Låt dig inte förföras av sommarvärmen

De senaste dagarna har termometern visat mer än 20+ i stora delar av landet. Av någon outgrundlig anledning så får denna värme fler motorcyklister att sluta tänka efter före. Glädjen över sommarvärmen blir så dominerande att flera av oss glömmer bort att sätta sig själv i främsta rummet.

Idag efter jobbet körde jag och min älskade hustru en liten tur på våra hojar längs lite smala kurvig småvägar i Sveriges sydvästra hörn. Vi var långt ifrån ensamma om idén att ta en hojtur innan det var dags att åka hem och tända grillen. Det var många motorcyklister som trafikerade de populära hojvägarna runt Malmö. Det som slog mig när jag vinkade till de jag mötte var att det var så många som körde utan handskar.

För mig är det obegripligt att lämna vantarna hemma. Jag tycker det är förvånande att så många inte inser att handskar är en av de viktigaste delarna i en hojåkares utrustning. Hjälm är för mig nummer ett men på andra plats kommer min själ ett par bra mc-handskar.

Fundera själv, om du skulle köra omkull? Vad är det första du skulle ta emot dig med? Svaret är med största sannolikhet händerna. Någon liknade att ta emot sig med händerna vid en mc-olycka med att sätta sina händer mot en roterande slipskiva. Är det en tanke eller handlig som skulle tilltala dig?

Förra sommaren var det en kollega till mig som kraschade med sin EU-moped i kanske 40 km/h och åkte kana med händerna och underarmarna mot asfalten. Resultat blev 2 månaders sjukskrivning För ett antal år sedan var det en av mina hojkamrater som körde omkull på en norrlandssemester då en ren plötsligt sprang upp på vägen.

Hans händer såg ut som köttfärs och det krävdes flera besök hos handkirurgen och ett par hudtransplantationer innan han var helt återställd. Frågan du måste ställa dig är, är det värt att ta risken att skada sina händer kanske för all framtid för att slippa lite handsvett när solen lyser?

För mig är valet självklart, jag skulle aldrig köra utan handskar inte ens om jag åkte moped. Hur du sedan väljer att göra är så klart upp till dig men kom inte sedan och säg, jag trodde inte det skulle gå så illa. Tro kan du göra i Kyrkan på söndagarna, när det gäller motorcykel får du lite på ditt sunda förnuft.

Gud är måhända god men det hjälper föga när man inte själv tänker efter före. Ha en trivsam lördag och skall du ut och åka glöm inte handskarna.

Varför är trafiksäkerhet så provocerande?

Igår skrev jag om att jag tyckt mig skönja minskat extrembeteende bland landets motorcyklister. I mitt stilla sinne såg jag detta som ett positivt påstående och något som faktiskt stärker motorcyklisternas position gentemot andra trafikantgrupper. Det var långt ifrån så, några av mina läsare valde att tolka gårdagens inlägg.

Det är inte så att jag på något vis försöker framställa mig själv som "bror duktig". Jag är absolut inte Guds bästa barn när det gäller att följa hastighetsbegränsningarna. Det händer att det växer ut små horn i pannan även på mig så att jag "råkar" vrida lite hårdare på gasrullen. Jag har givetvis inget att invända mot andra som gör så heller, jag försöker undvika att praktisera dubbelmoral. Jag är övertygad om att det går att uppträda trafiksäkert utan att slaviskt följa hastighetsbegränsningarna. Det är inte hastigheten som är det mest avgörande när det gäller hur vi uppträder i trafiken. Det jag ville få fram i gårdagens inlägg var att jag upplever att verkligt extrembeteende i trafiken hade minskat. Med extrembeteende menar jag ett sådant uppträdande i trafiken att man riskerar inte bara sitt eget utan även sina medtrafikanters liv och hälsa.

För min del handlar det om att begagna sig av empati och medmänsklighet, för att visa hänsyn mot sina medtrafikanter. Tycker du att det är ok att riskera dina medmänniskors liv och hälsa för att själv få lite adrenalinrus tycker jag att det är helt fel inställning. OM du istället "kör med insidan" som man brukar säga och väljer var och när du gasar på lite extra, då är det bara ditt eget liv och dina egna risker du kalkylerar med och det är givetvis helt och hållet upp till dig. Vad jag har svårt att begripa är varför det finns motorcyklister som blir arga och provocerade över att trafikmiljön och motorcyklisternas uppträdande i allmänhet blivit bättre? Kan det vara så att det finns ett dåligt samvete som ligger och gnager och att det finns funderingar kring ifall man borde lugna ner sig en smula?

Oavsett så står jag för mina åsikter och ifall du tycker som några av mina läsare talat om för mig att jag är "en feg jävel som borde lägga ut min jävla kromsläde på blocket eftersom jag antagligen inte kan njuta av motorcykelåkning", så bjuder jag på det. Var och en ansvarar för sitt eget handlande. Ifall du vill äventyra ditt eget liv och din egen hälsa så var så god men se för sjutton till att det inte drabbar någon oskyldig som inte har med ditt risktagande att göra.

Den fega motorcyklisten önskar er alla en trevlig helg och hoppas att ni skall njuta av många härliga mil på hojen i det vackra försommarvädret. Gasa lugnt eller i alla fall upp till den hastighet du finner lämplig. Ifall du nu undrar så är mina motorcyklar inte till salu.

Extrembeteendet verkar minska

Jag har inga som helst vetenskapliga belägg eller någon statistik som direkt visar att det stämmer. Jag tycker mig däremot kunna ana att något drastiskt har hänt med landets motorcyklister. Denna förändring är i mina ögon inget annat än positivt.

Om jag först gör en jämförelse med hur det är ute på många populära mc-vägar idag och hur det var för tio år sedan är det en markant skillnad. Först och främst är antalet motorcyklister som är ute och kör fler, vilket jag tycker är trevligt. Det andra är att tempot är lugnare. Många motorcyklister kör inte lika fort idag som många gjorde för 10 år sedan.

Det är ju inte så att dagens motorcyklar är vare sig klenare eller går långsammare än vad hojarna gjorde 2004. Jag upplever ändå att tempot lugnat ner sig, och det finns förmodligen många orsaker till den ökade riskmedvetenheten. Jag tror absolut inte att det handlar om feghet eller att dagens motorcyklister är räddare, det är något annat som vuxit fram de senaste åren. Körkortsutbildningen har absolut blivit bättre även om det finns en del att diskutera kring körkortsklasser, provfordon etc.

Själva utbildningen och momenten som skall gås igenom på körskolan är däremot bra. Det samma gäller även riskutbildningarna, dessa tror jag absolut är en framgångsfaktor. Jag skrev här om dagen om vad som skiljer motorcyklister från övriga trafikanter och menade då att motorcyklister är den enda trafikantgruppen som fortbildar sig. Många förkovrar sig på SMC:kurser med det finns även motorcyklister som fortbildar sig hos till exempel FMCK och lokala motorklubbar som ordnar olika arrangemang. Det finns en uppsjö av utbildningar allt ifrån avrostningar i början av säsongen, SMC:s BKK (Broms och Kurv Kurs), Gruskurser, Knix som är teknikkörning på GoKart bana för att bara nämna några.

Dess event har börjat att ge resultat. Jag är helt övertygad om att få man möjlighet att åka fort och testa sina gränser under ordnade former med välutbildade och kunniga handledare så minskar lusten att hårdgasa på allmän väg. Titta efter själv nästa gång du är ute och åker jag är övertygad om att du kommer att se massor med motorcyklister som beter sig som helt vanliga trafikanter. Jag tycker att det har  blivit betydligt ovanligare att möter eller blir omkörd av killar på spothojar som håller minst dubbla hastighetsbegränsningen. Kanske har utbildningen för med sig att de inte längre tror att om det står en 70 skylt på varje sida av vägen så blir det 140 tillsammans och då åker man i det.

Att motorcyklisterna lugnat ner sig kan vi också se i statistiken för fartkameror Här har antalet motorcyklister och kör för fort förbi minskat radikalt trots att motorcyklisterna inte kan bötfällas med hjälp av kamerorna. Det verkar som sagt på flera håll som om detta är en rådande trend. Nu kan vi bara hålla tummarna och hoppas att det även kommer att synas i olycksstatistiken. Personligen tycker jag inte att som någon uttryckte det "Livet börjar vid 200km/h" Tycker man det är man dålig på att välja mc-väg Det går att hitta vägar där terrängen är så kuperad och kurvig att 70 känns fort även på en sporthoj.

Många sporthojsförare verkar ha gått över från gatracers till supermotard eller streetfighters. Nakenhojarna har en positiv inverkan på hastigheten. Det är inte lika bekvämt att åka riktigt lika fort på dessa hojar jämfört med de som har kåpor. Fartvinden kan som sagt ge en ökad upplevelse. Gasa Lugnt och håll trenden vid liv!

Ja men hur fort går den?

Denna egentligen helt irrelevanta fråga får man ofta av människor som aldrig suttit på en motorcykel, eller så tittar dom på hastighetsmätaren och sedan kan man få höra gör den bara 220?

Det är nästan så jag blir lite irriterad när jag får frågan. När jag sedan svarar.
- Det vet jag inte! mottas det svaret ofta med fullständigt oförstående. Det verkar som om den oinvigde ofta tror att just fart och hastighet är det som gör att man väljer att skaffa motorcykel.
- Hur fort har du kört då? Så formuleras ofta följdfrågan.

- Så fort man får, jag brukar försöka hålla hastighetsbegränsningarna, svarar jag kanske inte helt sanningsenligt. För visst händer det dagar då det är fint väder och vägen är fri att jag vrider lite extra på gasrullen.
- Ja men kom igen då! Säger frågeställaren. Hur fort har du kört?
- En bit över 200 drar jag till med, Fast inte på denna hojen det var på farsans Honda CBR 1000. Motorcyklar som heter något med R låter snabbt och har alltid en positiv påverkan på de som inte vet något om motorcyklar.

- Fast den här säger jag och pekar på min gamla Road King den är inte trevlig att köra fort på. Jag har aldrig kört den snabbare än 150 fast den går fortare.
- Hur kan du veta att den går fortare om du aldrig testat frågar Nicke Nyfiken?
- Den hade inte varvat ur och den hade inte slutat att öka när jag slog av på gasen.
- Vadå varvat ur?
- När du har tömt ur all kraft i motorn så att den inte driver på och ökar längre
- Ja men skulle du inte vilja veta hur snabb den är då?
- Nej jag har inget behov av att veta det. Min hoj går allra bäst när man håller hastigheterna och det är definitivt ingen hoj att åka fort på bana med. Det skulle vara lite som att ställa upp med en elefant på Täby Galopp.

- Du sa jag, det finns en annan grej som du borde undra över mycket mer än hur fort den går.
- Vådå undrade Nicke nu ännu Nyfiknare.
- Hur sakta den går. Fråga istället folk med motorcykel hur sakta dom kan köra.
- Är du helt dum i huvudet vad är det för fråga sa Nicke och blängde misstroget.
- Köra fort på motorvägen eller på en flygraka någon stans det kan vem som helst gör. Att köra långsamt däremot är en mycket svårare konst än att åka fort. Nu tröttnade Nicke Nyfiken och vände på klacken. Förmodligen stämmer det som står på en av mina åkkamraters motorcyklar. På oljetanken finns en lite stickers med texten I can explain but you woun't understand.

Ha en trevlig dag det verkar som om åkvädret kommit på besök i alla fall i Sydsverige Gasa Lugnt.

Vad utmärker en motorcyklist?

Detta är en fråga jag funderat på åtskilliga gånger. Hur definieras detta och vad är det som skiljer en motorcyklist från den som bara "kör motorcykel" Jag tror att det i grund och botten handlar om ens förhållningssätt. Det finns ingen mall och det spelar ingen roll vilken typ av motorcykel du kör. Det handlar om dig, ditt ansvar och ditt uppträdande.

Att motorcykelhobbyn inte är direkt ofarlig det kan förmodligen de flesta som någon gång grenslat en motorcykel hålla med om. Men det finns en hel del saker vi faktiskt kan göra för att minska riskerna både för oss själva och våra medtrafikanter och det handlar inte om att låta hojen stå kvar hemma i garaget.

Det finns en del av motorcykelåkandet som vi lätt glömmer bort i samma stund vi har fått motorcykelkörkortet i vår hand. I det läget tycker vi att vi förvärvat rätten att köra motorcykel. Visst har du det men det är inte bara rätten att köra motorcykel du förvärvat, du har också blivit ansvarig för en lång rad skyldigheter. Som trafikant är du en del av vår trafikmiljö samtidigt som du också är en del av vårt demokratiska system. Alla demokratiska system innebär en lång rad skyldigheter vi måste uppfylla innan vi kan åberopa våra rättigheter.

Det jag talar om är givet vis respekten inför våra trafikregler. Det är ju inte så att staten och regeringen har tagit alla dessa beslut kring vår trafikmiljö för att jävlas med trafikanterna. Trafikreglerna finns till för att trafiken skall fungera och det med så få olyckor och andra tillbud som möjligt. Sedan finns det kanske ingen anledning för dig att bete dig som en bokstavstrogen fundamentalist i förhållandet till trafikregler hastighetsbegränsningar etc. Det handlar om att använda empati, hänsyn och det vi kallar sunt förnuft.

Uppfyller du dessa tre kriterier så kommer du antagligen att märka att du ändå hamnar rysligt nära de trafikregler våra folkvalda beslutat om. Skulle det vara så att du anser att det finns ett lagar och regler som du tycker borde tas bort eller förändras kan du aldrig skapa den förändringen genom att notoriskt bryta mot trafikreglerna. Det enda sätten är att antingen själv arbeta politiskt eller stödja de personer och organisationer som bedriver lobbyverksamhet för motorcyklisternas räkning. För vår del är det främst SMC som bevakar våra intressen.  Är du inte redan medlem så gå med nu!

Slutligen ett par saker som flera av er antagligen tycker är en självklarhet och inte ens borde nämnas. Först handlar det om att inte köra motorcykel påverkad av alkohol och andra droger. För de allra flesta av oss är det en obrytbar regel att inte köra motorcykel när man är onykter. Tyvärr är det inte lika självklart som vi tror. Statistiken på de som omkommer i samband med mc-olyckor visar att mer än en tredjedel är påverkade av alkohol eller andra droger. Ifall en del av landets invånare ( jag vill inte kalla dem motorcyklister ) lät bli att köra hoj när de är på lyset skulle en hel del liv sparas.

Det är oerhört viktigt för oss motorcyklister att vi gemensamt tar avstånd från att köra påverkade då kan vi på sikt spara flera människoliv. Nästa sak är att du skall låta bli är att låna ut din motorcykel till folk som saknar mc-körkort givet vis med undantag för regelrätt övningskörning. Slutligen skall du absolut och ovillkorligen inte låna ut din motorcykel till folk som både är berusade och saknar mc-kort. Att köra motorcykel berusad och dessutom sakna både mc-kort och omdöme är så dumt så man kan knappast förstå att det ens förekommer, ändå gör de det och blir orsaken till flera människors död varje år.

Hade dessa berusade körkortslösa individer låtit bli att köra motorcykel hade dödsolyckorna minskat med minst 50%. Dessa tre små regler kan alltså minska dödsolyckorna till hälften utan att det på något sätt inkräktar på din frihet och dina rättigheter som motorcyklist. Snacka om win-win situation. Är du något sånär ödmjuk inför lagar och trafikregler och uppfyller de tre små enkla reglerna ovan tycker jag att du kan ta dig rätten att kalla dig motorcyklist. Ha en trevlig dag och se till att du också kan säga "Motorcyklist ja visst"

Motorcyklisterna är bättre föredöme än vad media ger sken av

Mediabilden av motorcyklister stämmer mycket dåligt med verkligheten. Kanske lite beroende på att sanningen i detta fallet inte säljer några lösnummer. Som motorcyklist förvånas man ständigt över att det som skrivs i media ofta är så hårdvinklat att man knappast känner igen sig.

De rubriker man kan läsa om motorcyklism handlar nästan alltid om extrembeteende, svåra olyckor eller kriminalitet. Alltid är de det dåliga som hamnar i fokus och det är sällan vare sig motorcyklar eller motorcyklismen beskrivs i några positiva ordalag. Ändå finns det mycket positivt att rapportera. Jag tillhör den sortens människa som faktiskt tror att om vi fokuserar på det som är bra så kommer det att sprida sig och vi höjer den allmänna nivån.

Jag är helt övertygad om att ifall tidningarna istället för att skriva om svåra olyckor och elände i större grad skrev om sådant som var bra så skulle det hjälpa landets motorcyklister att bli ännu bättre. Det finns massor med positiva saker att skriva om. Under de senaste 20 åren har antalet registrerade motorcyklar fördubblats. Samtidigt har antalet allvarliga olyckor legat på en ganska konstant nivå. Det innebär att statistiskt sett att olyckstalet halverats.

Givetvis finns det flera olika orsaker till detta. En bidragande del är givetvis en förbättrad utbildning för de som tar mc-kort och ökad riskmedvetenhet hos motorcyklisterna i allmänhet. Tittar vi på de som bötfälls för fortkörningar så ser statistiken bättre ut för motorcyklister än vad den gör för bilister. Det samma gäller respekten för stopplikt och en rad andra trafikregler. Till och med när det gäller fartkameror så är det procentuellt färre motorcyklister än bilister som kör för fort förbi fartkamerorna och detta trots att motorcyklisterna inte kan bötfällas i dessa.

Motorcyklister i allmänhet har också blivit bättre på att använda tillgänglig skyddsutrustning. Det blir allt vanligare med heltäckande hjälmar och det är fler motorcyklister än någonsin som använder ryggskydd. Motorcyklister är den enda trafikantgrupp som fortbildar sig i större utsträckning. Jag som är ute och kör mycket tycker mig under senare år ha märkt en ganska stor skillnad när det gäller motorcyklisternas beteende. Jag upplever att det vi kallar extrembeteende har minskat. Det blir mer och mer ovanligt att man blir omkörd av eller möter hojåkare som verkar tycka att fullgas är enda alternativet.

Jag vet att SMC under många år arbetat hårt för att ökar riskmedvetenheten och förbättra uppförandet hos landets motorcyklister och jag är övertygad om att de faktiskt lyckats bra med sin förutsatts. Nu är det dags för media att haka på denna trend och hjälpa landets motorcyklister att uppföra sig ännu bättre. Skriv om det som är positivt, skriv om det som blivit bättre, skriv om ökad säkerhet och att landets motorcyklister uppför sig bättre än någonsin. Det blir som ringar på vattnet det positiva sprider sig. Ju mer det sprider sig dess då fler svåra olyckor kan vi undvika och antalet medmänniskor som skadas svårt eller dör i trafiken kommer att minska ytterligare. Visst vill ni vara med och bidra till det?

Nu står vi inför en ny ograverad vecka, vi håller tummarna för sol och fint hojväder. Gasa Lugnt.

Nästan som sommaren

Igår blev det en rejäl tur på småvägar i ett soligt Skåne. En hojtur som gav en rejäl försmak på vad som komma skall. Det blev en tur i riktigt finväder.

Vid lunchtid rullade jag och hustrun ut hojarna ur garaget för att ta en tur i det vackra lördagsvädret. Termometern visade 20 grader och solen sken från en nästan klarblå himmel. Vi hade suttit och ätit frukost utomhus och konstaterat att denna dagen fick vikas år motorcykelåkning.

Alla måsten fick läggas åt sidan för idag skulle det åkas hoj. Det fanns en hel del event i närheten. Det var bil och hojutställning i Eslöv och HDCS  hade vårmönstring hos Gibsons MC i Svedala. Det var inget som för dagen lockade oss vi ville ut och åka. Efter att ha tankat rullade vi ut ur Malmö på inre ringvägen

Vi svängde av mot Ystad men lämnade snart motorvägen till förmån för småvägar över fält och genom bokskogar. Det är kanske vid denna tiden Skånes natur är som allra vackrast. Bokarna har fortfarande kvar lite av den skira ljusgröna färgen de har när den är nyutslagen. Rapsfälten står i full blom och bildar stora gula hav i åkerlandskapet. Höstvetet är redan knähögt och intensivt grönt samtidigt som det finns åkerlappar i bruna toner där utsädet precis börjat att gro.

Vi Körde förbi Torup Vidare mot Häckeberga. I krokarna runt Häckebärga finner man en del av Sydsveriges absolut bästa  mc-vägar. Terrängen är kuperad och det böljande landskapet delas av många små slingrande vägar genom skogar, över fält och genom berg och dal. Det är den sortens väg som gör att man kan känna fartupplevelse utan att bryta mot hastighetsbegränsningarna. Detta är ett vägområde som fungerar fint oavsett vilken typ av cykel du åker.

Även trampcykel funkar det var många som var ute på sina järnhästar allt från picnicksugna cykelflanörer till cykelklubbar som var ute och distanstränade. Den som påstår att Skåne är platt som en pannkaka har aldrig varit här eller så har den personen en mycket alternativ uppgift om begreppet platt. Landskapet är dessutom nerlusat med småvägar och nästan alla är asfalterade eller belagda med oljegrus.

Som hojåkare finns det många fördelar med Skåne. Ett bra vägnät, spännande platser att besöka och en lång säsong. Det är tätt mellan både mat och fikaställen och under senare år har det börjat att dyka upp fler och fler ställen som erbjuder Bed & Breakfast. Här finns alla ingredienser för en lyckad hojsemester. Vi styrde vägen vidare mot Ystad och genom Sandskogen. Vid Kabusa skjutfält svängde vi av mot Kåseberga och Ahles Stenar.

Där åt vi på Ahls rökeri och igår blev det gravad lax och räksallad. Sedan styrdes färden hemåt igen. Fördelen med vägnätet här nere är att man sällan behöver åka samma väg tillbaka. På hemvägen körde vi över Sövde och Blentarp. Det hade blivit en tur på 20 mil när vi rullade in hemma på vår gata i stan.

På kvällen var vi bortbjudna till goda vänner så vi behövde inte ens tänka på att fixa mat. det blev på det stora hela en mycket lyckad dag.
Tråkigare var det för några av mina hojvänner som jag läste på Facebook hade blivit stoppade av polisen och fått lära sig att det kostade 1 000kr att ha förliten registreringsskylt och att det kostade 500kr att ha klistermärken på regskylten på platsen där skattelappen en gång satt. En tråkig lärdom att få av farbror polisen.

Ha en trevlig dag och Gasa Lugnt.