En Rex 98 kubikare

Gamla hojar har ofta en historia. Tänk om dom kunde berätta. Turligt nog fins det en och annan ägare till gammelhojar som känner till dess bakgrund och kan berätta en och annan mer eller mindre sann historia.

För många år sedan var jag och min far och hälsade på en av hans kusiner som bodde på en lite gård utanför Skällinge som är en by som ligger ett par mil nord ost om Varberg. Kusinen hette Eskil och hade ett fint litet ställe med vackert läge med utsikt över sjön. Det var en vacker vårdag och vi spankulerade runt på gårdsplanen och njöt av solen och värmen. Eskil berättade att han hade fått en ny motorcykel. Eller kanske inte ny rättare sagt en gammal 98 kubikare. Han öppnade dörren till vagnislidret där han också han hade sin BMW R65 och rullade ut sin Rex på gårdsplanen.

Var kommer den ifrån undrade jag. Halmstad sa Eskil och skrattade. Det förstår jag sa jag men jag menade var har du fått tag på den. Jag fick den av Barbro det var hennes farbror Sigvard som  hade haft den. Vi beundrade den gamla hojen som trots en viss patina fortfarande så fin ut. Den är helt orörd sa Eskil aldrig renoverad. Eskil fortsatte att berätta om hojen och då fick jag höra historien om hur Sigvard kommit över den. Sigvard bodde hela sitt liv tillsammans med sin bror Carl. Tillsammans bodde de i sitt gamla föräldrahem där dom drev ett traditionellt småbruk med 6 kor några grisar och en Ardenner häst.

Sigvard och Carl hade rykte om sig att vara mycket noggranna och skötsamma. Allt på deras gård var altid snyggt och välordnat. En sommarkväll hade Sigvard frågat Carl om han skulle följa med ut och promenera i de vackra sommarvädret. Carl svarade att han skulle stanna hemma och läsa Hallands nyheter han hade inte hunnit göra det. Sigvard gick iväg själv. Carl satt i köket med tidningen och en kopp kaffe. När han läst klar satte han på radion och han började att undra var Sigvard tagit vägen. Det var nästan så att han blev lite orolig. Det dröjde ytterligare en stund innan Carl hörde broderns välbekanta steg i tamburen.
- Var har du varit undrade Carl. Jag blev nästan orolig för dig.
- När jag hade gått ett stycke längs vägen precis innan backen vid Orrabäcken så stod där ett fruntimmer.
- Stod där ett fruntimer? replikerade Carl. Till saken hör att varken Sigvard eller Carl varit några större kvinnokarlar så just när det gällde fruntimmer var deras erfarenheter något begränsade. Sigvard berättade att kedjan hade hoppat av på hennes 98 kubikare och att han hade hjälpt henne att sätta på den. Det hade gått bra med undantag för att han blivit rejält oljig om händerna.
- Hon undrade om jag skulle följa med hem till henne så jag kunde tvätta av mig sa Sigvard. Hon sa att hon var från stan men att hon hyrde hos Målanrs. Det var inte så långt så jag gick med henne.

- Gick du med henne replikerade Carl och såg frågande ut.
- När vi kom fram tog hon fram ett handfat tvål och vatten så att jag kunde tvätta mig. Sen när jag torkat av mig om händerna så tog hon av sig byxorna.
- Tog hon av sig byxorna undrade Carl.
- Ja hon tog av sig byxorna och sen sa hon att Nu när du varit så snäll mot mig så får väl du ta vad du vill ha.
- Vad tog du då?
- Jag tog 98 kubikaren
- Tog du 98 kubikaren sa Carl och såg lite fundersam ut. Efter en stunds funderande sa han.
- Det gjorde du nog rätt i för det är inte säkert att byxorna hade passat.

Om denna historia är sann? Eskil var kanske inte en man man alltid kunde lite på men verkligheten överträffar oftast dikten. Ha en underbar lördag det ser ut att kunna bli åkväder.

Vindrutans förbannelse.

Såhär på hösten kan det ju vara skönt att få bort lite av den kalla fartvinden mot kroppen. För detta ändamål har jag en vindruta som snabbt och lätt monteras på hojen. Operationen tar bara 20 sekunder.

Så långt är allt väl och visst tar den bort mycket av fartvinden mot kroppen men det finns en mycket otrevlig bieffekt. Bakom rutan bildas turbulens ( luftvirvlar ) som dånar och skakar i hjälmen. Givet vis förstår jag att en traditionell ruta till en customhoj inte är något aerodynamiskt underverk.

Det är ju en nästan platt skiva som bara är i vägen för fartvinden. Den är ju inte som rutan på en sporthoj gjord för att minska luftmotståndet. Smällandet och dånandet i hjälmen stör så mycket att hojturen blir allt annat än behaglig. Det skulle kanske fungera bättre med en högre ruta. Hukar jag mig något så blir det lite bättre. Men det innebär ju inte säkert att en högre ruta skulle fungera bättre. Jag är ju inte vansinnigt sugen på att lägga en bunt tusenlappar på en högre ruta bara för att testa och kanske upptäcka att det inte funkade.

Ett annart alternativ skulle ju så klart vara att kapa ner den rutan jag har och chansa på att en lägre ruta skulle funka bättre. Det behövs inte så stor ryta för att styra undan vinden. På något forum lästa jag att för att vindrutan skall fungera skall den antingen vara lägre än din hals eller högre än din nästipp. Rutorna är tillverkade i plexiglas eller akrylplast så det är inga problem att kapa dem. Tejpa båda sidor med målartejp. Malla av rutans kant på en pappskiva klipp till och rita av kanten på tejpen. Sedan kapar man med en sticksåg med metallblad. Runda av kanten med en fil eller en oscillerande slipmaskin och slipa slätt och blankt med våtslipduk.

Filmklipp kapa vindruta

Behöver du polera ytterligare funkar det bra med autosol. Googlar man lite upptäcker man snabbt att man inte är ensam om att ha drabbats av vindrutans förbannelse. Det har skrivits spaltkilometer om detta fenomen och det har gjorts otaliga försök med att komma till rätta med problemet.

Det finns lister man monterar på rutan som skall leda bort turbulensen. Jag vet inte om det funkar. Jag har inte testat själv eller pratat med någon som testat. Kommentera gärna och dela med er av era egna erfarenheter när det gäller vindrutor så kan vi kanske komma fram till något bra tillsammans.

Micro Swirl list till vindruta

Ha en trevlig fredag. Vi håller tummarna för att det skall bli åkväder i helgen om än något svalare.

Nu blir det lättare att hitta

Antalet inlägg på min blogg börjar närma sig 300. Jag kände att det började bli rörigt och svåröverskådligt. Jag kände att jag behövde göra något för att själv inte drunkna i mina egna blogginlägg.

Lösningen heter etiketter. Att ge blogginläggen etiketter gör att de blir sök och sorterbara efter innehåll. Du hittar alla etiketter i listen till höger under min presentation. Jag har valt att publicera etiketterna i form av ett moln. Det betyder att de etiketter som som har flest inlägg står med störst och fetast bokstäver. På så sätt blir det lätt både för mig och besökarna att att leta runt bland de jag skrivit. Givet vis finns bloggarkivet kvar om man scrollar ner lite.

Men om man nu inte letar runt på bloggen så kanske man behöver leta efter en plats.

Skall man hitta rätt kan man ju vara lite "old school" och ta fram en kartbok eller köra det gamla tricket att fråga efter vägen. Det funkade ju förr och fungerar säkert idag också. I alla fall om den man frågar inte har allt för förutfattade meningar om hojåkare. Har man en smartphone finns det så klart googlemaps  eller någon annan navigator.

Det finns nu mer vattentäta hållare till mc för smartphones.

Det finns också mc-handskar för pekskärm.

Har man sedan ett bluetooth headset så kan man ju få körinformation i öronen oxå.

Det finns ju också GPS avsedd att montera på mc.

En mc-gps kostar några tusenlappar mer än en bildito fast å andra sidan skall den klara väder och vind på ett helt annat sätt. Oj nu blev det många saker att hålla reda på. Jag är på intet sätt teknikfientlig eller särkilt värdekonservativ när det gäller tekniska prylar, men i detta fallet är jag "old  school" Jag har en kartbok i packväskan. Skulle man åka lite fel är väl inte det hela världen. Det är precis som min dotter skaldade. Any road is a shortcut to somewear.

Ha en trevlig torsdag. kanske är det dags för lite ärtsoppa i höstrusket.

These Boots are made for riding

These boots are made for walking sjöng Nancy Sinatra någon gång på 20 talet. Nu va det kanske inte direkt walking det skulle handla om idag utan snarare riding. Tänkte försöka reda ut hur man väljer mc stövlar.

Någon sa att riktiga mc stövlar är en av de viktigaste delarna av din mc klädsel. En bruten fot är väl antagligen inte någon skada man avlider av. Däremot innehåller foten en mängd småben så skadorna kan bli komplicerade och svåra att läka ihop på rätt sätt. Ett komplicerat brott på foten kan leda till livslång invaliditet.

Det finns så klart flera olika aspekter på mc-stövlar. Givet vis skall dom skydda bra vid en olycka. Vidare skall de skydda mot kyla väder och vind. De skall helst tåla väta. Sedan skall de vara bekväma. Det får inte vara så trånga eller otympliga att man tappar känslan för fotreglagen. Det gäller framför allt att ha känsla för att kunna moderera bakbromsen. Det kan vara livsavgörande. Gränsen är hårfin mellan en hård inbromsning och att trampa för hårt så att man får en bakhjulssladd. Vad finns det då för typer av stövlar? De mest säkra men också de hårdaste och mest otympliga är motocross eller enduro stövlar.

Dom ger ett mycket bra skydd både för fot fotled men även för underbenet. Ofta har dom spännen likt slalompjäxor så att man kan reglera så att de sitter riktigt tight. Antagligen inte det mesta bekväma man kan ha på fötterna ifall man skall åka på långtouring.

Då är det bättre men en traditionell mc stövel. Sådana finns både i läder och textil och med eller utan Gortex membran.

Den skall ha en vridstyv sula och bra skydd för tår fotknölar och vrist. Sedan finns det ju också så kallade mc-skor inte fullt lika säkra som mc stöveln då de saknar skydd för vristen, men de ger ändå ett hyggligt skydd.

Men vanliga skor då? De saknar skydd och vridstyv sula och är tämligen värdelösa. Arbetsskor, skyddskängor eller arbetsstövlar borde ju också funka men har kanske inte samma coolhetsfaktor som ett par riktiga mc stövlar. Lågskor, badtofflor och sandaler behöver man nog inte ens nämna i detta sammanhang. Ja men vad åker du i för stövlar då, kanske du undrar?

Jag har ett par Oxtar GTX Custom. Riktiga mc-stövlar som ser ut som ett par klassiska engeneer boots. Förutom att det är en skön och bekväm stövel se har dom gortexfoder så att den är vattentät. Vad man sedan till syvende och sist väljer är väl lite samma sak som när man väljer hoj. Man väljer efter tycke och smak. Köp något som känns bra och som du tycker är snyggt, men kom ihåg att det är onödigt att tumma på säkerheten. Det finns mycket att välja på. Gå till din lokala mc-handlare så hjälper han eller hon dig att hitta det som passar just dig.

Ha en underbar onsdag. Själv skall jag gå på kurs för att lära mig att blogga.

Loud pipes save life men gör grannarna sura

Loud Pipes save life är en lite devis man brukar se på en och annan mc-väst ibland på hojar och emellanåt även som hjälmstickers. Visst kan jag hålla med om påståendet. Förhoppningsvis kan man väcka en och annan bilists uppmärksamhet när man kommer brölande genom landskapet.

Det finns tillfällen då man inte vill låta så mycket till exempel när man möter en polis, skall köra om en häst. Ifall man skall åka hemifrån tidigt på morgonen vill man kanske undvika att väcka hela kvarteret. Det samma gäller även om man kommer hem sent en kväll. Det finns en både sinnrik och genial lösning på detta problem.

Ljuddämpare med reglerbart ljud. Det vore ju dessutom trevligt ifall det gick att besiktiga med reglerbara pipor i tyst läge. Inte är de så fasansfullt dyra som man kanske skulle kunna tro. Det finns flera tillverkare men i skrivande stund har jag ingen aning ifall den ena är bättre än de andra. National cycles tillverkar reglerbara modellanpassade ljuddämpare till Harley. Dessa går att beställa på BikeLine i Malmö och kostar strax under 8000kr inklusive elektrisk reglering av ljudet. Den dagen då jag känner att nu är det dags att byta ut mina gamla Screaming Eagle rör är det stor chans att det blir ett  par reglerbara. Ett bra sätt att kunna visa sina grannar lite hänsyn och samtidigt kunna njuta av öppna blås ute på landsvägen.

Här kan du se en liten reklamfilms snutt

Ha en underbar tisdag. Passa på att njuta av veckan i morgon är en annan dag och snart är det helg igen.

Byggstilar kommer och går men Bobbern består

En kompis till mig berättade att han hade hittat en låda i källaren med alla hans gamla Colorod tidningar. Det fick mig att vandra tillbaka i minnet hur jag som 15 åring slukade dessa tidningar med hull och hår. Jag mindes hur man suktade efter att få äga ett ombyggt fordon. En Hotrod, en Chopper eller kanske en Bobber.

Idag är det få av fordonen i dessa tidningar som verkligen väcker ens habegär. Både customlackerna eller byggstilarna känns oerhört föråldrade och omoderna.

Choppers byggda på japanska radfyror med förlängd gaffel utan att man räjkat ut kronan. i kombination med King and Queen soffa och likkistetank känns onekligen föråldrat.

Ingen skulle komma på att varken bygga eller köra något sådant idag. Det finns en del undantag i tidningarna och det är Bobbers en stil som har hängt med nästan så länge det funnits motorcyklar.

Harley 750 sidventilare kanske är att betrakta som "urbobbern"

I motorcykelns barndom var Bobberbyggandet ett sätt att lätta en hoj för att tävla med den då plockades allt "onödigt" bort och bakskärmen kapades. Det är på grund av den kapade bakskärmen Bobbern har fått sitt namn. En kortklippt hästsvans eller en kuperad hundsvans kallas Bobbed tail på Engelska.

Det behöver inte vara Harley. Här har vi en Kawasaki VN 800 som blivit "bobbad"

Byggstilar kommer och går men Bobbern har på något sätt blivit ganska tidlös. Visst finns det trender här också men då handlar det mest om små detaljer eller lackeringar.

BMW bobber är kanske inte så vanlig men det funkar det också

Skulle man bygga två hojar idag en Bobber och en Chopper i OCC-stil och ställa dom i malpåse i 20 år så skulle man antagligen tycka att OCC choppern såg hjälplöst gammalmodig ut medan Bobbern skulle betraktas som tidlös.

En  gammal BSA funkar fint som Bobber

Triumph är ganska vanligt Bobber objekt

Gammalt stuk med modern drivlina även om motorn ser ut som en gammal shovelhead

Skulle jag någon gång skaffa mig en customhoj så är chansen stor att det blir en Bobber. Jag har alltid gillat det minimalistiska och alltid tyckt det varit bättre att plocka bort saker från hojen istället för att hänga på massa krom och annat bling bling. Ofta så tycker jag det är med motorcyklar precis som med så mycket annat. Less is more.

Ha en underbar måndag det kommer säkert att hända något spännande och överraskande denna veckan.

Lördagstur med klistrig lösning

Det blev en tur igår och det kändes skönt att äntligen få några mil i sadeln igen. Vi var långt ifrån ensamma det var många andra motorcyklister ute i samma ärende.

Efter att frukost och diverse måsten var avklarade var det äntligen dags att börja att dra på sig mc-kläderna. Visst är det en speciell känsla när man tar på grejorna och man vet att snart är det dags. Man blir nästan som vore man ett barn på julafton.

Särskilt ifall det var några dagar sedan man var ute och körde. "Meta est nihil iter est omnia" Målet är ingenting vägen är allt. Igår blev det just en sådan tur. När jag kört upp hojarna ur garaget och det var dags att trycka på startknappen var inget bestämt.

Istället tittade jag upp på himmelen som nu hade börjat att mulna på lite. Luckorna i molntäcket fick bli vår vägvisare. Vi tog oss först söder ut  till Tygelsjö för att sedan svänga av öster ut mot Glostorp och Arrie.

Lotta hade nya MC-handskar som visade sig ha dåligt grepp mot hennes handtag. Detta var tvunget att lösas på något sätt. Att känna att man inte har grepp i styret är en ganska otäck upplevelse. Lösningen fanns i min packväska. Åker man Amerikanskt har man ju med sig lite nödutrustning i form av en verktygsrulle buntband, ståltråd och silvertejp. Silvertejp blev räddning.

Ett varv runt handtaget med klistriga sidan utåt så blev det bättre grepp. Vi fortsatte ut på den skånska landsbygden. Det visade sig att det var mopperally så det var massor med veteranmopeder ute på vägarna. Jag blir alltid lika glad när man ser dessa gamla klenoder komma farande på vägen. Några fint renoverade och andra i som det heter "patinerat orginalskick" Färden gick vidare söder ut över Klörup och vi kom så småningom ut på den omsjungna Landsvägen som nu för tiden har det oromantiska namnet 101.

Det är denna vägen Edvard Persson sjunger om i låten "Jag har bott vid en Landsväg". Det är gamla vägen mellan Malmö och Ystad och den vägsträcka som skiljer söderslätt med övriga Skåne. efter en bit länd 101:an svängde vi av mot Tegelberga. Här finns en helt fantastisk lite mc-väg Smal kurvig och kuperad precis sådär som man vill ha det. Vi tog oss vidare upp till Svedala där vi stannade på Statoil för att få oss en kopp kaffe som inmundigades på Statoil.

Vi körde väg 108 upp till Hyby där visvängde av ner mot Torups slott. Vidare till Bara och Mölleberga innan vi på småvägar tog oss hem till Limhamn igen Det blev en härlig tur trots att solen gick i moln lite då och då så var det ändå inte kallt att åka. Jag håller tummarna för att det skall hinna bli fler lördagar som denna inan det är dags för hojarnas vinterdvala.

Njut av söndagen så länge den varar i morgon i det dags att hoppa in i ekorrhjulet igen.