer till platser jag annars aldrig skulle ha kommit till. Jag kör vägar jag annars aldrig skulle ha kört och jag får träffa människor jag annars aldrig skulle ha träffat. Sedan är det det där med dofterna, känslan av frihet och vinden i ansiktet. Visst måste jag också erkänna att jag ibland gillar att vrida på gasrullen och uppleva det där med "fartens tjusning" Fast åka fort är aldrig numer ett. I alla fall inte för mig.