Känsla för feeling ;-)

Så var det någon förståsigpåare som uttryckte sig om någon musiker. Även om man precis förstår vad han menade så ter det sig ändå på något sätt nästan obegripligt.

Lika svårt är det antagligen att försöka beskriva vad det är som gör att man fastnar för hojåkning. Som ickemotorcyklist misstänker jag att man oftast tror att det är fartens tjusning som är nummer 1 för folk som väljer att köra motorcykel.

Det finns en hel den andra klyschor som ivrigt påhejas som sanningar. Det pratas om frihetskänsla, att man är en modern cowboy som ensam drar up på vidderna mot solnedgången gnolandes på "I'm a poor lonsome cowboy".Visst dessa hojåkare finns säkert också men jag tror inte att de är i majoritet. De personer som har massor med förutfattade meningar om hur det är att vara hojåkare och tror att dom kan gå in i mc-butiken och köpa sig en livsstil blir sällan långvariga i MC-kollektivet då dom sällan finner det dom trodde de skulle göra.

Den som däremot träder in i hojåkarnas värld utan massa förutfattade meningar kommer att berika sitt liv och skaffa sig erfarenheter och upplevelser som den som aldrig gränslar en motorcykel någonsin får. De flesta av oss har säkert massor med olika anledningar till att vi fastnat för mcåkning. Det är antagligen lika individuellt som valet av motorcykel. Det finns dock en gemensam nämnare oavsett vilken typ av hoj man väljer att åka. Det berörde jag i gårdagens inlägg och det handlar om möten med andra människor som också delar intresset för hojåkning.

Motorcykeln blir ofta en ingång till många trevliga möten och spännande samtal och det spelar ingen roll i fall dessa möten sker på en mc-träff, på barhäng hos en mc-klubb, på motocrossbanan, på racerbanan, bensinmacken, mm. Här träffar man alla slags människor från olika samhällsklasser med olika bakgrund och olika erfarenhet. Spännande möten som inte kommit till på annat vis en att man möts över ett gemensamt intresse i en "neutral" kostym.  Sedan är det så klart inte bara mötena med andra människor. Att köra motorcykel kan vara en fantastisk upplevelse på många sätt. Ett av mina absolut bästa tillfällen är då jag tycker att upplevelsen är som allra störst är ett tillfälle som alltid är lika svårt att förutse men lika fantastiskt när det väl kommer.

Den ljumma sommarkvällen när luften kyls av något och blir lagom fuktig. Ensam på en favoritvägsträcka. Man känner hur hojen går optimalt, hur den svarar villigt när man vrider på gasrullen. Man sitter rätt och upplever att motorcykeln är en förlängning av kroppen. Man känner hur man styr med höfterna och hur man automatiskt motstyr när man lägger ner hojen i kurvorna. Det behöver inte alls gå fort det är inte hastighetsmätaren som ger fartupplevelsen det är vägen och åktekniken. När man upplever att allt stämmer och det bara är jag och vägen som för tillfället betyder något. Det är ett av de tillfällen jag tycker hojåkning är som allra bäst.