Var och hur hittar man en hjärtstartare?

Hjärtstartare börjar dyka upp på fler och fler platser runt om i landet. Så långt är allt väl men hur skall man kunna veta var de finns någon stans och hur hittar jag dit? Vid skarp läge så har man kanske inte överdrivet mycket tid på sig utan läget är som man brukar säga akut.

Idén till dagens blogg fick jag av min hojkamrat och vän Ingvar senast vi träffades. Det var på Malmö Motorstadion när Gnistorna hade hemmamatch i Speedway Allsvenskan

- Du som brukar skriva en massa sa Ingvar. Du borde skriva om att det är dumt att hjärtstartare inte finns inlagda i GPS systemet.

- Hur då menar du sa jag och såg på Ingvar med undrande blick.

- Så man snabbt kunde få reda på var de fanns. Det skulle vara fullt möjligt att kunna göra sökning på närmaste hjärtstartare via GPS.

Förmodligen skulle det gå snabbare att hämta närmaste själv än att vänta på akutbilen och läkaren I alla fall om man snabbt kunde få reda på var de fanns. Ingvar som bor i Genarp berättade att det fanns två stycken hjärtstartare i byn men att väldigt få vet om att de finns. Till saken hör också att I närheten finns några av Skånes populäraste mc-vägar där det också tyvärr sker olyckor ibland. Vid allvarliga olyckor skulle tillgången på en hjärtstartare kunna vara den apparat som behövs för att rädda ett liv. Ifall en hojåkare kraschar vid Häckeberga som är populärt bland Skånes motorcyklister, skulle det gå snabbare att åka in till Genarp och hämta en än att vänta på att ambulans eller akutbil skall komma från Lund, Malmö, Staffanstorp eller Sjöbo. 

- Hade närmsta hjärtstartare varit sökbar på GPS så hade vi också kunna rädda liv sa Ingvar, som jag tycker är en både klok och lösningsfokuserad man.

- Jag vet inte hur man bäst löser det sa jag, men jag vet vem som har rätt kontakter.

Om Maria Nordqvist på SMC tog tag i denna fråga skulle det kunna bli en viktig det av säkerhetstänket och dessutom ett rejält kliv mot den så kallade nollvisionen. Tills detta är fixat fär man hålla tillgodo med denna lilla webb sida. www.hjartstartarregistret.se  Ha en trevlig fredag nu håller vi tummarna för stt Maria på SMC nappar på detta. Ha en trevlig helg. Under helgen är jag på resande fot så det kanske blir lite si och så med bloggandet. Ha det kalas vi hörs.

En trio av pojkdrömmar

Igår var jag och besökte tekniska museet i Malmö. För några år sedan hade de i samarbete med motorhistoriska sällskapet en fantastisk MC-utställning med massor med inlånade gammelhojar. Det var allt ifrån gamla trotjänare och bruksmaskiner till legendariska tävlingshojar.

Denna utställning har skingrats för vinden och kvar är bara museets egna fordon. De är inte så många men samlingen är ändå ett trevligt tvärsnitt av motorcykelns historia och faktiskt med en hel del igenkännande nostalgi. Mitt i utställningen står en Honda CBR 600, på den hänger en mc-jacka och en hjälm. Här är det fritt fram för besökande barn att dra på sig hjälmen och jackan för att ta plats i sadeln på Hondan och i fantasin få känna på hur det kan vara att köra motorcykel. Det var många barn som stod i kö till denna attraktion vilket bådar gott för återväxten av motorcyklister. Jag gick runt i hallen och tittade på allt från vätgasdrivna konceptbilar till A-Fordar och Volvo PV. Insprängt bland bilarna eller uppställda på podier finns ett antal olika motorcyklar och mopeder. Här kommer ett smakprov

Sidovagn var vanligare förr då motorcykeln var mer transport än nöjesfordon

Klart att det finns med en Silverpil

En Monark Albin den har använts tillsammans med de vita bussarna efter andra världskriget

Här har vi också en "krigsmaskin" en sachs 98cc med gengasaggregat

En klassiskt för NV

Sarolea ett klassiskt märke som somnat in för längesedan 

Husqvarna 98cc

Småmaskinerna var vanliga Monark 98 cc

Givet vis har man en 20 tals HD med sidventilare och springergaffel

En maskin från 1920 av okänt ursprung

Jag strosade runt och funderade över alla dessa småmotorcyklar som spottades ut ur Svenska mc-fabriker efter andra världskrigets slut. Det var lättviktare i mängder. NV, Svalan, Monark Husqvarna, Örnen, Rex och en hel drös till. Under efterkrigstiden när maskinerna började rulla i den Svenska industrin och arbetarna började få det bättre såg man möjligheten att skaffa sig ett bruksfordon. Bilar var fortfarande för dyrt för de flesta men lättviktare kunde man ha råd med ofta finansierades de med hjälp av förmånliga avbetalningsplaner. För att förstå omfattningen av detta kan nämnas att Husqvarna tillverkade mer än 70 000 hojar av modell 24 de som man brukar kalla för Svart och Rödkvarna. Andra tillverkare låg inte långt efter. Detta blev en guldgruva för mc-producenterna framför allt för Husqvarna som levererade ramar och även motorer till ett antal andra svenska fabriker. När jag vandrade vidare i lokalen kom jag plötsligt fram till en monter som fick mig att hajja till lite extra. Bredvid varandra stod tre pojkdrömmar uppställda. Det var som att teleporteras tillbaka till tidigt 70 tal.

Gårdagens nostalgi trio

Där stod dessa tre representanter för tonåren tre fordon som var drömobjekt för et tonåring på 70 talet. En Crescent Minicykel vilken egentligen var värdelös att köra på eftersom den bara hade 20 tums hjul. Mot slutet av minicykel-eran försökte Crescent lansera en med 24 tums hjul. Den blev en riktig flopp alla tyckte att den var skitmesig. Det var en riktig minicykel man skulle ha.  Nummer två är en Mustang Cobra från Trelleborg Zündapp motor i en mc-liknande ram i samma stil som Monark E-type. Det var sådant man drömde om inför 15 årsdagen. Nummer tre är en Honda 125 K4 från gissningsvis 1973. En sådan fanns på önskelistan inför 16 årsdagen, fast kanske ännu hellre en Yamaha AS3 en tvåtaktare som ansågs betydligt vassare än Hondan. Där gick jag och tänkte och funderade och kände mig nästan som vore jag 14 år igen. Tänk vad tre små nästan bortglömda fordon kan få en att minnas. Ha en trevlig torsdag.

Heter det potthål för att trafikverket skiter i dem?

Jag kommer att fortsätta lite där jag slutade igår. Du som läste gårdagens blogginlägg vet att det handlade om försäkringspremier villkor och kostnader kopplade till skyddsutrustning och säkerhet. Många läste och jag fick flera kommentarer. De flesta positiva även om alla inte höll med mig. Idag vänder vi på steken och tittar på denna företeelse från ett helt annat håll.

Jag fick en kommentar av Maria Nordqvist på SMC som fick mig att fundera. Maria skrev att "Är det inte minst lika konstigt att olyckor som beror på dåliga vägar betalas av försäkringsbolagen (dvs oss MC-ägare) och inte av väghållaren." Givetvis håller jag med Maria och ställer mig precis lika undrande inför detta. Du som är medlem i SMC och får MC-Folket i brevlådan eller ifall du brukar surfa in på SMC:s hemsida har kunnat läsa att SMC i flera fall gett juridisk hjälp till personer som drivit process mot de som ansvarar för vägunderhållet.

Det har handlat om personer som på grund av bristande eller dåligt vägunderhåll skadats mer eller mindre allvarligt. Det har visat sig att det är mycket svårt att få rätt mot stat eller kommun som ansvarar för vägunderhållet. När inte stat och kommun tar sitt ansvar så upphör ju inte kostnader för sjukvård rehabilitering etc. Någon måste betala och i detta fallet blir det försäkringsbolaget och i förlängningen vi hojåkare som grupp och försäkringstagare. När stat och kommun vägrar att ta sitt ansvar faller det således tillbaka på oss själva. På sikt bidrar detta undfallande förhållningssätt från stat och kommun till ökande premier för oss som tecknar motorcykelförsäkring.

Således hamnar vi i något slags moment 22 där vi inte på något sätt har möjlighet att påverka utgången. Visst är det märkligt att det är vi som via våra egna försäkringar får stå för alla kostnader vid olyckor orsakade av undermåligt eller felaktigt vägunderhåll. Jag vet att SMC enträget arbetar vidare för att komma tillrätta med detta problem. Vi verkar fortfarande ha långt kvar till mål.

Jag hoppas att NTF, Försäkringsbolagen, Hojklubbar med flera organisationer fortsätter att bedriva lobbyverksamhet för att stat och kommun skall ta sitt ansvar istället för att kräva egenansvar av de hojåkare som kraschat på grund av felaktigt eller bristande vägunderhåll.

Att betala extra för att få sämre skydd.

Ibland undrar jag vad sjutton vi håller på med. I vissa lägen verkar det som om vi håller på att bygga ett moment över vår egen dumhet. Idag handlar det om försäkringspremier och säkerhet, och om hur en del försäkringsbolag haft lite otur när de tänkt.

Har du läst villkoren i för din mc-försäkring? Om inte så är det dags att göra det. När du plöjt dig igenom det finstilta kommer du att inse att din försäkring inte bara innehåller rättigheter för dig som köpt försäkringen. Den innehåller också en rad skyldigheter som du skall uppfylla för att din försäkring skall gälla fullt ut. I det flesta fall så har du och försäkringsbolaget kommit överens om att du skall använda kläder avsedda för mc-åkning det kan även vara villkorat med ytterligare krav på skyddsutrustning som till exempel ryggskydd. Vad som gäller för dig och din försäkring framgår som sagt av villkoren.

Personligen så har jag inga problem med att försäkringsbolagen ställer villkor angående skyddsutrustning. Jag tycker att det är en god idé som rimmar bra med den samhälleliga inställningen till trafiksäkerhet. Det finns som jag ser det finns flera fördelar. Givet vis det uppenbara att vi inte skadar oss lika mycket om olyckan skulle vara framme och vi åker i backen. Det andra är att dessa villkor på sikt hjälper till att hålla nere försäkringspremierna. Den största kostnaden för de bolag som försäkrar motorcyklar är inte att ersätta plåtskador. Det är kostnader för rehabilitering, invaliditetsersättning, sjukvårdskostnader mm. Det vill säga, kan vi som konsumentgrupp se till att dessa kostnader förblir låga kommer det inte finnas någon anledning att höja premierna för att täcka kostnaderna för utbetalningarna till skadade försäkringstagare.

Det flesta försäkringsbolag arbetar efter idén att varje fordonstyp skall bära sina egna kostnader. Ju fler olyckor och skador ju högre försäkringspremier. En rimlig och ganska självklar affärside tycker jag. Som alltid så finns det ett men...... Hos några försäkringsbolag kan du mot högre premie välja bort villkoren för all skyddsutrustning utom hjälm. Detta är ett förfarande jag inte riktigt begriper. Vad jag förstår så innebär inte detta val att de som mot höjd premie väljer bort kravet att skydda sig får bära sina egna kostnader. Dessa kostnader slås antagligen ut på alla försäkringstagare som kör samma fordonstyp. Jag tycker inte att det är vare sig rättvist eller moraliskt rätt. Hur vi än vänder och vrider på det så är det vi som väljer att åka med skyddsutrustning som får vara med och betal för de som väljer att mot förhöjd premieavgift betala för att slippa skydda sig.

Den förhöjda premien räcker förmodligen inte på långa vägar att täcka de kostnader som bolaget får för att ersätta den som skadat sig i en allvarlig mc-olycka och då inte använt den skyddsutrustning som finns tillgänglig. Fast ersättning för dödsfall är oftast betydligt lägre än den ersättningar som betalas ut för livslång invaliditet. Kan det vara så att försäkringsbolagen kalkylerar med att de flesta som betalar för att slippa använda mc-kläder kommer att avlida om de råkar ut för en olycka? Ett cyniskt ställningstagande i så fall.

Personligen tycker jag att hela tanken är konstig. Skulle det vara rimligt att du som bilförare genom att betala en lite högre försäkringspremie skulle slippa kravet på att använda bilbälte? Antagligen en orimlig tanke för de flesta av oss, men när det gäller skyddskläder för mc är det tydligen ok att betala för att slippa detta krav, även om mc-kläder nu inte är lagstadgade att använda. En möjlighet som luktar lite illa tycker jag. Ha De!

En varning för asfaltklet och rullgrus!

Jag fick ett mail av en av mina läsare som berättade att man "förbättrat" underlaget i Ängelholms innerstad med så kallad sprutlagning. Inte nog med detta man hade dessutom underlåtit att meddela detta med skyltar som varnar för halt väglag

Han hade kommit åkande genom staden med sin hustru på passagerarplatsen och fått bakhjulssläpp. En otrevlig upplevelse för vem som än råkar ut för det. Dessbättre hade det gått bra och de klarade sig utan att hojen kastade. Detta var förmodligen långt ifrån den enda skräckupplevelsen för landets motorcyklister på grund av så kallad sprutlagning. När vi kommer till vägbeläggning så finns det ett par saker jag skall försöka reda ut för att man skall förstå hur det där med sprutlagning funkar. Först och främst har vi asfalt.

Asfalt läggs ut med asfaltläggare och skall vara varmt och stelnar när det kyls och plattas till med en vägvält. Oljegrus kan läggas kallt och det tar längre tid för oljegruset att stelna. Sedan är det då det här med sprutlagning. det är vad man skulle kunna säga en "quick fix" för att  skjuta upp dyrare vägunderhåll. Sprutlagning är inte en vare sig särskilt hållbar eller effektiv metod att laga vägar, det är däremot den billigaste metoden. Det fungerar så att man sprutar ut ett tjärbaserat asfaltklister på den slitna vägen sedan sprider man ut ett tunt lager grus på klistret och jämnar till. Sedan är tanken att fordonen som kör på vägen skall med hjälp av sin tyngd se till att så mycket grus som möjligt fastnar i klistret. Efter några dagar då klistret torkat och en del nytt grus fastnat sopas överflödet bort.

Det största problemet är kanske inte sprutlagningen i sig, det går att klara sig igenom med anpassad hastighet. Det som är riktigt farligt är när det saknas varningsskyltar. I flera fall vore även begränsad att föredra. Det finns många exempel på mc-förare som gått omkull på grund av sprutlagning. För några år sedan skrotade min bor en Honda Super Blackbird, en lite bit hemifrån på en väg där han ofta kör. Han hade kommit åkande där dagen innan men nu hade någon varit där och sprutlagat men ännu inte fått upp några skyltar. Min bror är en mycket rutinerad hojåkare med massor med mil i mc-sadeln. Detta hjälpte föga när han gick in i böjen med vanlig hastighet och nedlägg, när hojen plötsligt släpper för att sedan få fäste och kasta av honom. Min bror klarade sig dessbättre med blåmärken och hjärnskakning. Hondan var däremot utan räddning och fick gå till demontering.

Det hjälper således föga att vara vare sig rutinerad eller försiktig om man plötsligt blir överraskad av detta nyklistrade underlag. Det bästa vore givetvis om stat och kommun slutade att använda denna metod till förmån för ur trafiksäkerhetssynpunkt bättre. Tills dess är det minsta de kan göra att se till att det finns varningsskyltar uppe så att vi som åker på två hjul ser att det är viktigt att slå på farten och ta det extra försiktigt. Om du skulle upptäcka fel och brister när det gäller vägunderhåll eller vägarbeten kan du rapportera detta direkt till trafikverket. Mer information hittar du på länken här Trafikverket Vägrapportör  Ta det försiktigt där ute plötsligt kan rullgrus från sprutlagning dyka upp. Var extra försiktig om du ser vägarbetsskyltar man vet aldrig riktigt vilka överraskningar de har att erbjuda.