torsdag 21 augusti 2014

Ja men hur jävla nördig kan man bli?

När det gäller motorcyklar och motorcykelnördar så håller jag Harry "professorn" Lundberger som nummer ett. Det han inte visste om gamla motorcyklar, mc-teknik och bränsleblandningar var inte värt att veta. Han var kung på detta område och en stor personlighet i racing och veterankretsar.

Blir du nyfiken på professorns så kan du läsa om honom i ett gammalt blogginlägg det hittar du på denna länken http://magnusjson.blogspot.se/2013/02/harry-professorn-lundberger.html
I tät följd efter professorn kommer min vän, kamrat och mekaniska "guru" Micke som driver Harley-verkstan LMD Cycles i Vollsjö.

Jag misstänker att han läst manualer och verkstadshandböcker som kvällslitteratur de senaste 25 åren och han har inte glömt något han läst. Digniteten av hans kunskap ligger på nivån. Säg mig ditt ramnummer så vet jag allt om din hoj. Denna näst intill savantfömåga har många gånger storligen imponerat på mig. Nu ter det sig tyvärr inte bättre än att jag håller på att kvala in på en tredjeplats när det gäller värdelöst vetande i motorcykel trivia.

Det är bara att erkänna och ta emot hånleenden och gapskratt. Jag har gått och blivit en nörd. Det har liksom smugit sig på utan att jag medvetet pluggat eller försökt lära mig denna nyförvärvade kunskap. Kanske är det så att bloggandet gjort mig hypermottaglig för allt som har med motorcyklar att göra. För ett par veckor sedan var jag nere på hamnen i Nyköping för att kolla in fordonen på veteranträffen som är där varje onsdagskväll under sommarhalvåret. Längs cykelbanan stod ett hundratal motorcyklar parkerade. Det hör liksom till att när jag går på veteranträff i hamnen måste jag också ta en sväng längs cykelbanan och titta på alla motorcyklar som parkerat där. Det var då och där det hände. När jag gått en bit längs raden av parkerade hojar, kom jag på mig själv med att tänka.

Det var inte själva tänkandet som förvånade mig för tänker det gör jag ofta. Det var vad jag tänkte som nästan skrämde mig. Jag liksom hörde mig själv tänka Dunlop, Metzler, Continental, Avon, Avon, Dunlop, Pirelli,.......... Sådär höll det, jag hade regisrerat märket hojarnas framdäck när jag gick längs parkeringen. Inte genom att läsa på däcksidorna utan genom att titta på mönstren. För helvete, vad håller jag på med tänkte jag. Hur jävla nördig kan man bli.

1 kommentar: