Hos bilprovningen

Många är berättelserna om vad man som hojåkare kan råka ut för när det är dags för besiktning. Ofta hör man historier om paragrafryttare till inspektörer som nagelfar hojen in i minsta detalj för att hitta något att anmärka på. Jag har inte riktigt den upplevelsen även om jag åkt på ombesiktning flera gånger. På bilprovningen som jag brukar anlita känner man sig ofta välkommen och besiktningen brukar vara en trevlig stund. Gubbarna som besiktigar hojar där är hojåkare själva vilket ger en trevlig stämning och ökad förståelse från båda parter. Senast jag besiktigade min Road King blev det ombesiktning men inspektören gjorde verkligen allt han kunde för att den skulle gå igenom. Ändå föll jag på mållinjen.

Jag hade väl i och för sig mig själv att skylla då jag åkte till bilprovningen med trimpiporna monterade. Men vad sjutton man måste ju chansa lite och det hade ju gått bra tidigare. Nu var det väl så att 9000mil på mätaren innebär att ljuddämparullen sagt upp bekantskapen och flyttat hemifrån. Besiktningsmannen gick igenom hojen och berömde den för skicket trots ålder och de relativt många milen på mätaren. Han provkörde för att prova bromsar och kolla sa att inte styrlagret glappa. Kom tillbaka och sa att allt var OK och samtidigt tillade han att den var trevlig att köra och gick bra. Han berättade att han själv körde en streetfighter byggd på en Honda Super Blackbird. Din hoj låter lite högt så jag måste mäta den tillade han.

Han hämtade mätutrustning och varvräknare. Han kopplade på utrustningen och startade mätningen och det resulterade i 105db vilket var 3 för mycket. Jag kopplar ur varvräknare så kollar vi om resultatet blir bättre ifall jag "uppskattar" varvtalet sa han. Han vred försiktigt på gasrullen och mätaren stannade denna gången på 104db. Vi får prova att sätta mätare på andra ljuddämparen vi måste komma ner under 102db sa han. Micken flyttades till andra röret och han var generös med placeringen av mikrofonen. Han vred försiktigt på gasrullen men mätaren stannade på 103db. Jag är ledsen sa han jag kan inte godkänna den. Då han verkligen försökt att hjälpa mig så kände jag mig ändå på på gott humör när jag körde där ifrån. Väl hemma var det bara att skruva på orginalpiporna och dagen efter bar det av till bilprovningen igen. Samma inspektör kommer ut och tittar på hojen och frågar är det orginalpiporna? Ja svarar jag sanningsenligt för just så var det ju. Starta den uppmanade han mig. Han vred lite på gasrullen och sa. Fy fan va illa den låter man hör ju bara insugningsljudet. Den är godkänd så nu kan du åka hem och jobba an stund i garaget igen tillade han och log. Jag fick mitt besiktningspapper och körde hem till garaget. min kära verktygslåda och mina utslitna SE-pipor.