Varför håller trafikverket för öronen?

Det senaste åren lämnar mycket övrigt att önska då det gäller den svenska trafikmiljön. Tåg spårar ur, ledningar faller ner,  Man lägger asfalt hal som is och man struntar i alla varningar.

Man får vad man betalar för brukar man säga. Kanske är det så att Trafikverkets agerande är ett resultat av just detta. Någon stans på vägen har det blivit ett systemfel. Kanske är det så enkelt att infrastruktur är näst intill omöjlig att driva i bolagsform. Som det fungerar idag när trafikverket med flera statliga institutioner skall bära sina egna kostnader drabbar det oss skattebetalare som delat med sig av våra surt förvärvade slantar för att vi skall ha ett bra och fungerande land att leva i.

Utarmningen av statliga verk och myndigheter har nu gått så långt att den har börjat inkräkta på vanliga medborgares säkerhet och trygghet. Dagligen kan vi läsa i media om allt i från tågurspårningar och trafikolyckor till att svårt sjuka inte får den vård dom behöver. Då funderar man över vad sjutton det är som har hänt. Jag som är uppväxt under 60 och 70 talet när det fortfarande fanns en framtidstro och en tro på den gemensamma förvaltningen av vår statliga egendom känner inte igen mig. Det mesta av vår gemensamma egendom haltar fram. Lokaltrafik som lagts ut på entreprenad till den som vill ha minst betalt. De trafikerar städerna med halvdana turlistor med undermåliga bussar.

Tågen kommer försent och det är inte SJ som trafikerar alla sträckor. Vägverket finns inte längre, en bolagiserad spillra som kallas Svevia försöker med knappa resurser att underhålla vårt vägnät men saknar resurser för till och med en så enkel sak som snöröjning.

När det gäller vägar och trafiksäkerhet sitter Trafikverket i toppen och håller för öronen samtidigt som man gapar om nollvision. För mig är detta en omöjlig ekvation och jag har mycket svårt att se att lösningen skulle vara sänkta skatter och fler privata lösningar med vinstsyfte som drivmedel. Det som mina förfäder var med och byggde upp håller vi nu på att montera ner och den nedmonteringen sker i en rasande takt. Det vi håller på med nu är ett ekonomiskt vågspel som äventyrar både din och min säkerhet. 2014 är ett valår, glöm inte bort det. Det är nu vi har reell möjlighet att skapa förändring och se om vårt gemensamma hus.

Ta dig en noggrann funderare innan du stoppar i valsedeln i kuvertet för givetvis skall du gå och rösta det är en demokratisk skylldighet. Ta reda på vad de politiska parti du är intresserad av kan göra för dig och för att du som motorcyklist, bilist, tågresenär, cyklist och fotgängare, mm skall kunna ta dig fram i trafiken så säkert som möjligt. En tjock plånbok kanske inte är det som ger dig störst fördelar i vår trafikmiljö. I september i år hoppas jag att alla ni trafikanter röstat klokt så att vi får en regering som tar hand om och säkrar vår gemensamma trafikmiljö. DÅ kan vi med största sannolikhet ta ett steg närmre den fina nollvisionen.