En fullständigt onödig jävla hoj!

Drömgränser av olika slag har väl alltid funnits när det gäller det mesta och i synnerhet när det gäller motorcyklar och motorcyklism. Ibland kan man fundera kring om det finns någon bortre gräns och vad som faktiskt är rimligt.

Tysken Ernst Henne var den första att köra motorcykel snabbare än 200km/h på Svensk mark.¨detta skedde 1931 på Beddingerakan. Det var en av drömgränserna. Liknande var det i slutet av 60-talet när de första standardhojarna som var goda för det magiska 200km/h kom.

Nästa stora milsten var när Honda CBX kom med mer än 100 hästar. En stor klumpeduns som ansågs näst intill ohanterbar med sin oerhörda motoreffekt. Idag är det nästan inte någon som höjer på ögonbrynen för en hoj med 100hk. Det är inte vare sig märkvärdigt eller ovanligt. Japanska Sportmaskiner som tillexempel Yamaha R1 har under ganska lång tid producerats med ca 1hk / kilo motorcykel. Nu kommer en Italienare och drar åt tumskruven ytterligare. Det är ett av  mina gamla ikonmärkmen som gör detta. För mig har det alltid legat ett speciellt skimmer över MV Agusta. Under hela min uppväxt när Giacomo Agostini var den stora fixstjärnan i TT eller Road Racing om man så vill.

Då var det MV som var de märket som lös klarast i en mc-tokig pojkes ögon. Nu lyckas MV som igen är ett mc-märke på uppgång få det att glimma till lite, till och med i en luttrad mc-gubbes ögon. Det som fick mig att hajja till och fick hjärtat ett slå ett litet extra slag var när  tittade på MV:s planering inför introduktionen av 2015 års modeller. I slutet av 2015 räknar MV med att de skall ha 19 olika modeller i produktion vilket måste klassas som en både stor och järv satsning. Modellprogrammets flaggskepp lär bli något alldeles extra. En medveten satsning för att knipa platsen som motorcyklarnas Ferarri. Modellen kommer att heta F4RC och prognosen är att den kommer att tillverkas i 250 exemplar. Den beräknas att få ett pris hos handlarna på 40 000 euro.

Med kolfiberkaross och massor med titandelar har MV-ingenjörerna  fått ner vikten till 175kg samtidigt som man monterat en radfyra i ramen på hör och häpna 210hk. Vi får innerligt hoppas att det är rutinerade och erfarna motorcyklister som kommer att köpa denna hoj och inte några fartglada kamikazepiloter med för tjock plånbok. Oavsett så har MV tagit ett kliv framåt och satt en ny standard för värstinghojar frågan är vem kommer att bli första utmanaren?

Ha en trevlig lördag. Passa på att köra en liten runda om möjlighet finns!

Gasa Lugnt.

Det måste tända till lite extra

En lite kryprisk rubrik som strax skall få sin förklaring. Det finns ett Amerikanskt talessätt. Don't try to fix it if it ain't broken. Det gäller i allra högsta grad dagens inlägg. Förutom att ge sjutton i att försöka laga saker som inte är sönder gäller det att använda sin känsla och intuition.

Det jag yrar om idag är tändstift.  Tändstift tillsammans med friska tändkablar är två av de viktigaste delarna för att din hojmotor skall gå bra. Hur vet man då att den går bra? Det är såklart en subjektiv bedömning så länge man inte ställer den i en Dynojet-bänk och får motorns välmående ritat i på papper i stiliga grafer. Om du upplever att din hoj plötsligt svarar sämre på gaspådrag, att den går hackigt eller känns allmänt trött så brukar byte av stift kunna göra underverk.

Om du kommer till hojmeken och skall serva och du känner att hojen går som den ska skall du kanske nöja dig med oljebyte och låta stiften vara. Om du känner att hojen går bra och det är dags att byta. se till att få stift av samma fabrikat och samma hårdhetsgrad. Om hojen gått bra på NGK så finns det inga garantier att den gör det på Champion av motsvarande modell.

Även om det heter att stiften skall vara komparatibla fullt ut så är det inte riktigt säkert. Det finns små skillnader som kan få stor betydelse för hur din hojmotor uppträder. Hör med din hojmek och fråga dina hojpolare som kör samma hoj som du om vilka stift som funkar. När det sedan är dags att byta när stiften inte riktigt orkar med, så ta en rejäl koll på hur dom ser ut. Du kan utläsa mycket om hur motorn mår genom att studera hur dina tändstift slits.

Utseendet kan ge en hint om du behöver göra andra justeringar. Om du som jag åker V-Twin med cylindrarna efter varandra så bli inte rädd om stiften ser olika ut när du skruvar ur dem. Bakre cylindern går altid varmare än den främre eftersom den inte får lika bra kylning. Tänk också på att en hoj med friska bra stift drar mindre bensin och släpper ut bättre förbrända avgaser. Bra både för plånboken och miljön.

Ha en trevlig fredag har du tur kan det kanske bli ett par mil denna helgen också Gasa Lugnt!

Hojåkning det närmsta man kan komma evig ungdom?

När blir man för gammal för att åka hoj är en fråga man kanske med all rätt bör ställa sig någon gång. En frågeställning som är nästan omöjlig att svara på. En sak är dock säkert hojåkning hjälper till att känna sig ung, skärpa sinnen och skänka glädje i vardagen.

Det har varit lite uppehåll i bloggandet några dagar. Dels har jag haft lite andra "måsten" att ta tag i och samtidigt har jag haft lite skrivkramp. Kanske är det så att när mycket annat i vardagen tar ens tankeverksamhet i anspråk så kan det vara svårt att få inspiration och samla tankarna. Nu är jag däremot tillbaka på banan igen och här kommer dagens reflektion.

En god vän och kamrat sa till mig för ett tag sedan att han kanske skulle göra sig av med sin motorcykel när han blev pensionär.
- Varför det undrade jag helt oförstående.
- Ja man börjar ju bli gammal replikerade han.
- Jo visst är det så replikerade jag, men inte för gammal för att köra motorcykel sa jag.
- Ja men man får ju sämre reaktion och är inte lika stark som innan sa han.
- Det är möjligt sa jag men du har ju en erfarenhet och en säkerhet i din åkning som långt ifrån alla unga förare har sa jag.
- Men min cykel är ju stor och tung sa han.
- De må så vara men du kan väl byta till en mindre hoj som är lättare att baxa runt än din Kawasaki Classic Tourer.
- De klart men det skulle kännas dumt att köra en lite hoj.

- Nu har du väl ändå otur när du tänker sa jag. Det finns massor med hojar som är kul att köra trots att det inte är ett touringlokomotiv på 350kg.
- Men man vill ju sitta bra och åka ståndsmässigt!
- Kom hem och provkör min gamla Sportster sa jag den är mer än 100kg lättare och ingen ickemotorcyklist  skulle tycka att den hojen är liten. För övrigt är det en  1200cc dubbelt så stor motor som i Bonneville Trajan du körde på 70-talet.  Han tittade truligt på mig och så plötsligt medgav han att det nog inte var så dumt förslag i alla fall det där med mindre hoj.
- Det finns massor med exempel på folk somkört hoj långt upp i åren. Ta Rolf Gülisch sa jag. Han tävlade i historisk racing tills han var över 90 bast. Han fegkörde aldrig utan det var fullt ställ på hans gamla Velocette 350. Varg Olle Nygren åkte äventyrshoj genom hela Ryssland när han var 80 och han håller fortfarande Speedway skola på sommaren även om han alltid säger att detta är sista säsongen. Det finns fler exempel på gamlingar som kör hoj och det håller dem unga både till kropp och sinne sa jag.

- Kanske har du rätt sa min kamrat, man kanske skulle provköra din Sportster.
- Gör det sa jag och skulle du tycka att den är bånglig finns det massor med handlare som gärna byter in din Kawa mot en mindre hoj sa jag.
- Det tål att tänka på sa han.
- Gör det så jag det finns ingen anledning att sluta bara för att du fyller 65 då får du ju för sjutton ännu mer tid att åka, när du inte längre måste arbeta för att ha råd med din fritid.
- Det har du nog rätt i, vi hörs sa han tryckte på startknappen och mullarde iväg på sitt japanska touringlok. Förhoppningsvis sådde jag ett lite frö i honom. Förhoppningsvis inser han att men inte behöver lägga av bara för att man blir "panchis"

Kalle om du nu läser detta och om du ännu inte insett att jag faktiskt har rätt så kan du läsa detta lilla inlägg som finns att läsa på SMC:s hemsida. Du är aldrig för gammal för att drömma