Årets mc-vecka är till ända. Det kändes lite vemodigt att rulla in hemma på gatan i söndags eftermiddag. Efter drygt 200 mil på en vecka är det lätt att utveckla en vana och ta hojåkandet för givet. Nu är det ju tyvärr så att det ibland kommer in ett och annat måste som gör att man behöver välja bort motorcykeln till förmån för bilen. Jag och min fru äger ett sommarställe. En stuga som hennes morfar byggde för snart 70 år sedan. En typisk liten Svensk sommarstuga rödmålad med vita knutar.
Tyvärr sköter ett sådant ställe inte sig själv utan det kräver en del underhåll. I årets underhåll ingår inköp och hemforsling av en ganska stor mängd brädor och då ter sig motorcykeln tyvärr lite opraktisk jämfört med Volvo kombin. Förhoppningsvis kommer det att ta ett antal dagar innan min PMS (parked motorcycle syndrom) blir allt för stor. Det kommer dock inte att innebära att jag slutar att blogga. Bara för att motorcykeln står parkerad i garaget så innebär det inte att jag slutar vara hojåkare eller att jag slutar att se saker ur hojåkarperspektiv. Detta till trots var det inte helt utan vemod jag tvättade och polerade våra cyklar innan jag stallade in dom i garaget.
I går kväll när jag körde upp till Nyköping var det en sak som slog mig. Jag mötte förvånansvärt lite motorcyklar vilket jag tyckte var konstigt såhär i semestertider. Visst jag vet att man vanligtvis väljer andra vägar än motorvägen. Men så få jag mötte i kväll är sällan man gör. Hade det inte varit för en klubb som kom med 10 hojar i zigzag formation hade antalet motorcyklar under mina 50 mil gått att räkna på ena handens fingrar. De man undrar över är vart har hojåkarna tagit vägen, men det skall jag fundera mer över i morgon.
Gasa lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar