Hoj med skrämseleffekt

När det gäller sporthojar för gatbruk så har kärt barn många namn. Super Sport hoj, Gatracer, Plastraket mm. Utvecklingen går ständigt framåt. Det som på 60 talet var en värstinghoj skulle idag inte ha en chans i något sammanhang jämfört den en modern sport hoj.

Jag och min bror är helt olika typer av motorcyklister. Jag gillar att åka lugnt och bekvämt även om jag tycker att det är trevligt att ha lite pulver i motorn och ett rejält bottendrag när det är dags att vrida lite på gasrullen inför en omkörning. Med min bror är det annorlunda. Han har alltid gillat att ha hojar som går fort. Ju snabbare dess då bättre. Idag åker han en trimmad Honda Super Blackbird med nästan 200hk på bakhjulet. Trots det grymma effektuttaget är den ändå lätthanterlig. i låg fart kan man hantera den som vore den en moped men när man vrider på rullen så händer det saker. Ligger man i motorvägsfart på högsta växeln är det inga problem att rita ett svart streck i asfalten om man vrider för hårt på gasen.

Nu var det inte denna hoj jag skulle berätta om utan en annan Honda han hade i slutet av 80 talet. Hojen var En Rothman Honda VF1000R En av den tidens absoluta värstingar.

En V4 motor med överliggande kugghjulsdrivna kamaxlar och ett effektuttag på nästan 150hk. Det låter inte så mycket idag men för 25 år sedan var det helt enormt. Hojen var lackerad på samma sätt som Eddie Lawsons Moto GP racer.

Eddie Lawson på En Rothman Honda NSR500 trecylindrig tvåtaktare

Eddie var den som dominerade på hela Moto GP cirkusen från mitten av 80 talet och en bit in på 90 talet. Brorsans Honda var den sortens maskin som såg ut att gå i över 200 redan när den stod parkerad.

Det var dags för besiktning, brorsan var iväg i Norge och jobbade så det föll på farsan att åka till bilprovningen för att få den besiktigad. Han rullade in i hallen och upp på lyften. Kan du dra upp den på centralstödet uppmanade besiktningsmannen. Det går inte sa farsan. Varför inte det undrade beskitningsmannen. För att det inte finns något replikerade han.
- Nähä sa besiktningsmannen och tittade på bromsklossarna i bromsoken.

Farsan ombads att tuta slå på hel och halvljus och visa att blinkers fungerade. Är det någon slags racermaskin det här undrade besiktningsmannen? Ja det kan man väl säga svara farsan. Ska du inte provköra den undrade farsan som besiktigat många hojar under åren. Han visste ju allt det där med bromsprov och alternativ kontroll av styrlager och så vidare, Besiktningsmannen drog på det en stund sen sa han.

- Njäää jag tror jag låter bli det, den är godkänd. Farsan rullade ut och åkte hem med ett blankt papper på en hoj som kanske inte var fullt så potent och svårkörd som den såg ut. Trots detta vågade besiktningsmannen inte provköra. Fast då när detta utspelade sig var den helt klart en värsting med många tekniska lösningar som står sig bra även idag