Mopedmyter och fantastiska trim

I något slags nostalgiskt töcken och kanske i en stund av sentimentalitet satt jag och drömde mig tillbaka till 70-talet och mopedåldern. Det dök upp en massa gamla skrönor och historier som alla hade med mopedtrimning att göra.

Otaliga är historierna om hemmatrimmade mopeder som gjort minst 120 och utan större problem kört ifrån både polisbilar och motorcyklar. Historier om hur den "smarta" 15 åriga trimningsexperten lurade polisens tekniker som aldrig förstod hur han hade gjort för att hans moped skulle kunna gå så fort. När man själv som 15 åring stod nere vid korvkiosken och snackade med sina kompisar tog man nästan alla dessa historier för sanningar.

Ivrigt diskuterades olika trimningsmetoder och tillvägagångssätt. Det pratades om hur man planade toppar genom att "skura" topplocket mot garagegolvet. Riktigt varför toppen skulle planas förstod man inte riktigt då man kanske inte hade koll på det där med kompression. Kolven skulle jackas eller sågas av en bit, pluggar skulle slås ut ur insuget och förgasare skulle borras. I metallslöjden byggdes det expantionsljuddämpare på frihand detta för att kunna klämma ut ytterligare effekt.

Följdes dessa instruktioner till punkt och pricka skulle man få en moped som i fartresurser vida översteg det som du kunde få ut med hjälp av köpta trimdelar. Räckte inte detta fanns det ytterligare ett mytomspunnet trick för att få lite extra fart på grejorna. Det handlade om att fylla kolven med diverse olika material. silicon, epoxylim, kork, bly eller aluminium. Detta för att öka vevhuskompressionen och på så sätt få ut ytterligare effekt. Allt utom möjligen smälta aluminium i kolven torde vara helt misslyckade metoder, fast det begrep man kanske inte som 15 åring.

Någon påstod även att han hade en kusin som monterat bort svänghjulet och istället installerat elektronisk tändning och på så sett moppen mycket mer effekt. Den slutgiltiga metoden som dessutom blev kronan på verket i mopedtrimmarens metod var att det påstods att man kunde montera en fjäder mellan kolven och topplocket som hjälpte till att tillsammans med tändningen ge kolven lite extra skjuts ner i vevhuset. Såhär med blicken i backspegeln kan man konstatera att det var antagligen fler mopedmotorer som förstördes än antalet som verkligen fick högre effekt. Det var antagligen tur.

Hade det verkligen varit så lätt som det påstods att få en moped att göra över 100km/h hade antagligen ännu fler mopedister kört ihjäl sig. Gamla moppar var inte konstruerade för de påfrestningar som dessa fartresurser skulle innebära dessutom var bromsarna usla. Oavsett så är de gamla historierna spännande även om man idag inser ett de flesta var överdrivna önsketänkande snarare än skickligt tvåtaktstrimmande.