Den nakna sanningen.


På en träff satt jag och diskuterade med en vän över några öl. Det var en sådan där vacker sommarkväll med klarblå himmel, röd solnedgång och kvittrande fåglar. I något skimmer av klarhet utbrister min kompis plötsligt. Bikers e fan i mig precis som nudister. Va? Va sa du sa jag? Att hojåkare är som nudister säger min kamrat igen.

Förvånad ställer jag ifrån mig min öl och undrar hur han kunnat komma fram till denna liknelse. Inte sjutton är det väl så att folk brukar springa om kring och dingla med klockspelet  på hojträffarna. Det händer säkert men det är inte så vanligt. Det var inte så jag menade, du får inte tolka mig så bokstavligt sa Andersson. Hur menar du då undrade jag.

Såhär ligger det till sa Andersson. Jag menar att du kan inte se på en hojåkare var han kommer ifrån. Du kan inte heller se vad han arbetar med. Alla har går omkring i MC-kläder och ingen kan se ifall du är murare, advokat eller dagisfröken. Med nudister är det samma sak, är du näck syns det inte vad du sysslar med.

Det är just detta som är det fina med hojträffarna sa Andersson. Här blir det spännande möten mellan människor. Här kan direktören dela en öl med sopåkaren medan bilmekanikerna försjunker i en djup diskussion med datakonsulten. Möten som inte hade ägt rum någon annan stans än på hojträffen. Eller möjligen på nudistlägret inflikade jag som nu greppat hur Andersson menade.