Olyckstalet minskar men än finns det mycket att önska

SMC meddelar att antalet dödsolyckor på motorcykel är rekordlågt. Unde de första nio månaderna är det endast 27 motorcyklister som omkommit. Detta är tio färre än under under motsvarande tid 2013.

Statistiskt sett är detta en minskning med hela 28%. En ur statistisk synpunkt fantastisk förbättring. Särskilt med tanke på att vi har haft en mc-säsong som började tidigt och att vi haft i stort sett fint åkväder hela säsongen. 27 omkomna är visserligen i mina ögon fortfarande för många. Varje omkommen motorcyklist är en katastrof för dennes nära och kära. Varje omkommen motorcyklist är en stor plump i glädjebägaren. Ändå är det en förbättring med mer än en fjärdedel och detta samtidigt som antalet registrerade motorcyklar ökat och antal gemensamt åkta mil antagligen ökat.

Motorcyklister i allmänhet har ett högre säkerhetstänk och en större riskmedvetenhet än trafikanter i allmänhet. I flera undersökningar har det framkommit att landets motorcyklister är bra på att följa trafikregler och hålla hastighetsbegränsningarna där så krävs för att bevara risktagandet på en hög nivå. Motorcyklistkollektivet är till stora delar medvetna om att motorcykelåkning är riskfyllt och de flesta av oss gör det bästa möjliga av situationen. Utbildningen av körkortstagare ligger på en hög nivå och riskutbildningarna som funnits under ett antal år har fått genomslag i statistiken. At motorcyklister är den trafikantgrupp som är bäst på att vidareutbilda sig har också fått genomslag i statistiken. Så långt är allt väl. Nu är det andra saker som måste till för att vi skall närma oss den omtalade nollvisionen. Det som behövs nu är förändringar i infrastrukturen samt utbildningar av övriga trafikantgrupper.

Tittar vi på de vägar i landet som har högst säkerhets krav ( läs vajerräcken ) så har så har fem av sex motorcyklister som krockat med dessa vajerräcken omkommit. Hade man här valt att bygga vägar med konventionella räcken utrustade mer underglidningsskydd antagligen inneburit att vi kunnat spara fem liv till. Hade vi sedan kunnat utbilda landets bilister att titta efter motorcyklar hade vi med största sannolikhet kunnat minska antalet olyckor med dödlig utgång ytterligare. I trafikpolitiska diskussioner där man debatterar faran av att köra motorcykel läggs ofta risktagandet på motorcyklisterna själva.

Jag tror att landets hojåkare med SMC i spetsen gjort mer än vad som krävs för att hålla olyckstalet nere. Vad vi behöver är fler och bättre kampanjer där vi gör landets bilister uppmärksamma på att de delar vägarna med oskyddade trafikanter på två hjul. Så länge man som bilist inte tittar efter motorcyklar kommer de inte heller att se några. Så länge vi inte kan få bilisterna att titta efter så kommer det aldrig att hjälpa med varselvästar grälla färger eller ens om varje hojåkare hade en orange saftblandare som blinkar på hjälmen.

Nu har vi en ny regering med höga ambitioner att göra gott för allmänheten så att det får behålla makten även nästa mandatperiod. Vi få hoppas att de inser att har finns et människoliv att rädda samtidigt som det finns röster att fiska. Motorcyklistkollektivet fortsätter att fortbilda sig och hålla det där med riskmedvetenhet högt. Nu får vi bara hoppas att regeringen gör sitt för att vi skall kunna ta ytterligare steg mot den kanske utopiska nollvisionen.

Ha en underbar lördag, njut av helgfriden och är det fint väder så försök att få till ett par mil i sadeln. Gasa Lugnt.

Klang och jubel på flera sätt

Igår var jag på tillställning på Rådhuset i Malmö för att ta emot en guldklocka efter att ha varit anställd i Malmö Stad i mer än 25 år. Det finns även andra saker att fira.

Utdelningen av guldklocka med tillhörande trerättersmeny blev en trevlig tillställning, Glad mätt och nöjd blev jag skjutsad hem till Limhamn. Jag slog mig ner vid datorn och funderade en stund över vad jag skulle skriva om. Förstrött tittade jag på administrationspanelen och så upptäckte jag vad som hänt. Nyligen passerade jag 150 000 besök på min blogg. Smaka på den siffran en stund. Jag gottar mig och känner mig hedrad över detta. Det känns roligt att så många människor surfar in på min sida för att ta del av vad jag tycker och tänker. När jag för drygt 500 inlägg sedan startade bloggen tänkte jag att kanske de "närmast sörjande" skulle vara intresserade. Inte kunde jag ana att jag på sikt skulle få en så stor och stabil läsekrets som jag har idag.

Således vill jag bara passa på att tacka alla er som läser mina inlägg, kommenterar, delar ger mig ros och ros eller kommer med nya uppslag till blogginlägg. Just du som loggar in här och läser, det är du som ger mig energin att fortsätta. Utan en stadig läsekrets vore det inte lönt att skriva. Gillar du det jag skriver  så får du gärna om du inte redan gjort det gå in och gilla bloggens facebooksida så får du mina blogguppdateringar direkt i ditt facebookflöde.

Om du är med i någon facebookgrupp där du tror att det kan finnas människor som kan vara intresserade av min blogg så dela gärna. Jag har absolut inget emot att få hjälp med att sprida den. Nu stundar helgen och jag tar nya tag och ställer siktet på 1000 inlägg och 300 000 besök. Ha en underbar helg vi hörs i morgon.

I Huvet på Hojåkaren på Facebook

Har du idéer till inlägg ris eller ros och inte vill kommentera i bloggen maila mig gärna på magnus.json.johansson@gmail.com

Indian Scout 2015 skall man hissa eller dissa?

Indian som numer verkar vara ett mc-märke att räkna med sedan Polaris tog över verksamheten återlanserar en gamma trotjänare. Modellnamnet Scout har funnits med länge och frågan är om nya Scout kan leva upp till föregångarens rykte.

Indian Scout har genom åren skördat många framgångar i allt från flattrack till hillclimb, den har tjänstgjort som armémotorcykel och var grunden till Burt Munroes hoj med vilken han slog världsrekord på Bonneville Salt flats. Som sagt man har mycket historia att leva upp till, frågan är om Indian kommer att lyckas.

Ni som följer min blogg vet att mitt hjärta klappar lite extra för Indian. Min första tanke när jag såg nya Indian Scout var, va fan har dom gjort! En vätskekyld motor med cylindrar utan kylflänsar. Lite otippat med tanke på att man designat motorn till Cheif modellerna för att likna en gamma sidventilare från 40-talet. I övrigt hade jag inga större anmärkningar mot hojen. Geometrin ser bra ut, jag gillar linjerna. När jag studerat hojen en stund så har jag faktiskt ändrat uppfattning. Även en värdekonservativ retronörd som jag kan tvingas göra detta ibland.

Allt var kanske inte bättre förr. Teknikutvecklingen har trots allt inte stått stilla de senaste 50 åren. Till och med Harley Davidson har ju fått krypa till korset och försett sina stora touringlokomotiv med vätskekylda toppar. Handen på hjärtat lyftkylning är inte optimalt för en V-motor av klassiskt snitt. Den bakre cylindern går alltid varmare vilket gör att man måste ha högre toleranser och mer glapp för att det skall fungera. Med ökade miljökrav både från politiskt och konsumenthåll, så blir det enklare att uppfylla detta med modern teknik. Skall man också lyckas med att få ner bränsleförbrukning och minska utsläppen så kräver det också modern teknik. Kanske är inte Indian så fel ute som jag först tyckte. Hur det blir med den saken får framtiden utvisa. Kolla videoklippet och bilda dig en egen uppfattning. Lämna gärna en kommentar om vad du tycker, det skulle vara spännande.

För dig som inte har flash i din smartphone klicka på länken här

Ha en trevlig torsdag, vi hörs i morgon.

Ja men vilket jävla väder

Här om dagen skrev jag om den olust jag upplevt när jag var ute och körde och plötsligt upptäckte att Svevia redan varit ute och satt upp snökäppar inför kommande vintersäsong. Dessbättre ingen snö i sikte men som jag skrev i rubriken, vilket jävla väder.

På jobbet skojade vi om att nu var den äntligen här, den Skånska vintern. En Skånsk normalvinter innehåller inga vita vidder med gnistrande skare och sol från klarblå himmel. Rejäl skånsk vinter innebär i allmänhet en gråmulen låg molnhimmel rejält med blåst och ösregn på tvären. I går morse lös solen från klarblå himmel. Det var visserligen lite blåsigt men temperaturen visade på 12 grader så helt oävet verkade det inte bli.

När jag läste meteorologi på Flygvapnets Väderskola i Kalmar i början av 80 talet fick vi lära oss att om man påstår att vädret i morgon kommer att vara  ungefär som det är idag. Då är sannolikheten för att man skall spå rätt ca 80%. med andra ord har man ganska goda chanser att spå rätt. Nu visade det sig att de där 20%:en osannolikhet slog till med full kraft.

Den soliga morgonen utvecklade sig till en sådan där dag då man ogärna grenslar en motorcykel eller ens tänker tanken. Ett för landsändan så kallat "stugsittarväder". Det är lika dant varje höst när regnandet och blåsandet kommer igång. Jag blir lika låg varje år, förbannar blåsten och regnet och uttalar i affekt att jag skall flytta i från den jävla sumphålan som kallas Skåne för att bo någonstans där det är fint väder och riktig vinter.

Sedan brukar jag besinna mig och inse att jag trots allt kanske inte skall klaga. Här nere i Skåne har vi ju faktiskt landets längsta hojsäsong, ett nog så viktigt argument för en hojnörd som jag. Regn är ju trots allt bara vatten dessutom har jag ju precis köpt mig en Gortex jacka så vad sjutton man kanske skulle ta en tur i alla fall?  Ha en underbar onsdag vi hörs i morgon.

En liten ljusning i höstmörkret

Idag gjorde S, Mp och V kring skatter och vinster i välfärden. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade gått till val med utfästelser om högre bensinskatt. MP ville höja med 70 öre/litern och V ville höja 20 öre.

Idag meddelade Finansministern att uppgörelsen med MP och V angående begränsning av vinster i välfärden. Detta mot att MP och V fått backa på punkten som gäller höjd bensinskatt. Magdalena Andersson  meddelade att några förändringar vad gäller bensinskatt inte skall ske under 2015.

Vi håller tummarna att detta går i lås. Det är ju i nuläget lite osäkert ifall S&MP regeringen kommer att få igenom sin budget då de inte har egen majoritet. Det känns skönt att inte S verkar ha gett MP mandat att härja fritt i miljöpolitiken. Jag är på inget sätt emot att värna miljön eller försöka bidra till att vi skall få det bättre på det området.

Däremot tycker jag att det är fel att MP:s gröna skatteväxling skal drabba de sämst ställda i samhället hårdast och medföra att folk med vanliga inkomster kanske inte skulle har råd att ägna sig åt sin fordonshobby. Det finns nämligen en risk att så skulle bli fallet om MP fick driva sina idéer om grön skatteväxling fullt ut. Det funkar säkert jättebra att vara miljöpartist om man bor i Storstockholm som har Sveriges bäst fungerande och utbyggda kollektivtrafik. Har du ett låglöneyrke och bor på landet och är tvungen att bilpendla skulle du antagligen vara den största förloraren.

Skattepålagona på drivmedel för vanligt folk är redan höga nog. Nu är det bara att hålla tummarna att Magdalena Andersson förstått att hon skall värna de medborgare som har det svårast att klara ytterligare pålagor och att hon värnar den unika fordonspark som hålls rullande tack vara de som ägnar sig åt någon form av fordonshobby. Det är på flera sätt både en kulturpolitisk och en industrihistorisk välgärning. Hur det går lär framtiden utvisa, vi får hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Hösten är oåterkalligen här

Igår när jag körde en runda på ett tiotal mil i det vackra höstvädret fick jag en föraning om vad som koma skall och det yttersta beviset på att hösten är här och åksäsongen lider mot sitt slut.

Lite kryptiskt kanske men snart skall det klarna. Jag gränslade min gamla Road King och rullade ut från Limhamn. Jag tog mig in genom Malmö körde genom Kirseberg och tog mig på småvägar vidare till Staffanstorp. Många av åkrarna är fortfarande gröna eftersom sockerbetor och en del andra grödor ännu inte är skördade.

På några ställen hade redan höstvetet börjat att gro. På några åkrar låg marken naken efter höstplöjningen och blandade brungula nyanser av ockra och bränd umbra i det i övrigt förvånansvärt gröna landskapet. Gladorna seglade fortfarande över fälten på jakt efter sorkar och möss.

Efter fortsatt tur genom Esarp och Genarp fortsatte jag mot Sturup. Jag körde in genom Holmeja tog av mot söder på väg 108. Vid Bökeberg såg jag de första. Glänsande i höstsolen i en blank orange ton som skulle få en Ringblomma att blekna. Det var snökäppar som redan var utsatta för att underlätta kommande snöröjning.

Fan tänkte jag nu är det höst på riktigt, de varma dagarna är räknade. Snart trillar löven och den grå fuktan tar oss i ett stadigt grepp och vi får huttrande invänta vintern och årets första snöfall. Det gäller att fortsätta njuta av hojturer så länge det går. Dessbättre kan man hålla liv i säsongen längre än vad många tror.

Ser man bara till att klä sig rätt går det att njuta av hojåkning så länge vägarna är torra och temperaturen håller sig på rätt sida om nollan.

Nu börjar en ny vecka med nya utmaningar, hopas det händer något spännande. Ha De!

Motorcykeln som miljöpolitiskt instrument

Igår försökte jag att sia lite kring farhågor och möjligheter med nya regeringen. Jag spånade lite kring möjligheten att betrakta motorcykeln som ett miljöfordon och de miljövinster man skulle kunna göra genom att ställa bilen till förmån för motorcykeln.

SMC Stockholm har genomfört en test som visar att min teori stämmer. Det finns vinster att göra genom att nyttja motorcykel istället för bilen. Vinsterna är flera. Minskad trängsel på grund av att motorcyklar tar mindre plats än bilar. Mindre koldioxidutsläpp och minskade bränsleförbrukning då de flesta motorcyklar har lägre bensinförbrukning än bilar. Minskade kostande för den som kör genom minskade trängselavgifter och parkeringskostnader. Även om motorcykeln på många sätt idag betraktas som ett nöjesfordon så är det hur vi än vänder och vrider på det miljömässigt bättre än bilar.

Vi har en historik av motorcykeln som bruksfordon. Efter andra världskriget var motorcykeln det självklara valet som transportfordon för de som hade en bit till jobbet. Svenska mc-tillverkare producerade massor med lätta motorcyklar som ofta fick agera transportmedel åt landet arbetare som skulle ta sig från hemmet till bruket eller fabriken. Husqvarna som var bland de första att se denna möjlighet producerade 70 000 motorcyklar av modell 24 eller Svart och Röd-kvarna om man så vill och nästan alla såldes i Sverige. Det samma gällde NV, Monark, Svalan, Örnen med flera som hakade på denna våg. Sent 40-tal var det kanske inte miljötänk som var i fokus utan man ville skapa ett billigt transportmedel som landets arbetare hade råd att köpa.

Idag finns det absolut saker att lära av historien. Motorcykeln är ett effektivt transportmedel som förbrukar mindre med bränsle än bilar. Skulle vi kunna byta ut en del av landets pendlarfordon från bilar till motorcyklar skulle dessutom minska slitaget på vägarna vilket skulle ge ytterligare samhällsekonomiska vinster. I jämförelse med mycket annan trafik är motorcykelåkandet att betrakta som miljöriktigt. Jag hoppas innerligt att landets miljöpolitiker inte glömmer bort detta utan förstår att motorcykeln är ett bra fordon om vi skall värna miljön, minska resursuttaget och förbättra både infrastruktur och miljöförstöring.

Att köra motorcykel är inte bara roligt det är också rätt miljötänk. Det vore skandal om de politiker som värnar vår miljö och har omsorg om vår infrastruktur inte inser att motorcyklismen är en samhällsekonomisk vinst och inte en miljöbelastning grundad på tankar om nöjesåkning. SMC-Stockholms undersökning kring besparingar tack vare motorcykelåkning kan du läsa på länken här.  Ha en underbar söndag och ta gärna en tur i det vackra höstvädret. vi hörs i morgon. Gasa Lugnt!