Hösten är oåterkalligen här

Igår när jag körde en runda på ett tiotal mil i det vackra höstvädret fick jag en föraning om vad som koma skall och det yttersta beviset på att hösten är här och åksäsongen lider mot sitt slut.

Lite kryptiskt kanske men snart skall det klarna. Jag gränslade min gamla Road King och rullade ut från Limhamn. Jag tog mig in genom Malmö körde genom Kirseberg och tog mig på småvägar vidare till Staffanstorp. Många av åkrarna är fortfarande gröna eftersom sockerbetor och en del andra grödor ännu inte är skördade.

På några ställen hade redan höstvetet börjat att gro. På några åkrar låg marken naken efter höstplöjningen och blandade brungula nyanser av ockra och bränd umbra i det i övrigt förvånansvärt gröna landskapet. Gladorna seglade fortfarande över fälten på jakt efter sorkar och möss.

Efter fortsatt tur genom Esarp och Genarp fortsatte jag mot Sturup. Jag körde in genom Holmeja tog av mot söder på väg 108. Vid Bökeberg såg jag de första. Glänsande i höstsolen i en blank orange ton som skulle få en Ringblomma att blekna. Det var snökäppar som redan var utsatta för att underlätta kommande snöröjning.

Fan tänkte jag nu är det höst på riktigt, de varma dagarna är räknade. Snart trillar löven och den grå fuktan tar oss i ett stadigt grepp och vi får huttrande invänta vintern och årets första snöfall. Det gäller att fortsätta njuta av hojturer så länge det går. Dessbättre kan man hålla liv i säsongen längre än vad många tror.

Ser man bara till att klä sig rätt går det att njuta av hojåkning så länge vägarna är torra och temperaturen håller sig på rätt sida om nollan.

Nu börjar en ny vecka med nya utmaningar, hopas det händer något spännande. Ha De!