fredag 11 januari 2013

Utvecklingen går framåt eller övning ger färdighet




 
Är det så att den gamla plattityden eller talesättet  ”med åldern blir man vis” stämmer.  Kan det vara så att erfarenhet gör oss både visare och mer riskmedvetna. Eller är det kanske så att erfarenheten gör oss räddare och fegare. Därmed inte sagt att rädsla och feghet skulle vara dåliga egenskaper.
Jag tror att alla som åkt motorcykel några år upplevt någon period då man gillar att gasa. Man vill testa sin förmåga och tänja på gränserna. Visst är det en häftig känsla när adrenalinkicken kommer och man känner det där lilla extra pirret när man vrider lite extra på gasrullen. Jag har haft perioder i mitt hojåkarliv då det ofta vuxit ut små röda horn i pannan och man inte har tagit någon större notis till hastighetsbegränsningarna.
Visst händer det att jag fortfarande kan gilla att vrida lite extra på gasrullen fär att känna hur motorn sliter i drivremmen och bakhjulet skjuter ifrån i asfalten. Fast det händer allt mer sällan. Farten har liksom inte samma tjusning som den hade förr. Då har jag funderat över vad detta beror på. Erfarenhet såklart men det måste finnas fler anledningar. Förhoppningsvis har alla mil man spenderat i hojsadeln gett erfarenheten och insikten att man inte är odödlig. Bilar är hårda och hojåkare är mjuka som någon djuping uttryckte det.
Kanske är det så att riskmedvetenhet och säkerhetstänkande är det samma som att vara feg. Är det så, sällar jag mig gärna till dom fega.  Jag vägrar att tro att ”livet börjar vid 200Km/h” som någon plastraketförare skrev på ett forum.  Ifall man inte kör så fort så hinner man ju uppleva saker när man är ute och åker.  Tar man det lugnt så har man bättrat på sina odds för att få vara med ett tag till.
Ta det lugnt när våren kommer. Hastigheten är inte det viktigaste när man kör motorcykel. Kom ihåg det som mina amerikanska mc vänner brukar säga.
-Don’t ride faster then your guardian angel can fly.

torsdag 10 januari 2013

Så kom vintervädret tillbaka



Här nere i södra Sverige är MC säsongen lång och vi är bortskämda med att kunna köra nästan hela året. Ändå är det många ( även icke hojåkare ) som gnäller över den lilla vinter vi har. Så fort det kommer plus grader börjar dom att säga. Nu har våren kommit.

Våren kom enligt många den 23/12 2012 då regnade nämligen snön bort. Det blev ingen vit Jul vare sig vad gällde snöväder eller alkohol. Idag kom bakslaget. minusgrader blåst och snöyra. Det var många som glömde bort att februari brukar vara den kallaste månaden och vi är inte ens där än.

I skrivande stund känns hojsäsongen avlägsen även om man vet att den kommer. Lusten att gå ner i garaget och puts och polera har inte infunnit sig ännu, har inte ens lust att gå ner och serva hojarna fast jag borde. Tanken var att vi skulle ha åkt SKMC:s lucia kortege. Efteråt skulle jag servat hojarna i alla fall Road Kingen och fruns Softtail Springer. Sportstern har inte gått så många mil så den får klara sig. Men den blev ingen lucia kortege för den blev inställd för då snöade det, Men det  är väl så det skall vara enligt lagen om all tings jävlighet. Såhär års kan det ibland vara svårt att vara nöjd särskilt som hojåkare men skam den som ger sig, det finns annat att göra och det finns hopp för framtiden

Lusten och framtidstron kommer tillbaka. då skall jag ta mig i kragen och ta ut hojarna till LMD i Vollsjö och ge dem lite omvårdnad. Sportstern skall eventuellt stukas om lite. Nya blinkers, gummibälgar på framgaffeln, annat styre och lite tuffare backspeglar. Eventuellt skall den få sidmonterad nummerskylt och kapad bakskärm. Det är i alla fall planeringen. Hur det blir i sista änden får framtiden utvisa.

Gasa lugnt

söndag 6 januari 2013

I väntan på våren

Hojarna installade i garaget med batteriladdarna likt navelsträngar uppkopplade mot elnätet för att få lite näring innan våren är här. Inget är som väntans tider diktade Erik Axel Karlfeldt trots att han aldrig suttit på en motorcykel. Han visste inte hur rätt han hade.

Jag har tråkigt brukar min Kulturvetare och Journalist till dotter säga när det för tillfället inte händer något. Jag är till viss del beredd att hålla med men samtidigt så tror jag att tråkigheten går att fördriva. Man kan inte bara blicka framåt och vänta och längta. Vi måste också ta vara på "här och nu". Det finns dess bättre också andra glädjeämnen i livet än grensla Harleyn och trycka på startknappen.

Just nu när den Skånska vintern visar sig från sin sämsta sida kan det kanske vara svårt att hitta något roligt att förgylla sin vardag med. Vad gör du själv som är så stimulerande och utvecklande undrar du säkert? Mycket är svaret på den frågan förutom vinterbad och andra viktiga livsuppehållande aktiviteter så har jag till övriga familjens skräckblandade förtjusning börjat spela trumpet. Som framgår av min personbeskrivning så kallar jag mig själv multiinstrumentalist. Då jag inte spelar något brassinstrument så kände jag att det var en brist i mitt musikaliska kunnande.

Misströsta inte, det finns glädjeämnen i grådasket. Lär dig något nytt. Att utöka sina kompetenser är aldrig fel- Den dag man inte längre har lust att lära sig något nytt är det dags att ställa tofflorna och ta på sig träfracken. Innan det är dags att ge upp så gör något som just DU tycker är roligt, stimulerande eller utvecklande.