Jobbet kom ivägen

Det är sällan jag önskar att jag vore utan jobb. Igår var dock en sådan dag. Jag hade förvisso en bra dag på jobbet. Jag var med och höll i en skyddsombudsutbildning för skolfolk. Det var en trevlig och intresserad grupp och det serverades god mat till lunch. Det största problemet var varken kursinnehåll deltagarna eller lunchen, det var vädret. I morse när jag klev upp misstänkte jag inte ens att dagen skulle bli såhär. Termometern visade -6 solen höll visserligen på att gå upp och himmelen verkade oskyldigt blå men det var kallt. När jag skrapade bort den hårda ishinnan från bilrutorna kunde jag inte ana vad som komma skulle. På väg från Malmö och ut mot Tegelberga höll sig temperaturen stadigt under nollan.

I den härliga vårsolens glans

Under förmiddagen då jag var upptagen av att förmedla innehållet i Arbetsmiljölagen hade jag inte så mycket tid att fundera över hur vädret var utanför fönstret även om jag noterade att det var en vacker dag. Efter lunchen fanns det möjlighet att ta en liten  promenad. Det var nästan vindstilla solen stod högt på den klarblå himmel. När man kom ut kände man hur solstrålarna värmde mot ansiktet. Termometern visade 10+ i skuggan. På den lilla krokiga landsvägen utanför konferensanläggningen hörde jag ljuder av en japansk radfyra en Honda CBR 1000 surrade förbi och lämnade ett litet dammoln av salt efter sig.

Honda CBR 1000RR

Det var när Hondan körde förbi som avundsjukan slog mig som en blixt från klar himmel. Jag ville inte gå tillbaka och fortsätta vara kursledare. Jag ville sitta på min blå Road King och känna fartvinden mot kroppen och känna hur kolvarnas rytmiska dunkande fortplantar sig ut i kroppen.  När jag kommit hem för dagen, lagat middag till familjen och ätit. Då hade solen börjat gå ner och temperaturen  börjat falla igen. Då förbannade jag att jag inte haft en ledig dag eller att detta väder kommit alldeles försent. Inte så mycket att göra åt detta elände, bara att bita ihop och konstatera att det kommer fler vårdagar