Konsten att tänka efter före

Det pratas mycket om midsommarhelgen som hemsk ur trafiksäkerhetssynpunkt. Då lägger man nästa alltid fokus på midsommarafton och efterföljande söndag. Jag kan förstå det och jag är medveten om att det är många trafikanter som flyttar sig långa sträckor i landet för att kunna fira midsommar med vänner och bekanta.

Tyvärr pratas det sällan om midsommardagen vilken torde vara minst lika farlig. Jag kan förstå att trycket på trafiken är stort när alla skall resa till och från en massa fester och trevligheter. Midsommarafton är antagligen den helg som är djupast rotad i den Svenska folksjälen. Frågar man runt bland folk så hör man ofta påståendet att midsommar borde vara den egentliga nationaldagen. Folk umgås festar och har det kul.

Det är bra men medaljen har också en baksida. Midsommardagen har vi många som rör sig ute i trafiken som inte borde vara där. Dels alla dom som inte riktigt nyktrat till som ändå väljer att chansa och tar bilen. Ett ytterst oansvarigt beteende. Efter en festnatt skall man inte ge sig ut i trafiken inte ens om man blåser grönt i en alkometer. Har man druckit kvällen innan är man inte lika alert och uppmärksam som man brukar. Man är en sämre förare helt enkelt. Festade du igår? Låt hojen eller bilen stå, så gör du dig själv och dina medmänniskor en tjänst.

Chansa inte i trafiken det är att ta onödigt stora risker. Utsätt inte dig eller dina medmänniskor för onödiga faror. Ha en lat och trevlig dag i hängmattan eller soffan så ses vi på vägarna i morgon igen.

Valet är ditt. Det är du som bestämmer vilken hoj du gillar.

Valet av motorcykel är högst personligt och jag har full respekt för det enskilda valet. Alla har säkert sina randiga skäl och rutiga orsaker till varför de kör just den hojen de har. Jag ser inget fel i detta eller tycker att något val är bättre än något annat. Vill folk åka äventyrshoj eller dunka runt på en gammal AJS så är det helt OK för mig.

AJS 500

I min värld är det viktigare att du kör hoj inte vilken hoj du kör. Som Harleyåkar möter man ofta på fördomar. Folk urskuldar sig och säger typ " jag åker ju bara Yamaha". Jag tycker inte att det finns någon anledning att ursäkta sig. Det är inte finare att åka Harley än vad det är att åka MZ eller köra en gammal dansk Nimbus. Jag tycker det är märkligt att folk inte tror mig eller blir förvånade när jag berömmer deras hojar. På något sätt förväntas det att man skall vara trångsynt bara för att det står Harley Davidson på tanken. Det verkar dessutom vara accepterat bland landets hojåkare. Oavsett vilket märke du väljer att åka så har du all rätt i välden att vara stolt över din hoj.

Min Road King

När det gäller valet av hoj så finns det inga rätt eller fel så länge du gillar det du sitter på. Ibland när någon frågar mig om råd när det är dags att köpa hoj så har jag egentligen bara ett råd. Det börjar oftast med frågan känns det bra? Är svaret nej köp inte den hojen oavsett vad som står på tanken. Det skall kännas bra att sitta på och det skall kännas bra att köra. Visst går det att fixa till körställningen med styren, risers, sadlar, framflyttade reglage mm. Utgångsläget måste ändå vara bra för att det skall funka. Välj en hoj som känns bra så kommer ni att få många lyckliga mil tillsammans. Varför jag kör Harley är det ofta folk som undrar. När jag påstår att jag aldrig närt drömmen att köra just Harley är det sällan någon som tror mig. Mitt val är faktiskt till största delen en slump. Som jag skrivit tidigare så är jag uppväxt i en hojåkande familj. Ingen förutom jag har kört Harley.

Farsans sista hoj Hond CBR 1000 supersport

Det har varit Monark, Husqvarna Velocette, Matchless, Laverda, BSA, Triumph, Honda, Kawasaki, Yamaha och ett otal Hondor ytterligare, de flesta av sportmodell. På 70talet fanns en tidning som hette Colorod. Med den föddes mitt intresse för customhojar. Det var ett av de första svenska magasinen som handlade om choppers och hotrods. Denna tidning kastade jag mig över med hull och hår. Sedan ägnade jag timmar åt att rita choppers och hotrods. Här kunde man se och läsa om pionjärerna inom Svenskt hojbygge.. Sedan har givet vis filmen Easy Rider också satt sina spår. Fast det var inte Peter Fondas Capten America hoj som väckte mitt habegär.

Dennis Hoppers Easy Rider hoj

Det var Dennis Hoppers stelbenare med Panheadmotor och gula flames som satte igång mina tankar och min dröm om en customhoj. Kanske inte den sortens hoj jag skulle bygga idag men det är väl med hojbygge som med så mycket annat allt förändras och olika trender avlöser varandra. Nya fabriksmodeller är mer eller mindre lyckade. Ibland dyker det upp något som verkligen tilltalar en. När Yamaha kom med sin Dragstar tyckte jag att det var första gången någon annan än Harley lyckats bygga en customhoj värd namnet.

Honda Fury

En annan sådan milstolpe är Honda Fury. Nu har det det kommit en "fabrikschopper" som ser cool ut och som man inte behöver börja med att bygga om för att den inte skall se ut som "jag skulle vilja va en chopper". Men som sagt smaken är olika och du kanske tycker något helt annat och inget fel i det du får tycka precis hur du vill.

BSA Spitfire

Men om du inte åkt Harley vad hade du då kört kanske du undrar? Vet inte riktigt men antagligen en streetfighter eller en äventyrshoj om jag inte hade åkt gammelhoj och dunkat fram på en Norton comander eller en BSA Spitfire. Egentligen är det väl inget som säger att jag kommer att åka Harley resten av mitt hojåkarliv. Hur det blir med den saken får framtiden utvisa. Var stolt över den hoj du valt att köra. Den är din och det är du som valt att köra den. Om den sedan råkar vara en Suzuki Burgman scooter eller en Honda Rune spelar ingen som helst roll. Ha en trevlig midsommar. Ta det lugnt med snapsarna ifall du tänkt dig att ut och åka på lördag.

Blankast möjligt med minsta möjliga ansträngning

Jag gillar att hålla hygglig puts på hojen men jag gillar inte att hålla på och putsa. Jag har provat massor med metoder och sätt. Det jag kommit fram till är att en grundlig rengöring av lack och krom med efterföljande vaxning innan åksäsongen börjar underlättar att hålla hojen ren hela sommaren. Sedan vill man ju gärna att det skall gå lätt att behålla glansen när man kört en tur eller två.

Vatten är ju aldrig fel för att få bort smuts. Antagligen är det så att det inte finns något putsmedel som kan ersätta vatten. Fast ibland vill man ju fuska, vara bekväm eller vad man nu vill kalla det. Givetvis kan man ju strunta i att göra rent hojen och bara stalla in. Det är bara de att jag tycker inte om att komma ut i garaget och rulla ut en dammig hoj med full av krossade flygfän på framlampa gaffelben och backspeglar. Som sagt jag har provat ett otal metoder och medel men inte blivit riktigt nöjd. Jag har provat det mesta från supertvätt via bilschampo lysfotogen till microfiberdukar och vatten. Jag testade också några rengöringsdukar för MC som jag köpte på Lidl och dom funkade riktigt bra även om dom i mitt tycke var i kladdigaste laget. Jag testade också Sonax wax it wet som också funkade hyggligt men då var man ju tvungen att vattentvätta först. Här om dagen skrev jag om att jag testat ett putsmedel som hette Fulgentin. Då lovade jag att komma med ett nytt utlåtande när jag använt det ett tag. Nu kommer jag antagligen att låta som en försäljare eller reklamnisse. Jag vill dock påpeka att jag inte har något med firman som tillverkar Fulgentin att göra och jag har inte betalt för att skriva dessa rader.

Fulgentin funkar och det gör det till och med bättre än vad jag förväntat mig. Det fina i kråksången är att den polerar lack krom plast gummi vinyl skinn utan att lämna några synliga rester av polermedlet. En kul grej är att Fulgentin till skillnad från vax funkar på både mattlack och skrynkellack vilket är bra om man har en svart motor. Med andra ord ett medel till hela hojen. Givet vis kan Fulgentin inte ersätta polish och vax eftersom det inte är någon oxidlösare.Som alltid är för och underarbete viktigt för att saker och ting skall bli bra. Har du sett till att göra ett bra underarbete är Fulgentin ett suveränt sätt att behålla glansen. Efter att jag varit ute och åkt har jag börjat med att torka av damm från hojen med en mirofiberduk. Sedan lite Fulgentin på en trasselsudd och polerat av hojen. krossade flugor som fastnar på lamphus och backspeglar lossna lätt.

När man gått över hela hojen med Fulgentin-trassel är det bara att torka av den med en microfiberduk så har man en fin och djup glans på hela hojen. Det verkar dessutom som om damm, flugor mm inte fastnar lika lätt. Jag säger som Kalle Dussin sa innan slaget vid  Poltava. Detta skall hädanefter bliva min musik.

Vill du veta mer och var du kan köpa det så kolla denna länken fulgentin.nu eller på facebook 

Nordens Största spontanträff

Idag när jag kom hem från jobbet drog vi på oss skinnkläderna och rullade ut hojarna. Vi tog oss på småvägar genom Lomma och Bjäred ut till Löddeköpinge och sedan vidare till Hög och "Vikingatider" på ett fält eller rättare sagt fyra fält är det motorträff varje tisdag från maj till september.

Idag var det många hojar på plats

Detta sägs vara nordens största spontanträff för hobby och entusiastfordon. Varje tisdag samlas här bilar motorcyklar flygplan traktorer lastbilar mm. Idag var vädret vackert och besökarna fler än vanligt. MC parkeringen kändes oändlig. För det mesta träffar man på några människor man känner. Idag gjorde vi det också fast inte så många som vi brukar. Den första vi sprang på var Håkan och hans Trabant.

En helt klart udda bil på fältet för europeiska bilar. Där fick Håkans ljusblå Trabi samsas med Jaguarer, Lotusar, Mg, Volvo, Saab mm. Håkan var för dagen klädd i grått och med en Prinz Heinrich mütse på huvudet. Sedan sparng vi på Kirre och Pampen som tagit sig ner från Kristianstad.

Kirre i sommardräkt, Bilden lånad av Pampen från facebook

Alltid lika kul att träffa på Kirre. En god och glad sann HD entusiast. Behållningen med tisdagsträffarna är att man ofta kan hitta lite udda fordon.

Snygg HD Storsida med lagom patina

Det mesta från spännande ovanliga veteranfordon till udda och ovanliga byggen. När jag kollar runt bland motorcyklarna blir jag alltid lika glad när jag ser byggen som är gjorde på något annat än Harley.

Lite Frisco style byggd på japanstånka och med peanuttank och fin flakelack

En gammal Kawa har fått bli Ratracer med  Fransk  lyktinsats fina gamla Firestone däck

När vi tittat oss trötta i ögonen rullade vi hem på småvägar över Stångby, Lund, Staffanstorp,

Djurslöv och lilla Mölleberga och vidare hem till Limhamn. Det blev en fin runda på små smala kurviga vägar. Solen sken och det var en sån där nästan magisk kväll för MC åkning,

Polaris fortsätter att smyga med nya Indian hojen

Det är fortfarande mycket hemlighetsmakeri kring 2014 års modell av Indian Cheif. Under en längre tid har man kunnat se nya motorn på Indians hemsida. Det är en helt nykonstruerad maskin på 111 kubiktum som hamnar i 2014 års modell.

Designmässigt liknar den sidventilaren från 40 talet fast tekniken är helt modern. Det blir givet vis ingen billig motorcykel men priset har ändå justerats ner till en i alla fall något sånär överkomlig nivå. Riktpriset på en Cheif av 2014 års modell kommer ligga från 248 000kr och uppåt beroende på utrustning.

Sedan polaris tog över känns det som om det äntligen finns en framtid för det anrika märket. Lite extra kul för oss Svenskar eftersom en av grundarna av Indian fabriken var Carl-Oskar Hedström från Lönneberga i Småland.

2014 års modell kommer att avtäckas och introduceras för allmänheten på Sturgis Motorcycle Rally nr 73 I South Dakota i augusti. Tills dess får vi hålla tillgodo med Indians egna "smygreklamfilm". Känns som om det nog är dags att köpa lite tisslotter eller spela på V75. Reklamfilmen

Nu gäller det bara att hålla tummarna så att den där lotterivinsten rullar in så att man kan beställa en. Ha en underbar tisdag. Idag tänker jag åka på Tisdagsträffen i Lödde. Det får dock bli på Road Kingen Nya Indian är ju inte introducerad och jag har ju ännu inte kunnat hämta ut den där lotterivinsten.

Kör snyggt

En Svensk legend

Konkurrensen inom Road Racing sporten är stenhård och de Svenska framgångarna har varit lätträknade med ett undantag. Kent Andersson. Detta till trots så var han relativt okänd för den breda publiken. Kanske är det så att vi inte riktigt förstår hur stort det är att bli världsmästare i Road Racing. Inom  MotoGP cirkusen var Kent Andersson en nästan lika firad stjärna som Giacomo Agustini.

Kent in action. Världsmästaråret 1974

Att Kent inte fick samma uppmärksamhet i media berodde kanske på att han mest åkte 250cc och 125cc. Många gånger fick Kent frågan om varför han inte åkte 500cc. Alltid gav han samma svar. Åka 500 fort är ingen utmaning, att vara snabbast på en 125:a är en mycket svårare. Kent debuterade 1961 19 år gammal på en monark hoj. Året efter körde han Bultaco. Kent visade sig snabbt vara en mycket snabb och kompetent förare  i alla fall när materialet inte svek honom.. Efter att han vunnit SM i 250klassen 1965 fick han ett erbjudande om att börja köra 250GP VM. Först åkte han en egenmodifierad Husqvarna för att året efter köpa in en Yamaha 250 fabriks racer. Då började också resultaten komma och 1969 blev han tvåa i 250 klassen. Efter den insatsen blev han fabriksförare åt Yamaha 1970 slutade han trea i VM. Yamaha teamet ville att Kent skulle vara med och utveckla deras nya 125cc hoj. Det gjorde Kent så bra att han blev världsmästare både 1973 och 1974. Efter säsongen 1975 då han slutade som trea lade han elit karriären på hyllan.

En historiska man på sin historiska hoj

Kent fick anställning på Yamahas europeiska utvecklingsavdelning. Där han var med och utvecklade deras trecylindriga 350 racer som var mycket framgångsrik och grunden till de 500 tvåtaktare som skulle bli en av racinghistoriens mest framgångsrika maskiner. Kent fortsatte att tävla på amatörnivå och blev en profil inom historisk racing. Kent var också vid flera tillfällen bisittare och expertkommentator på Eurosports Moto GP sändningar. Han var också med och introducerade Superbike och Supersport klasserna i Sverige. 2006 dog Kent plötsligt och oväntat av ett brustet blodkärl i Hjärnan. Han blev bara 64 år gammal. Kent Andersson är förmodligen den som har haft störst inverkan på modern svensk Road Racing.

Hej bilist

Du kanske inte sett mig innan. Jag heter motorcyklist och delar vägen tillsammans med dig. Skall du se mig så måste du titta efter. Hörs gör jag ofta men jag är inte säker på att det skärper din uppmärksamhet. Ibland tror jag att du glömmer bort att vi finns. När jag ligger bakom dig så väljer att göra rent dina rutor med vindrutespolarna. Jag tycker inte om blåsprit. Den smakar illa och den svider i ögonen. 

I rondellen blinkar du vänster men väljer ändå att svänga ut till höger. Då måste jag bromsa mitt i kurvan vilket både är farligt och svårt. Står du vid en påfart tänker du kanske att det där, det är bara en moped. Jag hinner tänker du och så kör du ut framför mig så jag måste broms hårt för att inte köra in i sidan på mig. Så länge du inte tittar efter mig kommer du inte att se mig. Då spelar det ingen roll hur mycket varselkläder jag har. Skall du se mig måste du titta efter. 

Vi har vägen tillsammans det är vare sig din väg eller min väg. Det finns plats för både dig och mig och många fler. Samarbetar vi så blir det bättre för oss både. Det är vi som skapar de vi kallar trafikmiljö. Jag ser dig, det fick man lära sig redan på trafikskolan, körskolläraren kallar det riskmedvetenhet. Tittar du efter oss kommer du också att upptäcka oss. Vi blir med medtrafikanter inte mottrafikanter. Om du delar vägen med mig så delar jag den med dig.

Håll koll i backspegeln.

Njut av söndagen