Sä nära hojåkning man kan komma.

En lättnad när abstinensen är som värst. Visserligen hade vi 9 plus grader i Limhamn igår, ändå har jag valt att ta bilen och åka norr ut, för lite vintersemester. Bilkörning är ingen bra ersättning för hojåknin. Nu blev bilen transportmedlet som möjliggjorde lite "nära hojåkning" upplevelser

Jag har för vana att varje vinter åka iväg på skidsemester. Att åka utförsåkning kan på många plan jämföras med att åka motorcykel. Åkteknik handlar i båda fallen mycket om blick. Det handlar också om att hitta känslan för tyngdpunkt och att styra med höfterna. Det enda man kanske saknar när man står på skidorna är motorljudet.

Fartvinden i ansiktet är den samma. Såhär mitt i vintern då hojåkning känns långt borta tycker jag att slalomskidor faktiskt är ett ganska gott substitut. För mig innefattar skidåkning även semester vilket också känns trevligt. Efter en veckas skidåkning när man är hemma igen känns det absolut som om man kommit närmre säsongspremiären.

Innan jag åkte hemifrån var jag ute i garaget och pysslade om hojarna lite. Jag kopplade på batteriladdare och klappade om dom lite extra. Min Road King kändes lite extra ledsam att pyssla om. Ni som följer min blogg vet att hon för tillfället saknar drivrem så det spelar ingen roll vilket väder det blir hon lär inte rulla något förrän en ny rem är monterad. Jag har pratat med Kamrat Micke på LMD och han har lovat mig att hjälpa mig att baxa upp klumedunsen från garaget och ta henne på trailer ut till sin verkstad där vi skall genomföra operationen.

Tills att detta är genomfört skall jag först och främst njuta av en veckas skidåkning. Jag skall njuta av fartvinden och bli påmind om hojsäsongen som komma skall. Under veckan som kommer har jag semester och det är kanske inte säkert att jag kommer att uppdatera bloggen varje dag. Även bloggare kan ibland behöva lite ledighet.

Nu blev det lite tidig uppdatering idag men det beror på att det strax är läggdags jag skall nämligen upp i svinottan och titta på curling.

Ibland är det svårt att förklara

Säkert har du precis som jag fått frågan varför du kör hoj. Det är ju mycket bekvämare att åka bil kan man till och med få höra. Frågan är då hur man bemöter detta och hur man förklarar på ett sätt så den som inte kör hoj ändå förstår.

Frågan är om det ens är lönt. Någon stans handlar det ju egentligen om varje hojåkares egna subjektiva upplevelser och känslor.

Känslan och upplevelsen av att åka är alltid svår att sätta ord på. vanligtvis blir det bara plattityder eller klyschor. Den vanligaste missuppfattningen bland de som inte åker hoj är att alla motorcyklister är fartglada och att det är det där som kallas fartens tjusning som ärde som lockar de flesta att köra motorcykel.

Många man talar om beskriver ofta dofter som en del av upplevelsen. Känna jorddoften från en nyplöjd åker eller när man kör förbi ett stort fält där man odlar krondill inför kräftsäsongen. Men detta är inte heller någon förklaring eller sanning bara den enskilda hojåkarens upplevelse.

Ibland ställer sig folk ohyggligt undrande till hur jag kan vara så intresserad eller nördig så att jag till och med skriver om motorcyklar dagligen. Det kan i och för sig jag undra också, fast å andra sidan har jag lika svårt att förstå hur någon kan vara helt fixerad vid att spela golf eller hålla på med jakt. Smaken är som baken som man brukar säga.

Målet är ingenting vägen är allt. Kanske är det just så det är. Jag brukar säga när jag får frågan om varför jag kör motorcykel. Jag kommer till platser jag annars aldrig skulle ha kommit till. Jag kör vägar jag annars aldrig skulle ha kört och jag får träffa människor jag annars aldrig skulle ha träffat. Sedan är det det där med dofterna, känslan av frihet och vinden i ansiktet. Visst måste jag också erkänna att jag ibland gillar att vrida på gasrullen och uppleva det där med "fartens tjusning" Fast åka fort är aldrig numer ett. I alla fall inte för mig.