Den som väntar.......

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge är ett gammalt slitet talessätt. Man kan ju undra över hur detta kom till. Jag förstår dess kärna men ibland har jag svårt att hålla med. Såhär mitt i vintern saknar man hojturerna ända in i själen. Jag vill inte vänta och jag har svårt att se nöjet i att det skall ta lång tid innan det är dags igen.

Jag är ändå lyckligt lottad som bor i Skåne. Här är säsongen lång och våren kommer tidigt. Jag är dock av födsel och av ohejdad vana en otålig typ. Jag tycker inte om att ha tråkigt och jag vill att det som är roligt skall hända nu och inte sen.

Vintern håller mig i otålighetens grepp och jag längtar efter våren och den första hojturen. Det är en mycket speciell känsla, den där första dagen när man väl bestämt sig att nu är det dags. Man plockar fram hojkläderna. går ut i garaget och plockar täcket av hojen.  Jag brukar ha gamla lakan och lägga över hojarna för att dom inte skall stå och bli dammiga under vintern. Kopplar loss batteriladdaren slår av larmet och vrider om bensinkranen.

Med spänning och med spetsade öron slår man på tändningen och lyssnar på när bensinpumpen pumpar upp tryck i bränsleledningen. Sedan drar man ut choken och vrider ett par gånger på gasrullen. Sedan är det dags. Med skräckblandad förtjusning trycker man på startknappen och hör hur solenoiden i startmotorn skjuter ut startdrevet och motorn börjar drivas runt. Lyssnar efter att motorn skall börja tända. Så plötsligt hostar motorn till och startar. Likt ett barn på julafton sprider sig ett fånigt leende över ansiktet. Så grenslar man hojen drar in kopplingen lägger i ettan och kör upp från garaget.

Väl ute ur garaget kommer grannen förbi och säger.
- Jasså är det vår nu? Då både vet man och känner att just så är det.