Mopedmyter och fantastiska trim

I något slags nostalgiskt töcken och kanske i en stund av sentimentalitet satt jag och drömde mig tillbaka till 70-talet och mopedåldern. Det dök upp en massa gamla skrönor och historier som alla hade med mopedtrimning att göra.

Otaliga är historierna om hemmatrimmade mopeder som gjort minst 120 och utan större problem kört ifrån både polisbilar och motorcyklar. Historier om hur den "smarta" 15 åriga trimningsexperten lurade polisens tekniker som aldrig förstod hur han hade gjort för att hans moped skulle kunna gå så fort. När man själv som 15 åring stod nere vid korvkiosken och snackade med sina kompisar tog man nästan alla dessa historier för sanningar.

Ivrigt diskuterades olika trimningsmetoder och tillvägagångssätt. Det pratades om hur man planade toppar genom att "skura" topplocket mot garagegolvet. Riktigt varför toppen skulle planas förstod man inte riktigt då man kanske inte hade koll på det där med kompression. Kolven skulle jackas eller sågas av en bit, pluggar skulle slås ut ur insuget och förgasare skulle borras. I metallslöjden byggdes det expantionsljuddämpare på frihand detta för att kunna klämma ut ytterligare effekt.

Följdes dessa instruktioner till punkt och pricka skulle man få en moped som i fartresurser vida översteg det som du kunde få ut med hjälp av köpta trimdelar. Räckte inte detta fanns det ytterligare ett mytomspunnet trick för att få lite extra fart på grejorna. Det handlade om att fylla kolven med diverse olika material. silicon, epoxylim, kork, bly eller aluminium. Detta för att öka vevhuskompressionen och på så sätt få ut ytterligare effekt. Allt utom möjligen smälta aluminium i kolven torde vara helt misslyckade metoder, fast det begrep man kanske inte som 15 åring.

Någon påstod även att han hade en kusin som monterat bort svänghjulet och istället installerat elektronisk tändning och på så sett moppen mycket mer effekt. Den slutgiltiga metoden som dessutom blev kronan på verket i mopedtrimmarens metod var att det påstods att man kunde montera en fjäder mellan kolven och topplocket som hjälpte till att tillsammans med tändningen ge kolven lite extra skjuts ner i vevhuset. Såhär med blicken i backspegeln kan man konstatera att det var antagligen fler mopedmotorer som förstördes än antalet som verkligen fick högre effekt. Det var antagligen tur.

Hade det verkligen varit så lätt som det påstods att få en moped att göra över 100km/h hade antagligen ännu fler mopedister kört ihjäl sig. Gamla moppar var inte konstruerade för de påfrestningar som dessa fartresurser skulle innebära dessutom var bromsarna usla. Oavsett så är de gamla historierna spännande även om man idag inser ett de flesta var överdrivna önsketänkande snarare än skickligt tvåtaktstrimmande.

En gammal hojkamrat behöver hjälp!

Igår när jag öppnade Facebook såg jag att en av mina gamla hojkamrater från tiden i YCC hade publicerat en förfrågan eller vädjan på Vulcan Riders Facebooksida.

Såhär skrev Kenny:

Skall tillbringa 7 veckor f.o.m 140929 i Uppsala för behandling på Akademiska sjukhuset. Under denna tiden skall jag bo på patienthotellet som tar 900:- dygnet exkl. mat. Dessa pengar får jag själv betala och sedan ansöka om återbetalning hos försäkringskassan. Finns där någon inom VR som kan tipsa om ett billigare boende där man utan större problem kan ta sig fram och tillbaka till Akademiska var dag. Vore tacksam för tips.

Mvh
Kenny Baech 

Klågerup/Skåne

Jag kände att jag ville dela med mig av detta ifall det är någon av mina läsare som har en lösning på Kennys dilemma. Jag blir både ledsen arg och upprörd när jag läser det han skrivit. Här har vi en man som arbetat och betalat skatt hela sitt liv som skall behöva slanta upp dessa pengar i detta fallet 44100kr + matkostnaderna ur egen ficka för att kunna få den behandling och sjukvård han behöver. Visserligen så kanske "men märk väl kanske" försäkringskassan återbetalar detta.

Jag blir så ledsen varje gång jag ser resultatet av att vi monterat ner välfärdssamhället och detta för att vi som redan har en hygglig lön skall få några hundralappar mer i plånboken. Vad hjälper dess futtig hundralappar den dag vi verkligen behöver hjälp av vårt samhälle? För Kennys del gör det antagligen varken från eller till och antagligen inte för dig eller mig heller.

Vi måste stoppa nedmonteringen av vårt välfärdssamhälle

De som tror på populistiska snabblösningar hävdar säkert att det beror på kostnader för invandring och flyktingmottagning. Personligen tror jag inte alls på det. Det är helt andra mekanismer som är orsaken. Under en längre tid har landets politiker monterat ner välfärdssamhället och sänkt skatten för landets hög och medelinkomsttagare till förmån för egenavgifter. Ifall vi väljer att ha ett politiskt styre som anser att egenavgifter är bättre än skatt och rättvis fördelningspolitik så kommer en del medborgare att komma i kläm. I detta fallet har min gamla hojkamrat fastnat i rävsaxen och det gör mig uppriktigt ledsen.

Jag delar Kennys inlägg via min facebooksida. Skulle någon ha en lösning på hans problem går det att få fatt i honom den vägen. Dela gärna detta inlägg så att det löser sig för Kenny!

Ha en trevlig fredag och hoppas att sensommarvärmen håller i sig så att det kan bli några mil på hojen.

Vi föregår med gott exempel.

Bilden av motorcyklister hos allmänheten och i media har oftast ett skamfilat rykte. Ofta framställs vi som Fartgalningar med dödslängtan vars uppträdande i trafiken helt saknar moral och hänsyn.

Tittar vi på statistiken och jämför motorcyklister med övriga trafikanter målas det upp något helt annat en den gängse mediabilden. Tittar vi till exempel på antal olyckor med dödlig utgång under de senaste 20 åren kan vi se att dessa ligger på en ganska konstant nivå och kanske till och med minskat något. Under samma period har antalet registrerade motorcyklar fördubblats. Statistiskt sett har således antalet motorcykelolyckor minskat sett till antalet registrerade hojar.

allt var inte bättre förr

I undersökningar kring hastighetsöverträdelser på vägar med fartkameror är inte motorcyklisterna överrepresenterade trots att motorcyklister inte kan bötfällas i fartkamerorna. Där föll argumentet för att införa regskylt fram för att kunna sätta dit hojåkare vid fartkameror. Tittar vi på efterlevnaden att stanna vid stop-skyltar så är moralen högre hos motorcyklisterna än övriga trafikanter. Så fortsätter det om tragglar vidare i statistiken. Majoriteten av landets motorcyklister vet att uppföra sig.

Klart att det till stora delar är ren självbevarelsedrift och en produkt av det vi kallar riskmedvetenhet. Igår skrev jag om SMC:s skrift MC-visionen 2.0 Där skrivs det mycket om egenansvar och vad motorcyklisterna själva kan göra för att öka säkerheten och minska riskerna. Givet vis är detta rätt väg att gå vi kan inte nöja oss med att slå oss för bröstet och konstatera att vi är bäst. Alla kan utvecklas alla kan bli bättre. Ju mer vi utvecklar vår körteknik, ju mer riskmedvetna vi blir dess då roligare blir det att köra hoj.

Är man den typen som vill testa sina gränser finns det idag goda möjligheter att göra detta på bana. Ute i trafiken skall vi fortsätta att vara föredöme och goda medtrafikanter. Sedan skall jag villigt erkänna att jag är långt ifrån Guds bästa barn när det gäller att hålla hastigheter, men det gäller att välja sina tillfällen och det gäller att välja rätt vägar för att fartupplevelsen skall bli så stor som möjligt. Visst fullgas spar tid, som någon lustigkurre uttryckte det men tyvärr spar det inte liv.

Ha en trevlig dag och Gasa Lugnt

Framtiden är här, i alla fall visionen om den

Igår öppnade det så kallade Tylösandsseminariet som är en paneldebatt kring trafiksäkerhetsfrågor och hur vi skall göra för att bättre sträva mot den så kallade nollvisionen. Givetvis var SMC på plats för att ge sin syn på saken. För SMC:s vidkommande handlar det om att försöka skapa debatt om hur vi ökar säkerheten för landets mest utsatta trafikantgrupp, motorcyklisterna.

I samband med seminariet lanserade SMC en skrift man valt att kalla MC-visionen 2.0. Detta är en revidering och utveckling av skriften MC-visionen SMC lanserade 2008 även detta i samband med Tylösandsseminariet. MC-visionen föll i god jord och blev mycket väl mottagen.

På sätt och vis blev denna skrift startskottet för modernt säkerhetsarbete för landets motorcyklister. Mycket har hänt under de gångna sex åren. Nya förutsättning och undersökningar och nya parametrar man tagit hänsyn till. Detta resulterade då naturligt vis i en 2.0 version. Ett som jag tycker smart trafikpolitiskt drag av SMC är att en avdelning av skriften handlar om motorcyklisternas ansvar.

Det är oerhört viktigt för att nå framgång att vi visar att landets motorcyklister är villiga att bjuda till och göra vad vi kan för att hjälpa till att skapa en bra och säker trafikmiljö för alla trafikanter. Kan vi motorcyklister visa att vi som grupp tar ett stort ansvar, kommer det förhoppningsvis att ge oss större möjlighet att dels få igenom våra egna krav och dels att det tas större hänsyn till oss när det gäller trafikpolitik och trafikplanering. Jag håller tummarna och hoppas att MC-visionen 2.0 kommer att få ännu större genomslag än sin föregångare.

MC-visionen 2.0 kan du läsa här

Maria Nordqvist tog givet vis hojen till Tylösand

Kom ihåg att det är via SMC vi har störst möjlighet att påverka våra politiker att skapa så bra förutsättningar för landets motorcyklister som möjligt. Ju fler hojåkare som blir medlemmar och ju fler som arbetar med att sprida budskapet kring motorcyklisternas utsatthet och behov i vår trafikmiljö ju större chans har vi att lyckas. Handen på hjärtat visst är det så att du inte skulle ha något emot att vajerräcken förbjöds, att det monterades underglidningsskydd på vägräcken där det behövs, att landets vägar beläggs med asfalt som inte blir hal mitt i sommaren mm. Detta kan varken du eller jag förändra om vi står ensamma och stångas med landets politiker men tillsammans går det.

Ha en kalasdag nu är vi halvvägs till helgen Gasa Lugnt

Ösregn satte stopp för bloggandet.

Värsta ösregnet på 150 år står det att läsa i Sydsvenska dagbladet idag. I söndagsmorse kom det mer än 100mm regn på några timmar och stora delar av Malmö Limhamn och Vellinge blev översvämmat.

Jag hade tur jag fick inte in något vatten vare sig i garaget eller i källaren. För en del gick det betydligt värre när jag cyklade till jobbet i morse låg det högar med blöta saker i var och varannan trädgård. På många ställen var det forfarande pumpar som gick för att tömma  vattenfyllda källare. När jag öppnade dörren och klev in på jobbet möttes jag av en blöt dörrmatta, nedanför halvtrappen stod det 30cm vatten. Det var bara att hoppa ur skor strumpor och byxor och vada ut i rummet för att se vad som kunde räddas.

Min dator som stått i en datorväska på golvet hade fått sig ett rejält bad så den var ren och fin, funktionen är nog däremot tvivelaktig. Min arbetsplats var ändå lindrigt drabbad i jämförelse med mycket annat I garaget under huset Kronprinsen i Malmö står flera hundra bilar och antagligen ett antal motorcyklar i en meterdjup blandning av avloppsvatten, bensin och diesel, Jag har ett par kompisar vars bilar står och marinerar i denna blandning. Oerhört trist. Det är lätt att vara efterklok och nog är det så att köra upp bilen från garaget är inget man tänker på när det kommer ett ösregn. Antagligen kommer det att bli ändring på detta.

En annan kamrat gjorde en hjälteinsats och rullade ut flera motorcyklar ur ett storbilsgarage när regn och avloppsvattnet började att forsa in. Jag har ännu ingen klar bild av omfattningen när det gäller vattenskador på bilar och motorcyklar men misstänker att det är en ganska ansenlig mängd. Själv hade jag turen att klara mig, det var inte utan viss bävan jag gick ut i garaget. Där var torrt trots att jag har garage i källaren och en ganska brant nedfart. Däremot slogs min 4G uppkoppling ut av vattenmassorna så därför kom det inga blogginlägg. Nu har jag återfått kontakten med cyberrymden. Simma Lugnt nej jag menar Gasa Lugnt

Sydsvenskan läsarbilder från regnkaoset