Som jag skrivit tidigare så har jag växt upp med motorcyklar omkring mig. Farsan var hojåkare och min äldre bror började åka hoj tidigt. Många hojar har passerat genom vår familj Velocette, Husqvarna, Monark, Matchless, Laverda, BSA, Triumph, Yamaha, Kawasaki och Honda. Egentligen borde det vara Hondor eftersom flera olika modeller funnits inom familjen.
 |
| Honda CB750f 1969 |
Hondaifieringen började med att brorsan köpte en CB750f i mitten av 70talet efter att han tröttnat på att ideligen spänna åt skruvar på sin Kawasaki 750 tvåtaktare. CB750 var maskinen som inledde det Japanska MC undret och som nästan utplånade den Engelska MC-industrin. Allt stämde för Honda. Design, kvalitet och konstruktion var på topp vilket snart smittade av sig på de andra Japanska MC-tillverkarna. Trots detta behöll Hondan sin ledande position. CB750:s radfyra har blivit något av motorcyklarnas motsvarighet till Volvo 240. En motor som verkar nästan outslitlig. Jag minns en artikel i MC-Nytt där man skruvat isär och kollat en Hondafyra som gått över 20 000 mil. Allt låg inom toleranserna när det gäller slitage och glapp, man hade inget att anmärka.
 |
| Honda CB1100 2013 |
Allt går igen verkar det som. 2013 44 år efter att Honda släppte sin CB750f kommer nu CB1100. En modern klassiker i retrostil med ett tydligt arv från sin föregångare. Jag tycker absolut att denna Hondan kvalar in bland retrohojarna tillsammans med Kawasakis Bonneville kopia W650.
 |
| Kawasaki W650 |
Det verkar som om Honda har slutit cirkeln. Slutligen en liten uppmaning.
Honda CB1100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar