Nu går det lättare att planera

Snart är det påsk och våren lyser med sin  frånvaro. Såhär på fredags kvällen kan man i gatlyktornas sken se hur snön faller. På marken finns ett för Skåne tjockt lager snö. Påsken brukar vara den helg då man i Skåne tar de första längre hojturerna. I år lär det inte bli så. Jag vet att påsken är tidig i år men metrologiskt brukar våren komma till Skåne den 22:a februari. Det missade vi rejält i år. Det har talats mycket om global uppvärmning vilket till stora delar skulle ha orsakats av förbränningsmotorer. Den absolut största boven i dramat sägs vara motorer som inte är katalysatorrenade vilket få motorcyklar är. Med denna information kan jag med andra ord konstatera att Sveriges motorcyklister kör alldeles för lite. Våren i Skåne är mer än en månad försenad. Bara säsongen 2013 kommer igång skall jag hjälpa till att  köra mer än vanligt för att vi inte skall behöva genomlida samma kylslagna väntan på våren 2014.

Statistiskt sett kör svenska motorcyklister ca 300 mil/år. Det är inte mycket men det är en sanning med modifikation. Svenska motorcyklister äger i genomsnitt 1,3 motorcyklar. Så den rättmätiga siffran är 400mil/år. Det är fortfarande väldigt lite, att lägga 400 mil på mätaren är ingen större svårighet. Hur gör man nu ifall man har ambitionen att få köra lite mer ,och vara med att bidra till tidigare vår 2014? En av de bästa planeringsguiderna har kommit. Är man medlem i SMC så damp deras SMC-Boken ner i brevlådan i veckan. Är du inte medlem i SMC så tycker jag att du skall vara det.

Bara SMC-Boken är värd medlemsavgiften. Förutom att du får detta eminenta planeringsverktyg får du också en mängd rabatter på motell vägkrogar, färjor, däck mm. Du stödjer också en organisation som bedriver lobbyverksamhet för oss motorcyklister. I mångt och mycket fungerar SMC också som remissinstans för riksdag och regering. Med ett medlemskap är du med och påverkar politikerna för att skapa bästa möjliga förutsättningar för oss hojåkare. Ta en titt i SMC-Boken så kan du planera in sommarens rally och träffar. När man bläddrar runt blir man förvånad över hur stora möjligheter vi har att få träffa likasinnade. Gör en gedigen planering så blir det några mil extra denna säsongen och möjligheten ökar att kanske du och jag träffas någonstans i sommar. Kanske på en träff en vägkrog, ett fikaställe eller ett rally. Håll ut, våren kommer.

Nöden har ingen lag

Dagens blogginlägg kommer att handla om varför jag valt att åka i tvådelat skinnställ. Dikten överträffar sällan verkligheten säger man, vilket jag skall försöka att visa med följande lilla berättelse. På 80talet körde min farsa en Honda CBR1000f Super Sport och hans kompisar körde liknande hojar.

Någon åkte Kawasaki GPZ och någon annan åkte Suzuki Katana. Tryggve körde en Honda VF1100R lackad precis som Eddie Lawsons MotoGP hoj Med Rothman dekaler och allt. Hans skinnställ var blått vitt och rött precis som Eddies.

Tryggve, farsan och nåra andra gubbar var ute och åkte en sommarsöndag. Efter ganska många mils gasande rullade dom in på en vägkrog för att få sig något till livs. Väl inne på resturangen visade det sig att det var buffé. Ät så mycket du orkar. Bland dessa 50+ farbröder utbröt någon slags ätartävling. Dessa gubbar tävlade nämligen hela tiden. Inte bara när det gällde att köra hoj utan även när det gällde att dricka öl, bryta arm, äta och allt annat som "manliga medelålders män" kan hitta på att tävla i och att roa sig med.

När farsan och dom andra gubbarna stoppades av mättnad, försåg sig Tryggve med en stor tallrik lasagne. Han satte i sig lasagnen och avgick med segern. Gubbarna drog på sig skinnställen som nu stramade tydligt runt midjan. Som segrare fick Tryggve fick ta täten. Efter ett par mil såg de övriga hur bromsljuset till synes helt omotiverat tändes på Tryggves hoj. Han rullade in till vägkanten. Fällde ut sidostödet och klev av hojen.
- Fan jag måste ut i skogen fick Tryggve ur sig när de övriga fått stopp på sina maskiner. Han plockade fram ett par servetter ur en innerficka och gick stånkande en bit in i skogen.
Efter en stund hörs ett vrål inifrån buskarna.
- Kan nån jävel komma trassel eller papper eller nått? Jag har sketet i kragen!
 Nu vet du hur det kommer sig att jag alltid använder tvådelat MC-ställ. I nödens stund har jag ingen lust att "göra en Tryggve"

Ha en trevlig helg.

Gammalt går igen eller konsten att kopiera sig själv.

Jag sticker inte under stolen med att jag i vissa lägen är vad man skulle kunna kalla "värdekonservativ" eller kanske rent av en "retro nörd" Det finns säkert dom som skulle ge mig epitetet "stofil". Det är inget jag skäms för eller smyger med. Skulle omgivningen tycka att jag är konstigt gammaldags så bjuder jag på det. Jag kommer ändå att fortsätta samla på mina gamla gitarrer, använda broderade cowboyskjortor och köra motorcyklar som ser ut som vore dom från förr.
Som jag skrivit tidigare så har jag växt upp med motorcyklar omkring mig. Farsan var hojåkare och min äldre bror började åka hoj tidigt. Många hojar har passerat genom vår familj Velocette, Husqvarna, Monark, Matchless, Laverda, BSA, Triumph, Yamaha, Kawasaki och Honda. Egentligen borde det vara Hondor eftersom flera olika modeller funnits inom familjen.

Honda CB750f 1969

Hondaifieringen började med att brorsan köpte en CB750f i mitten av 70talet efter att han tröttnat på att ideligen spänna åt skruvar på sin Kawasaki 750 tvåtaktare. CB750 var maskinen som inledde det Japanska MC undret och som nästan utplånade den Engelska MC-industrin. Allt stämde för Honda. Design, kvalitet och konstruktion var på topp vilket snart smittade av sig på de andra Japanska MC-tillverkarna. Trots detta behöll Hondan sin ledande position. CB750:s radfyra har blivit något av motorcyklarnas motsvarighet till Volvo 240. En motor som verkar nästan outslitlig. Jag minns en artikel i MC-Nytt där man skruvat isär och kollat en Hondafyra som gått över 20 000 mil. Allt låg inom toleranserna när det gäller slitage och glapp, man hade inget att anmärka.

Honda CB1100 2013

Allt går igen verkar det som. 2013 44 år efter att Honda släppte sin CB750f kommer nu CB1100. En modern klassiker i retrostil med ett tydligt arv från sin föregångare. Jag tycker absolut att denna Hondan kvalar in bland retrohojarna tillsammans med Kawasakis Bonneville kopia W650.

Kawasaki W650

Det verkar som om Honda har slutit cirkeln. Slutligen en liten uppmaning.

Honda CB1100

Har du inget inplanerat i Påsk?

Vi verkar inte ha vädergudarna på vår sida. Det verkar inte bli någon hojåkning påskenhelgen 2013. Vad gör man då för att trösta sig när man inte får köra hoj, trots att man längtar så att man håller på att spricka? Kanske vill man inte lägga hela påskhelgen i garaget för att putsa och serva inför premiärturen. Om man nu tröttnat på att sitta hemma och äta sill och dricka nubbe. Ifall man tråkats ut av att vänta på påskharen vad finns det då för alternativa aktiviteter?   Bor man i Skåne finns ju alltid möjlighet att åka på Konstrunda som blivit något av en påsktradition här nere. Då kan man passa på att besöka Hoj och Kungamålaren John E Franzén som har sin ateljé i Tommarp utanför Simrishamn.

John E Franzén

När man ändå är ute och far i Skåne tycker jag att man skall bege sig till torget i Vollsjö. Där skall man besöka Skånes trevligaste Motorcykelaffär och verkstad LMD Förutom gratis kaffe som dom förövrigt alltid bjuder på kommer LMD att ha diverse jippon under påskafton. Allt startar klockan 11.

Lite längre upp i landet är påskens stora begivenhet Preformance och Custom Motor Show på Elmia i Jönköping En Bil och MC mässa som varje år lockar mer än 70 000 besökare. Många spännande byggen brukar finnas till beskådande. Ett besök rekommenderas.

Håller man till i närheten av Stockholm rekommenderas ett besök på MC Collection i Sollentuna. En av Sveriges absolut finaste samlingar av motorcyklar.

 

Bor man ännu längre upp i landet rekommenderas en skotertur och kanske lite pimpelfiske i senvintersolen eller varför inte några åk i slalombacken. Allt för att få lite fartvind i ansiktet. Nu är det bara att sätta igång och planera påskhelgen. Saker att göra finns det gott om det är bara den egna fantasin som sätter gränsen. Det jag berättat om här är ju trots allt bara ett lite skrap på ytan.

http://www.custommotorshow.se/ 

http://www.mc-collection.com/index.html

Jag måste börja köpa trisslotter

När jag igår satt och slösurfade på datorn i brist på vettiga TV program råkade jag hitta en länk till Indians hemsida. Jag klickade mig dit och tittade runt en stund. Ni som följt min blogg från start vet att mitt hjärta klappar lite extra just för Indian. Ända sedan jag åkte motorcykel första gången är det innerst inne en Indian jag alltid velat ha. Tanken har under många år varit inställd på en gammal Big Cheif  eller en Indian four.

Indian Four

Fast nu vet i sjutton. Jag fick nämligen se något som verkligen fick mitt hjärta att slå ett extraslag. 2014 kommer det en helt nyutvecklad motor på 111 kubiktum. Det är inte bara en stor motor den har en helt unik design. Här har Indians konstruktörer lyckats bygga en toppmodern V-twin som ser ut som en gammal sidventilare. Nya maskinen har till det yttre många likheter med med gamla 40 tals motorn. Som jag skrev innan det har jag alltid velat ha en gammal Big Cheif men nu kan jag absolut tänka mig en ny.

Det är bara ett par små problem, det första är priset. I USA kostar en Vintages Cheif 2013 års modell 240 000kr. Det betyder förmodligen att ett försäljningspris här i Sverige skulle hamna på en bra bit över 300 000kr. Det är i mastigaste laget för en kommunalanställd löneslav som jag. Vad priset för 2014 års modeller kommer att bli vågar man knappt tänka på. Sedan är det ju nästa lilla problem. Kommer någon att ta in Indian av 2014 års modell till Sverige? Polaris har ju tagit över rättigheterna och tillverkningen av Indian så rimligt vis borde dom ju kunna använda samma säljorganisation som de använder för Vitory.

Cheif 2013

Frågan är dock om Polaris är intresserade av att konkurrera med sig själva på Europa marknaden. Oavsett hur det går så skall jag gå ut och köpa mig en trisslott kanske lämnar in ett par Lottorader och köpa en Harry Boy till helgen också. Man vet ju aldrig jag kanske har turen på min sida. I värsta fall får jag väl fortsätta drömma och jag tycker ju faktiskt ganska bra om mina Harleymaskiner hemma i garaget.

Ta en titt på nya Indian Motorn här!

Hos bilprovningen

Många är berättelserna om vad man som hojåkare kan råka ut för när det är dags för besiktning. Ofta hör man historier om paragrafryttare till inspektörer som nagelfar hojen in i minsta detalj för att hitta något att anmärka på. Jag har inte riktigt den upplevelsen även om jag åkt på ombesiktning flera gånger. På bilprovningen som jag brukar anlita känner man sig ofta välkommen och besiktningen brukar vara en trevlig stund. Gubbarna som besiktigar hojar där är hojåkare själva vilket ger en trevlig stämning och ökad förståelse från båda parter. Senast jag besiktigade min Road King blev det ombesiktning men inspektören gjorde verkligen allt han kunde för att den skulle gå igenom. Ändå föll jag på mållinjen.

Jag hade väl i och för sig mig själv att skylla då jag åkte till bilprovningen med trimpiporna monterade. Men vad sjutton man måste ju chansa lite och det hade ju gått bra tidigare. Nu var det väl så att 9000mil på mätaren innebär att ljuddämparullen sagt upp bekantskapen och flyttat hemifrån. Besiktningsmannen gick igenom hojen och berömde den för skicket trots ålder och de relativt många milen på mätaren. Han provkörde för att prova bromsar och kolla sa att inte styrlagret glappa. Kom tillbaka och sa att allt var OK och samtidigt tillade han att den var trevlig att köra och gick bra. Han berättade att han själv körde en streetfighter byggd på en Honda Super Blackbird. Din hoj låter lite högt så jag måste mäta den tillade han.

Han hämtade mätutrustning och varvräknare. Han kopplade på utrustningen och startade mätningen och det resulterade i 105db vilket var 3 för mycket. Jag kopplar ur varvräknare så kollar vi om resultatet blir bättre ifall jag "uppskattar" varvtalet sa han. Han vred försiktigt på gasrullen och mätaren stannade denna gången på 104db. Vi får prova att sätta mätare på andra ljuddämparen vi måste komma ner under 102db sa han. Micken flyttades till andra röret och han var generös med placeringen av mikrofonen. Han vred försiktigt på gasrullen men mätaren stannade på 103db. Jag är ledsen sa han jag kan inte godkänna den. Då han verkligen försökt att hjälpa mig så kände jag mig ändå på på gott humör när jag körde där ifrån. Väl hemma var det bara att skruva på orginalpiporna och dagen efter bar det av till bilprovningen igen. Samma inspektör kommer ut och tittar på hojen och frågar är det orginalpiporna? Ja svarar jag sanningsenligt för just så var det ju. Starta den uppmanade han mig. Han vred lite på gasrullen och sa. Fy fan va illa den låter man hör ju bara insugningsljudet. Den är godkänd så nu kan du åka hem och jobba an stund i garaget igen tillade han och log. Jag fick mitt besiktningspapper och körde hem till garaget. min kära verktygslåda och mina utslitna SE-pipor.

När bytte du bromsvätska senast?

Byta bromsvätska är sak man lätt glömmer bort trots att det är ett ganska enkelt jobb. Den som har lite tekniskt kunnande och inte har fem tummar på handen klarar detta jobb lätt. Det är ett trevligt litet pyssel man kan ägna sig åt innan körvädret kommer.

Men bromsar det är ju livsviktigt skall man verkligen pyssla med det själv? Är det inte farligt? Inte om man är noggrann och gör det på rätt sätt. Vilket är då rätt sätt kanske du undrar? Det dumma svaret är att det finns flera olika. Vad det handlar om är att byta ut den gamla bromsvätskan mot ny och samtidigt se till att det inte hamnar några luftbubblor i bromsslangarna.

Bromsvätskebehållaren

Bromsolja säger en del. Helt fel säger jag. Bromsvätska heter det, det är ingen olja. Det finns lite olika varianter av detta så kallade hydralmedium, alla klassificerade enligt ett system som kallas DOT. En Amerikansk klassificering som betyder "Department of transportation". Bromsvätskan kan vara glykolbaserad och silikonbaserade. DOT 1 till 4 är baserade på glykol och DOT 5 och högre på silikon. Vilken sort du skall använda på din hoj framgår av instruktionsboken. När skall man byta undrar du kanske? En tumregel brukar vara var annat år. Titta i inspektionsfönstret på bromsvätskebehållaren till handbromsen. Ser vätskan grumlig ut är det dags att byta. Då ser det förmodligen lika dant ut i behållaren till bakbromsen.

Sug upp vätska ur behållaren med trasa svamp eller en spruta

Hur gör man? Här kommer en beskrivning på ett sätt. Se till att hojen står rakt. Sedan lossar du bromsvätskebehållarens lock. Ta en svamp eller trasa och sug upp så mycket vätska som går ur behållaren. När behållaren är tom fyller du på ny men låter locket vara av. Nu letar du upp luftningsnippeln på bromsoket. Trä på en genomskinlig PVC slang på luftnippeln och ta fram en burk som du leder ner slangen i. Bromsvätska vill man inte söla med. Det är förutom ett bra hydralmedium också en mycket bra färgborttagare. Skulle det stänka på lacken torka bort med det samma! Nu skall du be din kompis om hjälp Ge honom eller henne en liten blocknyckel som passar på luftnippeln.

En gammal dunk blir en bra uppsamlingsbehållare. Borra hål i korken och dra igenom slangen

Nu trycker du försiktigt på bromshandtaget. Då öppnar kompisen luftnippeln. När bromshandtaget sjunkit till botten skruvar kompisen åt luftnippeln igen.Ta ett nytt tag med bromshandtaget och gör om samma sak igen. Detta upprepar ni tills det bara kommer ny bromsvätska ur nippeln. Var noga med att hålla koll på behållaren så att den inte blir tom, då kan du få in luft i systemet. När du är klar fyller du upp med bromsvätska till max markeringen och sedan skruvar du på locket.Gör sedan om samma procedur med fotbromsen  Nu är du klar så du kan gå in och bjuda din kompis på en kopp kaffe som tack för hjälpen.

Bromsvätska