torsdag 22 januari 2015

Rätt placering handlar inte bara om pengar

I förrgår damp MC-Folket ner i brevlådan på sidan fem stod en rubrik som fick mig att hajja till. "Som oskyddad trafikant måste man ta plats. Ingen annan kommer att ge oss den." Den fick mig att tänka till när det gäller hur man som motorcyklist beter sig i trafiken för att åka så säkert som möjligt.

Flera gånger tidigare har jag skrivit om att man egentligen borde utbilda bilisterna för att få dem att öppna ögonen och börja titta efter motorcyklar. Antagligen lär det dröja innan detta blir verklighet även om jag vet att SMC med Maria Nordqvist i spetsen gör sitt yttersta för att påverka våra politiker och statliga tjänstemän i den riktningen.

Tills dess så måste vi göra allt som står i vår egen makt för att så långt det är möjligt påverka vår egen säkerhet. Jag menar för den sakens skull inte att man skall fegköra eller vara rädd. Det är inte ett förhållningssätt som på något vis bidrar till vår säkerhet. Som ni alla inser så är givetvis att känna och kunna hantera sin hoj nummer ett. Det där med skyddsutrustning och så är självklart för de allra flesta. Att fortbilda sig vad gäller körteknik ökar också din säkerhet i trafiken. Nu till tanken rubriken gav mig.

Det gäller att köra så du syns. Det handlar inte om varselvästar och grälla färger. Det handlar om hur du placerar dig i trafiken. Se till att placera dig så att du syns. Se till att ta plats på vägen så att du inte blir undanträngd. Visa bilisterna att du finns. Håll extra koll när du skall köra om. Se till att du sett att framförvarande bils förare tittat i backspegeln och sett dig innan du åker om  så undviker du att nogot oförutsett inträffar. På vårkanten när det är dags att rulla ut hojen. Var noga med hur du placerar dig i trafiken. Kör så du syns!

onsdag 21 januari 2015

Polaris skaffar ytterligare ett hojmärke till sitt stall

Snöskotertillverkaren Polaris har nu skaffat ytterligare ett hojmärke i sitt stall. Viktory är idag ett etablerat märke. En maskin där Polaris lyckats bra med både design konstruktion och marknadsföring.

För några år sedan köptes rättigheterna till det anrika märket Indian upp. Förra året hårdsatsande Polaris på just Indian och släppte två helt nya motorer En stor luftkyld maskin med formspråk från Indians gamla sidventilare från 40-talet. denna monterades i Cheif modellerna. Man nyintroducerade den gamla trotjänaren Scout som försågs med en helt ny vattenkyld V-twin. En djärv satsning som har tagits emot väl. Polaris har lyckats väl med både Victory och Indian.

Med rejält med hopp, framåtanda och förhoppningar har man nu även tagit över Brammo MC i sitt stall. Vad är då Brammo MC undrar du kanske? Brammo är ett företag som ligger långt fram när det gäller El-motorcyklar. Polaris räknar med att el-hojen kommer att bli något att räkna med. Det finns en rad omständigheter som talar för att el-hojar kommer att öka i popularitet. Motorcykeltillverkare har generellt varit mycket dåliga på miljösatsningar.

Motorcyklar drar i allmänhet ganska mycket bensin och avgasreningen är ofta dålig. Detta gör att traditionella motorcyklar i framtiden kan bli utestängda från städer där man inför miljörestriktioner . På många ställen runt om i världen, i Oslo till exempel är det tillåtet att köra elfordon i bussfilerna. På många ställen är det gratis att parkera elfordon och det finns även ställen som erbjuder gratis laddning av batteripacket. Antagligen kan vi se en framtid där elfordonen också kommer att slippa trängselskatt, få lägre vägskatt och kanske stora rabatter på försäkringspremier.

Kanske är det så att Polaris skaffat sig en framtida guldkalv i samband med köpet av Brammo. Hur det blir med den saken får framtiden utvisa. För övrigt så gillar jag designen den påminner en del om Ducati Monster eller MV Agusta Brutal som jag tycker är hojar med ett tilltalande formspråk. Vad tror du själv? Kan el-hojen bli något att räkna mer?

Nyfiken kolla in mer på Brammo:s hemsid länken hittar du här.

Vill du veta mer om Polaris klicka här!

tisdag 20 januari 2015

Skinnställ 2015 är på gång

Inför denna säsongen har jag bestämt mig för att jag skall vara bättre förberedd än någonsin. Jag tänkte slippa att uppleva känslan av att känna mig som en nystoppad falukorv längre fram i vår när det är dags att dra på sig skinnstället.

Det är samma visa varje år. Jag är inte den som brukar odla konspirationsteorier men just när det gäller MC-kläder så är jag inte lika säker. Här går man omkring och sköter sig och är precis lika smärt och smidig som när man ställde in hojen i höstas. När det sedan är dags för vårturen har MC-kläderna på något mystiskt vis krympt. Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva detta. titta på dagens bilder så kommer du att se en drös andra hojåkare som upplever samma sak som jag. Hojåkare i alla länder förenen eder!

Jag misstänker starkt att tillverkarna syr hojkläder av undermåliga lättkrympande material för att det skall få sälja en ny omgång till varje hojåkare varje säsong. I år tänkte jag lura den alla Hallman, Rukka, Jofama, Held you name it. Ingen av dem skall få ta del av mina pengar. Jag har kommit fram till slutsatsen att om jag ser till att vara smalare när hojsäsongen börjar än vad jag var när jag hängde upp skinnstället i höstas så kommer det att passa trots att det antagligen krymp.

Nu tänker du kanske att jag skulle leva i någon slags självförnekelse och inte inse att jag defakto fetat till mig varje vinter de senaste åren. Antagligen är detta egentligen mycket nära sanningen. Självförnekelse är dock en mycket stark drift så jag skulle aldrig erkänna att du har rätt. Jag tycker fortfarande att jag är i samma storlek och form som jag va förr. Min våg har däremot blivit sliten och plötsligt börjat att vi säkert 20kg mer än vad jag i själva verket väger. En kinesiskt jävla digital skitvåg. Eftersom jag kan vara lite snål mot mig själv tänker jag ändå ta tjuren vid hornen och lura mc-klädestillverkarna på några tusenlappar.

Sedan två veckor tillbaka har jag börjat att köra strikt LCHF. Jag äter nästan inga kolhydrater alls det har haft god effekt på mig förut och jag har bestämt mig för att det skall ha det denna gången också. Det handlar om att vara konsekvent metodisk och att hålla motivationen på topp. Förutom att skinkläderna kommer att passa och kanske till och med sitta löst i vår så finns det ju ytterligare vinster att göra. Resultatet är något jag kallar lågbudget-trim.

Om jag nu skulle kunna fixa till så att jag blir 20 kil lättare än när jag ställde in hojen skulle hojen utan tvekan bli både starkare och snabbare när den slipper ha 20 kilo extra dökött att släpa omkring på. Nu vt ni att jag är på gång och jag kommer att hålla er uppdaterade. Hjälp mig att hålla tummarna och häng gärna på så kan vi möta våren i skinnställ av förra årets modell

Gamla moppeskrönor och halvdana trimmtips.

Otaliga är alla de historier man hört av kompisar på den tiden man hade moped. När man idag tittar tillbaka och funderar verkar varje 15-åring på 70-talet som var ägare till en moped också varit expert på tvåtakts-trimning.

Det skall man antagligen ta med kanske inte en nypa utan snarare en hel näve salt. Tvåtakts-trimning är inte något enkelt. Det räcker inte med att dra någon plugg och fila lite på kolven. Skall man trimma tvåtaktare handlar det om balans och harmoni. Det måste finnas jämvikt mellan luft in och avgaser ut, gör det inte det blir effektuttaget dåligt.

Många var historier om de vråltrimmade mopederna som gjorde över hundra knyck. Vidare berättades om hur ägaren lyckats köra ifrån polisen som inte hade haft en chans att hänga med med sin Volvo 144 eller sin BMW R75:a. En bra moppeskröna skall givetvis avslutas med att fabror blå står där med lång näsa och den finniga 15-åriga trimexperten triumfrar med sit tekniska kunnande och sin körskicklighet. Verkligheten var helt annorlunda. Mig veterligen var det ingen av mina dåtida kamrater som lyckades köra ifrån polisen. Däremot var de flera som åkte fast för att de körde trimmat med indraget lämplighetsintyg som påföljd. Att behöva vänta ett par år med att ta bil eller mc-körkort var ett högt pris att betala för att man kört trimmad moppe, det har flera av mina gamla kompisar fått erfara.

Om nu polaren sa att hans moppe efter att han dragit pluggen och jackat kolven  och drevat gjorde 70 så var kanske 50 närmre sanningen. Många trimsätt diskuterades och många vansinniga historier utbyttes och betraktades med som sanningar. Att plana toppen är ett ganska självklart sätt att höja kompressionen som ur timsynpunkt endast ger marginell effekt. Istället pratades det om hur man kunde fylla kolven med kork, epoxylim eller att smälta i bly eller aluminium för att öka vevhuskompressionen. En sådan åtgärd skulle ge en helt fantastisk effekt ökning. Som vanligt när det gäller moderna folksägner så hade berättaren en kusin som hade en kompis  eller liknande som gjort detta med mycket gott resultat. Hans Puch Dakota gjorde minst 90. En annan flitigt återkommande skröna var att montera en fjäder mellan kolv och topp. Denna fjäder skulle tillsammans med tändningen se till att ge kolven lite extra skjuts med snabbare acceleration som resultat. Många var det som byggde expansions-ljuddämpare i metallslöjden. Det smattrade säkert fint om moppen men någon vidare effektökning blev det knappast. En annan gammal skröna är att ta bort svänghjulet  och bygga om till elektronisk tändning. Frågan är om motorn skulle gå över huvud taget efter detta ingrepp.

Försöken att få lite bättre fart på mopparna var många antagligen var det få som verkligen lyckades i alla fall så länge de höll sig till "bonnatrim" De som däremot var lite bättre ekonomiskt bemedlade och kunde köpa riktiga trimdelar i form av andra cylindrar, kolvar, förgasare, och avgassystem fick antagligen bättre fart på sina mopeder även om effektuttagen och fartresurserna även här var betydligt överdrivna. När man tittar i backspegeln får man konstatera att det nog va tur med tanke på hur dåliga bromsarna var och hur klena och instabila ramarna var.

Tänk dig själv att köra i 90 med en Puch Florida det hade fan i mig varit en skräckupplevelse. På tal om mopedskrönor fick jag höra en i personalrummet på jobbet igår. Berättaren hävdade att den var helt sann, jag misstänker dock att du hört någon variant av denna berättelse. I detta fallet skulle följande händelse utspelat sig i Skanör på 70-talet. Ett gäng mopedkillar står och hänger vid bensinmacken och gasar och slirar för att försöka impa på tjejerna. Då kommer en MC-Polis åkande. Helvete tänkte en av killarna jag som kör trimmat så han drog raskt iväg på sin Zündapp. Han svängde in på en cykelbana mellan två betongsuggor där han räknade med att polisens BMW inte skulle få rum. Polisen skulle minsann inte låta detta passera så han drar helt sonika upp R75:an på bakhjulet och åker mellan suggorna.  Killen åkte givetvis dit och polisen demonterade trimdelarna på plats och tog dem med sig. Killen fick leda moppen hem med svansen mellan benen och berätta för föräldrarna att han blivit av med lämpet och att det inom en snar framtid skulle dyka upp en böteslapp.

Har du en du en bra gammal moppeskröna så skriv gärna ner den och maila över den till mig så publicerar jag den gärna här. skriv till magnus.json.johansson@gmail.com


söndag 18 januari 2015

Håll stilen levande

Nyförsäljningen av motorcyklar har tagit fart. Antalet körkortstagare ökar igen. Vi börjar åter kunna se ljust på återväxten i mc-kollektivet. Vi som varit med länge har mycket att visa och lära de som är unga.

Det finns en hel räcka av traditioner och förhållningssätt som över tid utvecklats till en mängd normer och oskrivna regler. Många av de nya motorcyklisterna är uppväxta i en annan kultur. De har växt upp med bmx cyklar och skatboards istället för mopeder. Det gör förvisso ingen större skillnad men vi kan inte ta för givet att alla nya motorcyklister per automatik tänker och tycker som vi.

Det finns flera saker många av oss tar för självklart. Hälsa på dem man möter på vägan. Visst alla gör det inte med de flesta av oss gör. Det samma gäller när man stannar till på macken eller liknande morsa på motorcyklisterna du möter. Byt ett par ord ifall du har tid och lust. Det finns alltid något att prata om. Vädret, den andres hoj etc. Om du ser någon som fått stopp och står vid vägkanten, stanna till och fråga om han eller hon behöver hjälp.

Några få enkla regler som är självklara för många av oss. Små regler som blir till klistret mellan hojåkare. Små levnadsregler som stärker oss som kollektiv och skapar gemenskap och förståelse. Du som har nyblivna motorcyklister i din närhet se till att föra denna kunskap vidare så hjälps vi åt att behålla sammanhållningen oss hojåkare emellan. Nästa gång vi ses så glöm inte. Upp med handen.

Varför åker jag på den hojen jag gör?

Igår skrev jag om att vi skall visa respekt inför varandra och deras val av motorcykel. Jag har fått massor med positiv respons på det inlägget vilket gläder mig oerhört. Jag tänkte fortsätta lite på gårdagens tråd och ta det ett steg till.

Som jag skrev igår så finns det en mängd olika anledningar till varför man väljer ett visst hojmärke, modell eller hojtyp. Att åka motorcykel behöver inte vara speciellt kostsamt det finns alla möjligheter att vara lågbudget motorcyklist samtidigt finns möjligheten att lägga i princip hur mycket pengar som helst på sin mc-hobby. Att spännvidden i kostnader finns tycker jag är en av motorcyklismens stora fördelar. Alla kan vara med och köra på någorlunda lika villkor.

När man träffar andra motorcyklister blir det spännande möten. Det är människor med olika bakgrund, med olika erfarenheter och från olika samhällsklasser som möts genom att dela ett gemensamt intresse. En kompis till mig sa en gång att hojåkare är som nudister. Hur menar du undrade jag och han förklarade. När man träffar andra som kör hoj ser man ingen skillnad alla ser likadana ut i sina skinn eller allvädersställ. Du ser inte om den du snackar med är sopåkare, advokat eller rörpulare, det skapar spännande möten. Där slog han huvudet på spiken. På mc-träffen där fastighetsmagnaten delar en öl med parkarbetaren sker möten som aldrig hade skett någon annan stans. Dessa möten skapar förbrödring och förståelse över alla samhällsklasser och grupper vilket gör motorcyklismen som företeelse unik.

Åter till det där med att välja hoj och hoj typ. Den som bara följer en dröm och har en massa förutfattade meningar om hur det skall vara att vara motorcyklist kommer antagligen att bli besviken. Det gäller att välja motorcykel med alla sinnen öppna. Först och främst handlar det om att se över sin budget. Hur mycket har jag råd att lägga eller hur mycket vill jag lägga på en motorcykel och dess kringutrustning?

Utbudet är stort både av nya och begagnade motorcyklar, ha inte bråttom ta tid på dig när du väljer. Börja med att kolla på blocket där finns i skrivande stund nästan 14 000 motorcyklar till salu. Surfar du sedan runt hos landets mc-handlare så kommer du att upptäcka att de allra flesta har anpassat sina priser till vad du får betala på blocket. Köper du hos handlare så får du bättre trygghet. du får en hoj som är genomgången och du får ofta någon form av garantier. Köper du privat så pruta! Provsitt och provkör motorcyklar av olika typer.

Det kan hända att du kommer på att du skal ha en helt annan hoj än den du har tänkt dig. Du kanske satt mycket bättre på sporthojen än på customcykeln eller så kanske du upptäckte att touringlokomotivet var den hoj där du kände dig hemma. Som sagt provkör med öppet sinne. Det absolut viktigaste när du väljer hoj är att du känner att du sitter bekvämt och att du utan ansträngning kan sköta alla reglage. Man kan göra mindre justeringar genom att byta sadel flytta forpinnar, byta styren och risers. Det gör tyvärr bara marginell skillnad. Skall du trivas skall du sitta bra redan från början

Kanske är det så att du kommer att bli överraskad av ditt slutgiltiga val. Kanske var du inne på en streetfighter men kommer ut med en custom. Med denna erfarenhet i bagaget kanske det inte borde vara så svårt att ha förståelse för att andra väljer en helt annan motorcykel än vad du gjorde. Då kan du också se anledningen till att jag idag har en gammal HD Road King som åkhoj. Den passar mig bra jag sitter fantastiskt på den jag kan åka 60 mil på en dag utan att bli trött. Bara för den sakens skulle betyder inte det at jag per automatik kommer att välja en HD nästa gång jag får för mig att byta. det kan bli något helt annat. Välj det som passar dig och gläd dig åt att andra valt de som föll dom på läppen.

Sedan är det bara ut och åka träffa andra hojåkare och vara med om spännande möten. Livet som motorcyklist är unikt och kan inte ersättas av något annat det är bara att öppna ögonen och titta efter så kommer du att få uppleva de mesta fantastiska saker. Ha en trevlig söndag och Gasa Lugnt.