Olja i maskineriet
Letar man runt på nätet har det skrivits spaltkilometer om olja. Vilket märke man måste ha för en viss cykel. Vad man skulle tänka sig att använda och vad man aldrig skulle hälla i sin motorcykel. Det florerar så mycket rykten och halvsanningar så till slut vet man inte vad man skall tänka och tro.
Otaliga är historierna på nätet om de som fått motor-ras på sina hojar efter att ha åkt på framför allt Biltemas Olja. Det har aldrig hänt den som skriver utan "man har hört talas om en kille som...." Kan det vara så att Biltemas oljor verkligen är så kass att motorerna rasar. Troligen inte. Tittar man i instruktionsboken man fick till sin hoj så står där vilken lägsta oljeklass tillverkaren rekommenderar.
På våra Yamaha hojar hällde jag oftast i Biltema olja. Dom rasade aldrig trots ganska många mil på mätaren. Läste för övrigt på ett amerikanskt Yamaha forum om en Wildstar ägare som kört 40 000 mil på Wallmarts billigaste traktorolja. Klarar oljan tillverkarens specifikationer är det bara att hälla i och köra. Personligen tror jag mer på en billig olja och byta ofta än en dyr och byta sällan.
Tänk på att alla motoroljor är blandbara. Det betyder att du kan tillverka din egen delsyntet olja genom att blanda själv. Det gjorde jag till Wildstaren 3 liter syntet Mc olja. och 1 liter mineral olja. Tänk bara på att använda mc oljor. Biloljor har ofta friktionshämmande tillsatser vilket gör att kopplingen börjar slira ifall den ligger i oljebad. Tänk dock på att hemblandad olja aldrig blir bättre än den smästa du blandar i.
Har han biltema olja i Harleyn undrar du kanske? Delvis är svaret för tillfället åker jag med Penzoil mineral 20/50 i motorn Revtech växellådsolja och Biltema ATF olja i transen. Smörjer antagligen lika bra som någon annan soppa som uppfyller kraven. Harley är dock lite trista när det gäller oljor enligt dem skall inget annat än deras egna oljor användas. Tur att det finns vanligt folk som tar reda på vad som funkar.
Fullgas spar tid ;-)
lördag 19 januari 2013
fredag 18 januari 2013
Vinden i ansiktet
The wind in the face är amerikansk slang för att köra motorcykel. Som jag skrev i gårdagens inlägg minns jag fortfarande känslan av vinden i ansiktet första gången jag åkte motorcykel. Jag kan fortfarande förnimma känslan av vinden i ansiktet en varm sommardag. Jag förstår det romantiska i beskrivningen.
Jag måste erkänna att jag blivit en tråkmåns eller fegis. Numer är det "fullface" hjälm som gäller. Jag skall villigt tillstå att jag ibland tänker tanken att skaffa en öppen hjälm och hitta tillbaka till den gamla känslan av vinden i ansiktet. Det stannar dock bara vid en tanke. Förr körde jag ju alltid med öppen hjälm. Jag har till och med gått så långt att jag gått till MC affären och provat mattsvarta Nolan och Tommy hjälmar. Sedan har jag genast ångrat mig.
Blir man smartare eller i alla fall mer riskmedveten när man blir äldre? Det är tveksamt det finns en annan bidragande faktor, internet. Surfar man runt lite på sajter som har med motorcyklar att göra så ramlar man förr eller senare över bilder på folk som har kört omkull. Då inser man att käk-rekonstruktion är en mycket svår och smärtsam behandling. Med andra ord en integralhjälm är i mitt tycke en billig försäkring.
Väljer du att köra med öppen hjälm så är det givetvis ditt val, och din frihet att göra så. Jag lastar inte den som gör det valet. För egen del känns det inte bekvämt att veta att en öppen hjälm utgör en onödig risk. Därför sällar jag mig till dom fega och åker med integral.
Gasa lugnt.
The wind in the face är amerikansk slang för att köra motorcykel. Som jag skrev i gårdagens inlägg minns jag fortfarande känslan av vinden i ansiktet första gången jag åkte motorcykel. Jag kan fortfarande förnimma känslan av vinden i ansiktet en varm sommardag. Jag förstår det romantiska i beskrivningen.
Jag måste erkänna att jag blivit en tråkmåns eller fegis. Numer är det "fullface" hjälm som gäller. Jag skall villigt tillstå att jag ibland tänker tanken att skaffa en öppen hjälm och hitta tillbaka till den gamla känslan av vinden i ansiktet. Det stannar dock bara vid en tanke. Förr körde jag ju alltid med öppen hjälm. Jag har till och med gått så långt att jag gått till MC affären och provat mattsvarta Nolan och Tommy hjälmar. Sedan har jag genast ångrat mig.
Blir man smartare eller i alla fall mer riskmedveten när man blir äldre? Det är tveksamt det finns en annan bidragande faktor, internet. Surfar man runt lite på sajter som har med motorcyklar att göra så ramlar man förr eller senare över bilder på folk som har kört omkull. Då inser man att käk-rekonstruktion är en mycket svår och smärtsam behandling. Med andra ord en integralhjälm är i mitt tycke en billig försäkring.
Väljer du att köra med öppen hjälm så är det givetvis ditt val, och din frihet att göra så. Jag lastar inte den som gör det valet. För egen del känns det inte bekvämt att veta att en öppen hjälm utgör en onödig risk. Därför sällar jag mig till dom fega och åker med integral.
Gasa lugnt.
torsdag 17 januari 2013
Första gången
Kommer du ihåg första gången du åkte motorcykel?
Jag minns det som vore det igår trots att jag bara var 3 år. Motorcyklar har alltid funnits hemma. När jag var liten hade farsan en Velocette 350 Min 14 år äldre bror hade tidigt en gammal svartkvarna som han lekte motocrossstjärna med. När han fyllde 16 blev det silverpil och på 18 årsdagen en Matchless 500.
Min första närkontakt med livet som hojåkare skedde inte hemma utan hos min faster. Hennes dåvarande man Allan hade en Indian Big Cheif 47:a med sidovagn. Jag minns att jag och farsan satte oss i sidovagnen och Allan trampade på kicken. Den stora V-twin motorn hostade igång. Jag kan ännu förnimma vibrationerna höra ljudet och känna lukten av olja och bensin. Sådana upplevelser sätter ett outplånligt intryck hos en 3årig pojke. Jag mins inte så mycket av själva turen men jag kommer ihåg hur fartvinden kändes i ansiktet. Det var kärlek från första turen.
Allan var värmlänning och hette Hedström i efternamn precis som en annan värmlänning Carl-Oskar Hedström som var den som grundade Indianfabriken. Nu undrar du så klart ifall dom var släkt? Ingen aning men chansen finns. Kanske är det Allans och hans Indian som är orsaken till att jag valt att åka hojar med stor V-twin. Jag tycker mycket om min Road King och jag älskade min Yamaha Wildstar. Men i drömmen innerst inne så är det Indian som hjärtat klappar mest för.
Min första närkontakt med livet som hojåkare skedde inte hemma utan hos min faster. Hennes dåvarande man Allan hade en Indian Big Cheif 47:a med sidovagn. Jag minns att jag och farsan satte oss i sidovagnen och Allan trampade på kicken. Den stora V-twin motorn hostade igång. Jag kan ännu förnimma vibrationerna höra ljudet och känna lukten av olja och bensin. Sådana upplevelser sätter ett outplånligt intryck hos en 3årig pojke. Jag mins inte så mycket av själva turen men jag kommer ihåg hur fartvinden kändes i ansiktet. Det var kärlek från första turen.
Allan var värmlänning och hette Hedström i efternamn precis som en annan värmlänning Carl-Oskar Hedström som var den som grundade Indianfabriken. Nu undrar du så klart ifall dom var släkt? Ingen aning men chansen finns. Kanske är det Allans och hans Indian som är orsaken till att jag valt att åka hojar med stor V-twin. Jag tycker mycket om min Road King och jag älskade min Yamaha Wildstar. Men i drömmen innerst inne så är det Indian som hjärtat klappar mest för.
onsdag 16 januari 2013
Det är inte tankdekalen som gör dig till hojåkare
I min värld spelar det ingen roll vilken hoj du väljer så länge du gillar vad du kör. För mig är det inte så att någon är mer eller mindre värd bara för att det står något annat på hans eller hennes tank. Det viktigaste är att vi kommer ut på vägarna för att njuta av landskapet. Kanske stanna till på ett fik och snacka med någon annan som är ute i samma syfte.
Jag har egentligen aldrig närt drömmen att köra just Harley Davidson även om jag gillar min Road King och trivs bra med den. Det kan däremot störa mig att andra människor även hojåkare kan ha förutfattade meningar om mig bara för att jag sitter på en HD. På något sätt förväntas det att man skall tycka att andra märken är kass eller sämre. När man träffar på en tant eller gubbe någon stans och börjar prata hoj kan dom bli förvånade när man berömmer deras maskiner. Detta när dom lite undfallande svarat.
- Jag kör ju bara en Honda Shadow eller liknande. Förhoppningsvis skaffar man den hoj man tycker passar för tillfället. Köper jag en Pommac så är det ju inte så att jag automatiskt hellre skulle vilja ha en CocaCola. Man gör hela tiden val utifrån behov och plånbok. Alternativen är många så förhoppningsvis kan det flesta bli nöjda. Har man en hoj man gillar att köra så har man också rätt att vara både glad och stolt.
Rubs är ett begrepp i Amerikanska hojåkrekretsar. Rubs är en förkortning ac Rich Urban Bikers det vill säga dom som går in i Harleybutiken och köper en livsstil. Sedan ger man sig ut på hojen och leker weekend rebell. Inget fel i det så länge man besitter en smula ödmjukhet. Tycker man sedan att man är tuffare och bättre än dom som åker Kawasaki Vulcan eller liknande då blir man i samma stund patetisk.
Gillar du din motorcykel var glad och stolt för den. Skulle den inte kännas rätt är det kanske dags för att byta till någon annan. Vad du sedan väljer är upp till dig. Se till att du sitter bekvämt och det känns rätt ifall du har ambitionen att tillbringa många mil i sadeln.
Kom ihåg dom visa orden från mina amerikanska hojpolare. It's not the ride that makes the biker
I min värld spelar det ingen roll vilken hoj du väljer så länge du gillar vad du kör. För mig är det inte så att någon är mer eller mindre värd bara för att det står något annat på hans eller hennes tank. Det viktigaste är att vi kommer ut på vägarna för att njuta av landskapet. Kanske stanna till på ett fik och snacka med någon annan som är ute i samma syfte.
Jag har egentligen aldrig närt drömmen att köra just Harley Davidson även om jag gillar min Road King och trivs bra med den. Det kan däremot störa mig att andra människor även hojåkare kan ha förutfattade meningar om mig bara för att jag sitter på en HD. På något sätt förväntas det att man skall tycka att andra märken är kass eller sämre. När man träffar på en tant eller gubbe någon stans och börjar prata hoj kan dom bli förvånade när man berömmer deras maskiner. Detta när dom lite undfallande svarat.
- Jag kör ju bara en Honda Shadow eller liknande. Förhoppningsvis skaffar man den hoj man tycker passar för tillfället. Köper jag en Pommac så är det ju inte så att jag automatiskt hellre skulle vilja ha en CocaCola. Man gör hela tiden val utifrån behov och plånbok. Alternativen är många så förhoppningsvis kan det flesta bli nöjda. Har man en hoj man gillar att köra så har man också rätt att vara både glad och stolt.
Rubs är ett begrepp i Amerikanska hojåkrekretsar. Rubs är en förkortning ac Rich Urban Bikers det vill säga dom som går in i Harleybutiken och köper en livsstil. Sedan ger man sig ut på hojen och leker weekend rebell. Inget fel i det så länge man besitter en smula ödmjukhet. Tycker man sedan att man är tuffare och bättre än dom som åker Kawasaki Vulcan eller liknande då blir man i samma stund patetisk.
Gillar du din motorcykel var glad och stolt för den. Skulle den inte kännas rätt är det kanske dags för att byta till någon annan. Vad du sedan väljer är upp till dig. Se till att du sitter bekvämt och det känns rätt ifall du har ambitionen att tillbringa många mil i sadeln.
Kom ihåg dom visa orden från mina amerikanska hojpolare. It's not the ride that makes the biker
måndag 14 januari 2013
Lösningen på ett slitsamt problem.
Vintertid är den del av året då det är dags att fixa hojens finish inför kommande säsong. Om rengöring av ekrar skrev jag i förra blogginlägget nu kommer det ett annat lite värdefullt tips. Idag handlar det om dom förhatliga asfalt och tjärfläckar som alltid bränner fast på motorns framsida. Under säsong är det ju omöjligt att undvika att asfalt och tjära sprutar upp från framhjulet och fastnar på motorn och ramens främre del.
Det kan gå åt åtskilliga timmars gnidande och putsande med diverse polish och lösningsmedel för att bli av med dom svarta prickarna. Så höll jag på ända tills jag kom på hur man skulle göra utan slit. Det gällde ju att hitta på något som löste tjäran utan att skada lack och krom.
Jag kom att tänka på att när jag var liten och hade råkat få tjära på händerna använde mamma smör för att händerna skulle bli rena. Bli nu inte ivrig och rusa ut i garaget och smeta in hojen med Bregott. Läs klart så kommer tipset. Fett skulle således vara lösningen på problemet. Ta fram en sparyburk med oljespray typ 5-56, WD 40 eller liknande. Spraya på dom smutsiga fläckarna och låt verka en stund. Tag en trasa eller trassel och torka rent. Sedan är det bara att tvätta med vatten och bilshampo så har du en ren yta som kan vaxas.
Mindre slit bättre resultat det är så det skall vara.
Gasa Lugnt
Vintertid är den del av året då det är dags att fixa hojens finish inför kommande säsong. Om rengöring av ekrar skrev jag i förra blogginlägget nu kommer det ett annat lite värdefullt tips. Idag handlar det om dom förhatliga asfalt och tjärfläckar som alltid bränner fast på motorns framsida. Under säsong är det ju omöjligt att undvika att asfalt och tjära sprutar upp från framhjulet och fastnar på motorn och ramens främre del.
Det kan gå åt åtskilliga timmars gnidande och putsande med diverse polish och lösningsmedel för att bli av med dom svarta prickarna. Så höll jag på ända tills jag kom på hur man skulle göra utan slit. Det gällde ju att hitta på något som löste tjäran utan att skada lack och krom.
Jag kom att tänka på att när jag var liten och hade råkat få tjära på händerna använde mamma smör för att händerna skulle bli rena. Bli nu inte ivrig och rusa ut i garaget och smeta in hojen med Bregott. Läs klart så kommer tipset. Fett skulle således vara lösningen på problemet. Ta fram en sparyburk med oljespray typ 5-56, WD 40 eller liknande. Spraya på dom smutsiga fläckarna och låt verka en stund. Tag en trasa eller trassel och torka rent. Sedan är det bara att tvätta med vatten och bilshampo så har du en ren yta som kan vaxas.
Mindre slit bättre resultat det är så det skall vara.
Gasa Lugnt
söndag 13 januari 2013
Tiden är din bästa vän.
Visst är det så att man tycker att saker och ting skall gå lätt. Man vill ju inte slita förmycket i alla fall om man inte är på gymet eller i motionsspåret. Ett annat tillfälle då slit och släp kan kännas OK är när man är i garaget och putsar på hojen. Visst ger de en viss tillfredsställelse när man lagt på det där sista lagret vax och hojen skiner som vore den ny.
Medaljen har en baksida som man brukar säga och den baksidan stavas ekrar. Fy fan (ursäkta uttrycket) va det är tråkigt att polera ekrar. Det var kanske därför jag bytte till en hoj med gjutna aluminium hjul senast jag köpte ny motorcykel.
Tidigare var jag ägare till en Yamaha Wildstar som på många sätt var en fantastisk motorcykel. Jag äskade alla de 6000mil vi tillbringade tillsammans. Det var en hoj som hade allt igenom hög finish och utstrålade kvalitet med ett undantag. Ekrarna var galvaniserade och svårt att hålla rena. Otaliga timmar lades ner på att försöka putsa upp den med tygremsor och autosol. Resultatet blev alltid lika klent. Visst blev dom rena men det blev aldrig någon vidare finish.
För att komma undan det tråkiga jobbet försökte jag muta mina barn.
- Du två kronor för varje eker du polerar.
- Glöm de farsan!
Det var svaret man fick. När jag till slut konstaterat att just polerar ekrarna till blänkande vackert pynt på hjulen var ett dödfött jobb. Då funderade jag ifall det inte skulle kunna finnas ett i alla fall enklare sätt att hålla dom rena. Likt professor Baltazar funderade jag och tänkte och plötsligt kom jag på det. Jag hade på något forum blivit rekommenderad att använda ugnsrengöring för att ta bort plast som bränt fast på ljuddämparen. Tänkte att detta måste fungera på ekrarna också. Sagt och gjort, upp med hojen på lyften fram med ugnsrengöringen från städskrubben. Hjulen sprayades och täcktes av ett vitt skum. Nu var det bara att vänta innan det var dags att spola av. Resultatet var över förväntan. Ekrarna såg bättre ut än efter timtals av putsning och polering.
Min slutsats när det gäller att hålla rent ekrarna. Låt tiden göra jobbet det är din bästa vän. Spraya på. Gå sedan in och drick en kopp kaffe eller ta en pilsner medan medlet verkar spola sedan av och torka torrt. Enklare kan det knappast bli, och en extra kopp kaffe är ju aldrig fel.
Gasa lugnt!
Visst är det så att man tycker att saker och ting skall gå lätt. Man vill ju inte slita förmycket i alla fall om man inte är på gymet eller i motionsspåret. Ett annat tillfälle då slit och släp kan kännas OK är när man är i garaget och putsar på hojen. Visst ger de en viss tillfredsställelse när man lagt på det där sista lagret vax och hojen skiner som vore den ny.
Medaljen har en baksida som man brukar säga och den baksidan stavas ekrar. Fy fan (ursäkta uttrycket) va det är tråkigt att polera ekrar. Det var kanske därför jag bytte till en hoj med gjutna aluminium hjul senast jag köpte ny motorcykel.
Tidigare var jag ägare till en Yamaha Wildstar som på många sätt var en fantastisk motorcykel. Jag äskade alla de 6000mil vi tillbringade tillsammans. Det var en hoj som hade allt igenom hög finish och utstrålade kvalitet med ett undantag. Ekrarna var galvaniserade och svårt att hålla rena. Otaliga timmar lades ner på att försöka putsa upp den med tygremsor och autosol. Resultatet blev alltid lika klent. Visst blev dom rena men det blev aldrig någon vidare finish.
För att komma undan det tråkiga jobbet försökte jag muta mina barn.
- Du två kronor för varje eker du polerar.
- Glöm de farsan!
Det var svaret man fick. När jag till slut konstaterat att just polerar ekrarna till blänkande vackert pynt på hjulen var ett dödfött jobb. Då funderade jag ifall det inte skulle kunna finnas ett i alla fall enklare sätt att hålla dom rena. Likt professor Baltazar funderade jag och tänkte och plötsligt kom jag på det. Jag hade på något forum blivit rekommenderad att använda ugnsrengöring för att ta bort plast som bränt fast på ljuddämparen. Tänkte att detta måste fungera på ekrarna också. Sagt och gjort, upp med hojen på lyften fram med ugnsrengöringen från städskrubben. Hjulen sprayades och täcktes av ett vitt skum. Nu var det bara att vänta innan det var dags att spola av. Resultatet var över förväntan. Ekrarna såg bättre ut än efter timtals av putsning och polering.
Min slutsats när det gäller att hålla rent ekrarna. Låt tiden göra jobbet det är din bästa vän. Spraya på. Gå sedan in och drick en kopp kaffe eller ta en pilsner medan medlet verkar spola sedan av och torka torrt. Enklare kan det knappast bli, och en extra kopp kaffe är ju aldrig fel.
Gasa lugnt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)