Rödmyran en Svensk klassiker

Det finns få hojar som idag kan mäta sig i försäljning med de antal lättviktare som spottades ut från Svenska MC-fabriker efter andra världskriget. Jag har själv en gammal Husqvarna mod 24 eller Svartkvarna som den också kallades. Nu är det inte Svartqvarnan det skall handla om utan som rubriken säger Rödmyran. Det är ju samma som Svartqvarnan fast röd tänker du kanske. Nej det är det inte säger jag. Rödmyran är en NV JB, 11 eller 12. Den röda Husqvarnan som avlöste den svarta modell 24 skall kallas Rödqvarna och inget annat.

Rödmyran eller NV JB, sedan NV 11 och 12 tillverkades av Nyman Verken i Uppsala. Rödmyran började tillverkas 1949 när Nyman Verken upptäckt att Husqvarnas modell 24 blivit en succé Rödmyran utrustade till en början med en JB motor (John Bensson fabriks AB i Eskilstuna). Motorn var på 128cc med en tvåväxlad låda och en Engelsk Amal förgasare. 1951 fick Rödmyran en 125 kubiks maskin från DKW och döptes då om till. NV 11. Rödmyran hängde med till fram till 1958. Den uppgraderades ytterligare en gång på vägen och fick en starkare motor 1955, då ändrades modellnamnet till NV12.

DKW motorn fick då  högre kompression och gav nu 6,4 hästkrafter. Namnet Rödmyra fick hänga med. Mot slutet såldes den också i orange men då med Crescent dekaler på tanken. Träffar man på en gammal gubbe som åkte hoj på sent 40-tal eller tidigt 50-tal är sannolikheten stor att om han inte hade en Husqvarna så körde han antagligen en Rödmyra.
 

En sann MC-nörd

På det glada 70-talet på den tiden chopperåkarna stod kvar med ena foten i hippie-rörelsen kände jag en kille som kallades postmästarn. Till yrket var han bagare och då undrar du så klart varför han kallades som han gjorde. Detta "roadname" hade han förvärvat tack vare sin hoj. Postmästarn tillhörde pionjärerna bland hojbyggarna i landsorten. Han var först i sin stad med att äga en riktig HD chopper. det var en gammal panhead HD som fått sätta livet till.

Den hade blivit stelbensopererad och fått en förlängd gaffel. Sissybar med King and Queen soffa och som krona på verket en likkisteformad bensintank och backspeglar i form av malterserkors inköpta på Hobbex. Den gamla pannan hade givetvis jockeyshift och fotkoppling. Hojen blev målad med servalack. Tixotrop signalgul hette färgen. Det visade sig vara samma kulör som på postlådorna och brevbärarnas cyklar. Någon föreslog att han skulle klistra på blå posthorn på tanken men detta avböjdes vänligt men bestämt. Istället fick Lasse som han egentligen hette namnet Postmästarn. Han och ett par kompisar hyrde en gammal nerlagd bilverkstad i ett industriområde i stans utkant. En vacker och mycket varm sommardag låg Postmästarn på knä framför hojen för att försöka justera kedjan i transen, när en ljusblå Amazon kommer i hög fart in på uppfarten. Ut ur Amazonen hoppar Postmästarns "dödspolare" och vapendragare Päron. Han hette egentligen Perry men vid en "felhörning" av en lärarvikarie i grundskolan hade han fått namnet Päron. Päron springer mot Postmästarn vrålandes. Förhelvete skynda dig de e bråttom. Va e de nu undrade Postmästarn lika sävligt som vanligt. De e din kärring skrek Päron. Vad är det med henne då undrade Postmästarn. Jo sa Päron. Jag var hemma hos dig för att lämna en dunk. Detta var på den tiden då det ofta både dracks och tillverkades hembränt som levererades i dunk. Jag ringde på men ingen öppna så jag kände på dörren sa Päron. Den va öppen så jag gick in och då hörde jag ljud från sovrummet. Jag smög mig dit och fick se din granne i full karriär med din kärring. Vilken Granne då? Va de Marco Sedic undrade Postmästarn och lade ifrån sig hylsnyckeln. Ja de va Marco sa Päron. Den jäveln har jag aldrig förstått mig på sa Postmästarn. Att han bara orkar i denna värmen han som inte måste. Sedan återgick han lugnt till jobbet med transkedjan.

Vid ett barhäng några veckor senare förärades Postmästarna med en tröja med samma text som T-shirten ovan varvid han konstaterade att så är det fan i mig!

Med mig är det precis tvärt om. Jag kan nog tänka mig att låna ut mina verktyg men absolut inte min fru.

 Ha en underbar fredag!

Dom små små detaljerna

Har du kanske någon gång funderat över hur man skiljer en rutinerad hojåkare från en outbildad eller nybörjare? Det går inte att se på kläderna och det går absolut inte att se på hojen. Ny börjaren kan precis som den rutinerade föraren åka på vad som helst från en gammal MZ till en Harley CVO Ultra Classic. Här är det oftast plånboken och inte rutin och erfarenhet som sätter gränsen. Det är som mina Amerikanska hojpolare brukar säga. It's not the ride that makes the biker.

Stolt kille som åker Engelskt

Men hur ser man skillnad? Förutom att den duktiga föraren åker ifrån alla andra på nästan vad som helst. ( Jag har sett Peter Linden köra ifrån hela Svenska 500cc Roadracingeliten på en gammal Yamaha 350 ) Den tydligaste tecknet på en orutinerad förare är när han eller hon skall starta. Titta på fötterna. Den rutinerade hojåkaren flyttar upp fötterna på fotpinnarna eller fotplattorna så fort han eller hon släpper kopplingen och hojen börjar att röra på sig. Den orutinerade vågar inte lita på att hojen håller sig upprätt i lågfart. Dom "paddlar" med fötterna för att vara på den säkra sidan "ifall hojen plötsligt skulle få för sig att ramla". Ni som gör detta av osäkerhet eller av gammal ovana. Sluta genast det är farligt! Skulle du ha foten i backen framför fotpinnen eller plattan och du skulle tappa greppet på kopplingen så kan du ju själv räkna ut vad som skulle kunna hända. Ett dumt sätt att bryta fotleden på. Det gäller alltså att se till att snabbt få upp foten på plattan eller pinnen. Benet är som svagast då det hänger i luften utan belastning, det behövs ingen jättehård smäll för att ordna sig ett benbrott. När det nu är dags för premiärturen så kom ihåg att så fort hojen rullar skall fötterna upp på fotpinnarna. Att hålla balansen i lågfart sitter i blicken och inte i fötterna. Är man rädd om hojen är det bättre att montera en motorbåge eller crashpuckar istället för att försöka rädda hojen med fötterna. Kom ihåg övning ger färdighet. Ta det försiktigt att försöka spela tuff kan bli kostsamt.

Skrytsam kille klotar med sin nya Electra Glide Länk

Jobbet kom ivägen

Det är sällan jag önskar att jag vore utan jobb. Igår var dock en sådan dag. Jag hade förvisso en bra dag på jobbet. Jag var med och höll i en skyddsombudsutbildning för skolfolk. Det var en trevlig och intresserad grupp och det serverades god mat till lunch. Det största problemet var varken kursinnehåll deltagarna eller lunchen, det var vädret. I morse när jag klev upp misstänkte jag inte ens att dagen skulle bli såhär. Termometern visade -6 solen höll visserligen på att gå upp och himmelen verkade oskyldigt blå men det var kallt. När jag skrapade bort den hårda ishinnan från bilrutorna kunde jag inte ana vad som komma skulle. På väg från Malmö och ut mot Tegelberga höll sig temperaturen stadigt under nollan.

I den härliga vårsolens glans

Under förmiddagen då jag var upptagen av att förmedla innehållet i Arbetsmiljölagen hade jag inte så mycket tid att fundera över hur vädret var utanför fönstret även om jag noterade att det var en vacker dag. Efter lunchen fanns det möjlighet att ta en liten  promenad. Det var nästan vindstilla solen stod högt på den klarblå himmel. När man kom ut kände man hur solstrålarna värmde mot ansiktet. Termometern visade 10+ i skuggan. På den lilla krokiga landsvägen utanför konferensanläggningen hörde jag ljuder av en japansk radfyra en Honda CBR 1000 surrade förbi och lämnade ett litet dammoln av salt efter sig.

Honda CBR 1000RR

Det var när Hondan körde förbi som avundsjukan slog mig som en blixt från klar himmel. Jag ville inte gå tillbaka och fortsätta vara kursledare. Jag ville sitta på min blå Road King och känna fartvinden mot kroppen och känna hur kolvarnas rytmiska dunkande fortplantar sig ut i kroppen.  När jag kommit hem för dagen, lagat middag till familjen och ätit. Då hade solen börjat gå ner och temperaturen  börjat falla igen. Då förbannade jag att jag inte haft en ledig dag eller att detta väder kommit alldeles försent. Inte så mycket att göra åt detta elände, bara att bita ihop och konstatera att det kommer fler vårdagar

Dax för Vax

När det nu är vår och det är dags för premiärtur så vill man ju gärna att hojen skall blänka lite extra. Har man dessutom gjort ett rejält grundarbete på vårkanten så blir hojen lättare att hålla ren resten av säsongen.

En förutsättning för att få bra resultat med vaxningen är att hojen är riktigt ren och fri från smuts. Ett gammalt rekonditioneringstrick är att ta en frotéhanduk och dra över lacken. Handuken skall glida lätt mot lacken skulle det kännas strävt eller haka i så är det lackrengöring som gäller. När du bestämt dig för att hojen är riktigt ren så är det dags att lägga på vax. Innan du börjar så maskera eventuella plastdetaljer och emblem med målartejp. Vax kan vara svårt att få bort från plastdetaljer. Skulle du få vax på emblem eller liknande så är en tandborste ett bra verktyg att använda för att få det rent. Maskerar du slipper du en massa efterarbete. När du lägger på vaxet så gör det i små cirkelrörelser. Frestas inte att använda en borrmaskin med polertrissa då den oftast roterar för fort. Då blir vaxet för varmt och kan bränna fast i lacken.. Jag brukar använda en microfiberduk när jag lägger på vaxer. Lägg inte på för tjockt med vax lagom är bäst. Hårda valkar och streck av vaxrester gör det bara svårare att polera. Stryk på tunt och lägg i så fall på ett lager till ifall du inte blir nöjd med resultatet efter poleringen. Polera med polerduk eller en fin microfiberduk. Ju mer du polerar ju bättre blir resultatet. Använder du någon form av specialvax, lackskydd eller liknande kan arbetsmetoden vara annorlunda läs på förpackningen.

Microfiberdukar kan vara av valfritt fabrikat

När du nu polerat så skyll inte på vaxet ifall ytan inte skulle bli så blank som du förväntat dig. Allt handlar om underarbete är inte lackytan riktigt ren blir inte vaxytan bra. Lägger du på vax åvanpå smuts blir resultatet "blank smuts" Det finns tyvärr inga genvägar vill man ha en blank yta med hög finish är det noggrant arbete ända från grunden som gäller. Har gjort ett bra arbete så får du ett reultat som håller länge. Supertvätt till exempel ger bara lite glans för stunden och inget bestående lackskydd.


Tycker du det är tråkigt och jobbigt att putsa och polera så kan du ju alltid starta en MC-klubb. Sedan tar du in en "Prospect" så kan han puts och polera tills han gjort sig förtjänt av ett fullvärdigt medlemskap.

Vi har vår i luften

Påskdagen bjöd på sol från klarblå himmel. Garageuppfarten är åt norr så den klarade sig undan från solen så snön och isen håller fortfarande uppfarten i sitt kalla grepp. Det blev inget åka av idag fastän jag ville.

För att inte förgås av PMS ( parked motorcycle syndrom ) kände jag att jag behövde göra något praktiskt för att dämpa rastlösheten. Jag plockade fram min nyköpta sekatör och gav mig ut i trädgården för att klippa äppelträden. Jag spankulerade runt i trädgården med en Georg Jensen pipa i ena mungipan tittande efter vårtecken. Det fanns både snödroppar och vintergäck och det var knoppar på syrenen. Jag rullade fram trädgårdstunnan och började att frenetiskt försöka frisera ett Maglemer äppelträd. Det var då jag hörde det först på avstånd, men ljudet kom närmre. Mullret från en V-twin motor. Jag kände hur solens strålar värmde mitt ansikte och då förstod jag att våren hade kommit. Det känns som om det är dags att rulla ut någon av hojarna idag ifall vädret håller i sig. Om det inte blir åka av kan man lyssna på ljudet i dagens youtube klipp. Kom ihåg att dra upp volymen på datorn.

 

Ljuddämpartest Harley Sportster för oss som gillar V-twin ljud

Youtube länkar visas inte ut i Iphone och Ipad  vill du se och lyssna på sportsterns så klicka här

Väntan är svår

Påskhelgen brukar var den helg då vi i Skåne tar våra första längre hojturer. I år blev det inte så, våren har lyst med sin frånvaro. Tidigare har jag skrivit att metrologiskt sett brukar våren i Skåne infalla den 22:a Februari. Så har det inte varit i år. Vi är mer än en månad försenade. Jag chattade med en facebookbekant och beklagade mig över att säsongen inte kommit igång. Det har varit åkväder i flera dagar sa han. Jag skall strax ut på en tur tillade han och skickade en smiley. Så är det inte för mig. jag har nämligen garage i källaren. Skall man ut på en tur ska man också ta sig både  upp och ner för nerfarten.

Vad finns det på min garagenerfart? Precis som du säkert gissat is och snö. Skulle jag skotta och salta så skulle jag antagligen få upp hojen. Frågan är skulle jag få ner den? Baxa ner 320kg Road King på en isig betonguppfart är mer än väl spännande.Så spännande vågar jag inte ha det. Det får bli lite andra sysselsättningar tills is och snö har töat bort. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge. Jag vill inte vänta till sen, jag vill köra nu och jag tycker inte om att ha tråkigt. Jag vill att det skall vara precis som i låten Born to be wild

Get your motor runnin'
Head out on the highway
Looking for adventure 
In whatever comes our way

Born to be wild