tisdag 27 maj 2014

Ibland finns det bara en sak som hjälper.

Igår när jag kom hem från jobbet var det inte helt utan stresshormoner i kroppen. Att jag dessutom visste att jag hade en del måsten att ta tag i innan jag skulle kunna ta kväll gjorde inte saken bättre. När dessa "måsten" dessutom började att strula gav detta stressen och spänningarna ytterligare skjuts.

När jag äntligen strulat klart med familjens gamla snart skrotfärdiga VW Polo och jag äntligen fått i mig lite mat som jag slängde i mig alldeles för fort var jag på ett uselt humör. Jag kände mig rastlös och jag var sur och trumpen. Det var till och med så att min kära hustru undrade ifall hon på något vis orsakat detta. Så var det absolut inte sa jag det hade absolut inget med henne att göra. Orsaken var inget annat än att jag var helt utschasad. Förra arbetsveckan hade inneburit många timmars övertid och hela helgen hade det varit fullt upp.

När jag kom till jobbet i går morse fick jag först ta itu med högen på mitt skrivbord i arbetsrummet vilken hade hängt på mig likt oket på en vattenbärare. Sedan gick det i ett, hela dagen. När jag satt där hemma och surfade planlöst på min Ipad med mungiporna nere vid knävecken kände jag plötsligt vad som fattades. Jag kör en runda deklamerade jag till hustrun som satt djupt försjunken i sin dator för att fördjupa sig i ett schemaprogram för grundskolor. Gör de fick jag till svar, snabbt hade jag dragit på mig skinkläderna och var på väg ut i garaget för att rulla ut Road Kingen. Redan nu kände jag hur humöret blev lite bättre.

Jag körde upp den stora klumpedunsen ur garaget satte på mig hjälmen och handskarna, drog in kopplingen petade i ettan och rullade iväg. Redan efter ett par kvarter kände jag hur pulsen gick ner och spänningarna i kroppen började släppa. Jag andades lugnar och kände hur jag slappnade av. Efter ytterligare några kilometer kände jag hur jag började känna mig allt mer tillfreds med mig själv. Jag kände hur kroppen ställdes om från stressad medelålders gubbe till mer avspänd nöjd hojåkare. Jag tog mig igenom Malmö och upp på Kirseberg. Svängde in på Vattenverksvägen förbi huset där Jardenbergs Motor som sedan blev MC-Huset en gång låg. I dessa lokaler flyttade sedan MC-Nytts redaktion in.

När jag insåg att det var den sortens tankar som kom till mig kände jag mig betydligt mer tillfreds än tidigare. Nu hade jag släppt vardagsbekymmerna och istället ställt in mig på våglängden för mc-nörd. Jag rullade vidare genom Bulltofta Industriområde och kom att tänka på att för sådär 30 år sedan fanns det tre MC-klubbar som hade lokaler här ute. Woodstock MC, Malmö Twin Club och Pink Roses MC vill jag minnas att det var. Denna lilla kvällstur utvecklades till en stadsrundtur i mc-nostalgins tecken. Jag körde vidare mot Jägersro och ut på Agnesfridsvägen. Jag passerade MC-Husets gamla lokaler körde vidare ner mot Lindängen och Hermodsdal.

Bort till gamla Pripps bryggeriet Genom Sofielund och förbi de hus där Belkers MC en gång i tiden hade klubblokal. Det var en av de första Malmöklubbarna som det stormade rejält kring. Körde Rolfsgatan upp förbi tomten där huset en gång låg som var på väg att bli klubblokal för HA innan någon satte stopp för detta genom att spränga huset så att förnsterrutorna i flera närliggande fastigheter krossades av tryckvågen. Vad jag minns var det dessbättre inte någon som blev skadad.

Jag körde genom Möllevången förbi sjukhuset och sedan Pildammsvägen söder ut. Vid Södertorp passerade jag SKMC:s klubblokal som en gång i tiden startade som "motorfritidsgård" på den tiden vi hade så kallade motorburen ungdom. Idag är de flesta medlemmarna gubbar och tanter i min ålder. När jag en liten stund senare rullade in hemma på min gata var det med lättat sinne istället för den stress och oro som plågat mig en timma tidigare. Jag kände mig istället lugn och tillfreds och jag hade dessutom kommit på vad jag skulle skriva om. Ha en trevlig tisdag och känner du dig stressad när du kommer hem i kväll så ta en tur på motorcykeln det hjälper!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar