Semestertur i solskenet

Så va första semesterturen avklarad. Efter långfrukost hos svågern i Degeberga Startade vi upp hojarna och gav oss ut på äventyr. Målet var Nyköping och sommarhuset på Enholmen. 

Jag hade med hjälp av google maps försökt hitta en rutt som vi till stora delar inte åkt innan. Nu hade vi ju annan startpunkt än vad vi brukar ha så nu fanns alla möjligheter. Från Degeberga tog vi oss på småvägar upp till Kristianstad. Sedan fick det bli E22 förbi Sölvesborg och Norjesund. Vid Karlshamn svängde vi av på väg 29 mot Tingsryd. Nu kändes det att man lämnade Blekinge och gav sig in i Småland. Blandskogen stod tät kring de förhållandevis raka vägarna. I Tingsryd gjorde vi förta tankstoppet . Med full tank svängde vi in på väg 120 mot Emmaboda. I Emmaboda stannade vi till vid torget. Vi handlade sallad på Coop den förtärde vi i skuggan på en bänk utanför. Det var en mycket behaglig dag för mc-åkning. Behagligt åkväder har tyvärr en otrevlig bieffekt. Fy sjutton vad varmt det blir när man stannar. Det är synd att klaga. Jag har haft turer till Sommarhuset som företagits i 50 mil ösregn, då är varmt när man stannar att föredra. När vi varit på Emmaboda station och lättat på trycket for vi vidare mot speedwaymetropolen Vetlanda. För att ta oss vidare mor Eksjö fick vi åka genom stan. Det är alltid trevligt att kunna ta sig en extra titt på städer och byar. Vetlanda kändes som en ganska typisk och vanlig småstad. Lite halvdöd såhär på söndags eftermiddagen. I Eksjö stannade vi till och tankade. Vi tog sedan en avstickare in i stan och stannade till på torget utanför Stadshotellet. 

På Lennart konditori handlade vi Kaffe och vars en chokladfylld nötmaräng. Detta avnjöt vi på en bänk på en av gågatorna. Eksjö som kanske mest är känt för sina regemente är en mycket vacker liten trästad med låga tvåplans hus längs slingrande kullerstensgator. 

En vacker liten småstad väl värt ett besök. Vi startade och rullade vidare. Strax norr om Eksjö svängde vi av på väg 134 mot Kisa och Åtvidaberg. Det var då det riktigt roliga började. 134 är en helt ljuvlig mc-väg. Nu blev det kurvigt och kuperat precis sådär lagom att det inbjuder till aktiv körning. Här får man bromsa och växla ner ge gas genom tvära kurvor och jobba med att hitta bra linjer genom böjarna. Sådär som det är när hojåkning är som allra bäst. 

Vi stannade till i Ringarum för tankning och en snabb korv. Nu fick vi åka E22 fram till Söderköping. E22 är ingen rolig mc-väg. Vajerräcken och mycket trafik är inget som vi motorcyklister vurmar över precis. När vi passerat Söderköping svängde vi in på Vikbolandet mot Östra Husby och vidare mot vägvärjan över Bråviken. 

Vägen från Kvarsebo upp mot Jönåker är också bra mc-väg. Smalt kurvigt och backigt. Väl framme i Jönåker visade det sig att gamla E 4 var avstängd så vi fick ta skeden i vacker hand och åka motorväg sista två milen till Nyköping. Jag tycker inte om att åka motorväg när jag kör mc, upplevelsen är lika stor som att åka buss. Mc-åkningen blir förvandlad till transport. Väl framme på Enholmen hade dottern som redan var där dukat fram räkor och vin med bubbel. Både räkorna och vinet smakade fantastiskt efter 52 mil i sadeln. Idag blir det nya turer och nya äventyr

Ha världens bästa måndag och komihåg vad mina Amerikanska hojvänner brukar säga ” Keep the rubber side down”