Sä nära hojåkning man kan komma.

En lättnad när abstinensen är som värst. Visserligen hade vi 9 plus grader i Limhamn igår, ändå har jag valt att ta bilen och åka norr ut, för lite vintersemester. Bilkörning är ingen bra ersättning för hojåknin. Nu blev bilen transportmedlet som möjliggjorde lite "nära hojåkning" upplevelser

Jag har för vana att varje vinter åka iväg på skidsemester. Att åka utförsåkning kan på många plan jämföras med att åka motorcykel. Åkteknik handlar i båda fallen mycket om blick. Det handlar också om att hitta känslan för tyngdpunkt och att styra med höfterna. Det enda man kanske saknar när man står på skidorna är motorljudet.

Fartvinden i ansiktet är den samma. Såhär mitt i vintern då hojåkning känns långt borta tycker jag att slalomskidor faktiskt är ett ganska gott substitut. För mig innefattar skidåkning även semester vilket också känns trevligt. Efter en veckas skidåkning när man är hemma igen känns det absolut som om man kommit närmre säsongspremiären.

Innan jag åkte hemifrån var jag ute i garaget och pysslade om hojarna lite. Jag kopplade på batteriladdare och klappade om dom lite extra. Min Road King kändes lite extra ledsam att pyssla om. Ni som följer min blogg vet att hon för tillfället saknar drivrem så det spelar ingen roll vilket väder det blir hon lär inte rulla något förrän en ny rem är monterad. Jag har pratat med Kamrat Micke på LMD och han har lovat mig att hjälpa mig att baxa upp klumedunsen från garaget och ta henne på trailer ut till sin verkstad där vi skall genomföra operationen.

Tills att detta är genomfört skall jag först och främst njuta av en veckas skidåkning. Jag skall njuta av fartvinden och bli påmind om hojsäsongen som komma skall. Under veckan som kommer har jag semester och det är kanske inte säkert att jag kommer att uppdatera bloggen varje dag. Även bloggare kan ibland behöva lite ledighet.

Nu blev det lite tidig uppdatering idag men det beror på att det strax är läggdags jag skall nämligen upp i svinottan och titta på curling.