I skinnkläder är vi alla lika.

I går var jag på julgransplundring. Det var en trevlig tillställning med glada människor och gott att äta. Som hojåkare tillhörde jag tillsammans med min fru och en kompis en minoritet.

Lite hojsnack blev det och det blev i denna diskussion väldigt tydligt hur mycket förutfattade meningar det finns om motorcyklister och deras beteende. Sakligt får man då försöka förklara hur det ligger till egentligen och hur det statistiskt ser ut och vilken trafikantgrupp som visar minst hänsyn i trafiken.

Har man sett några motorcyklister som beter sig illa i trafiken drar man genast alla över en kam och tycker att så beter sig alla som kör motorcykel. Då får man försöka förklara att det är de förare som har riskbeteende som du lägger märke till. Det är oerhört lätt att missa de som följer trafikreglerna och håller hastighetsbegränsningarna.

Det tog en del diskuterande och förklarande innan den mest påstridige, en säljare som varje år kör minst 4000 mil i bil fattade att hans bild av motorcyklister inte stämde. Samtalet gick vidare och vi kom in på att diskutera varför man kör motorcykel. De vanliga klyschorna kom fram om frihet och känslan av fartvinden mot kroppen. Visst så kan det vara men för mig är just de argumenten de viktigaste.

Jag brukar säga att man kommer till platser man aldrig skulle ha besökt och man kör vägar man aldrig skulle ha kört om man inte suttit på en motorcykel. Sedan berättade jag att en viktig del med motorcykelåkandet var möten med andra människor. Stannar man till på bensinmacken kommer nästan alltid någon nyfiken fram och pratar. Sedan är det mötet hojåkare emellan. Här träffas sopåkare och rörmockare tillsammans med läkare och advokater och pratar och utbyter tankar och samtalar om allt möjligt.

Människor som kanske aldrig hade fört någon djupare dialog med varandra om de inte hade möts i skinnkläder. Jag hade en gång en kompis som sa att hojåkare är som nudister. Du kan aldrig se vad han eller hon har för profession. Du kan inte se om hon är direktör eller parkarbetare, ortopedkirurg eller lagerarbetare. I skinnkläder är vi alla lika. I hojåkarkollektivet samlas alla sorters människor och det är just det som är det fina i kråksången.