För många år sedan åkte min storebror engelskt, vad jag minns så hann han avverka en Matchless 500 en BSA Spitfire och en Triumph Boneville innan Honda CB 750 four kom och dödade den brittiska MC industrin.
Att köra engelskt på den tiden var också intimt förknippat med mycket jobb under vinterhalvåret. Mitt minne av brorsans vardagsrum vintertid, var att motordelar låg snyggt uppradade på tidningar längs ena långväggen. Varje vinter byttes packningar och det gick åt massor med Permatex packningscement vid monteringen. Alltid med samma klena resultat. Hur du än gjorde så höll inte motorerna tätt. Detta i kombination med Lucas elsystem ( mannen som uppfann det totala mörkret )
gör att man blir förundrad över att någon över huvud taget kunde ha hojåkning som hobby.
Bland brorsans kompisar var det en som avvek från den gängse normen att åka engelsk hoj. Det var Bo-Göran som körde BMW. På den tiden och nu talar vi sent 60tal tidigt 70tal, hade inte BMW särskilt hög coolhetsfaktor bland de yngre hojåkarna. Jävla snuthoj eller hitlermoped var väl ungefär vad folk kunde haspla ur sig, om den kommenterades.
När brorsan och hans kompisar var ute och åkte fick Bo-Göran alltid köra sist. Vad var det som gjorde att det blev så? Var han mobbad för att han åkte tyskt? Naturligt vis inte. Svaret på den frågan är egentligen helt självklar. Redan på den tiden var BMW tysk kvalitet till skillnad från de engelska maskinerna. Kvalitetssäkring i tillverkningen var på den tiden inte prio ett i den engelska MC industrin. Bo-Göran fick åka sist så han kunde samla upp alla delar som skramlade loss från dom engelska hojarna. Konstigare än så var det inte.
Gillar du det du läser och vill ha min blogg
direkt i ditt nyhetsflöde på Facebook.
Surfa in på I Huvudet på Hojåkaren
Sedan är det bara att trycka på gillar
knappen så är det klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar