Det finns hojåkare av alla de slag men inte i dagspressen

Motorcyklister är inte stöpta i samma form. Vi är inte vare lika eller en homogen grupp. Det enda vi egentligen har gemensamt är intresset för motorcyklar.

Ändå finns det några slags samhälleliga förväntningar om hur man är när man är motorcyklist. Ofta ärt denna bild formad av media och vad som skrivs där. Ofta fokuserar man på det negativa eftersom det är just det som säljer lösnummer. Tidningarna skriver sällan om att de allra flesta motorcyklisterna sköter sig. Att berätta att motorcyklisterna är den grupp i landet som har högst trafikmoral säljer inga tidningar. Skriver man i stället om perifera företeelser som extrembeteende och det som tidningarna kallar mc-kriminalitet så blir det förhoppningsvis lite mer klirr i kassan.

Det verkar som om allt som stärker och befäster fördomar anses vara det som har störst "nyhetsvärde" eller i alla fall ger lite merförsäljning för tidningarna. Jag tycker det är tråkigt och trist att landets motorcyklister ofta framställs som vettvillingar med dödslängtan som dessutom beter sig illa i trafiken. Läser man de kvällstidningarna skriver verkar det som om de flesta som kör motorcykel också bedriver eller stöder kriminell verksamhet. Det är en bild jag inte alls känner mig hemma i.

Visst jag fattar att det kanske inte finns så många  som skulle tycka att det var spännande att läsa om att motorcyklister uppför sig väl och har hög trafikmora. En tröst om än en klen sådan så känner i alla fall vi som åker hoj till att mediabilden av motorcyklisterna inte stämmer. Vi är många och vi är olika. Det svenska motorcykel kollektivet består av mer än 300 000 olika individer med olika arbeten, olika bakgrund, olika utbildning, olika politiska grundsyner mm. En sak har vi ändå gemensamt det som skiljer år från övriga medborgare i landet Sverige. VI älskar alla att åka motorcykel

Här har vi en motorcyklist som får komma till tals och dela med sig av sina erfarenheter. Jojje Jönsson "aka" Ivan Boring kör motorcykel

Att skiljas är att dö en smula

Det var inte helt utan bestörtning jag läste kamrat Ronnys Facebookinlägg i går morse. Där skrev han att han var vemodig och att vi efter de åtta år de nu kamperat ihop var dags att gå vidare.

Hmmm.. tänkte jag är det slut med kärleken? men så tänkte jag att han och hans sambo har nog inte varit tillsammans så länge. Sedan blev jag osäker kan det vara så i alla fall? Jag blev inte klokare för det och kände mig plötsligt lite nedstämd. Dom som verkat att ha det så bra, med hojåkning som gemensamt intresse. En lite stund senare kom förklaringen. Det handlade inte alls om Ronnys sambo det handlade om en av hans motorcyklar. En Yamaha Dragstar som han varit ägare till de senaste åtta åren skulle nu få lämna Ronnys Garage till förmån för något annat.

Ronnys Dragstar 1100

När bilden började att klarna förstod jag precis hur han tänkte och kände. Jag fattar det där att em motorcykel inte har någon egentlig själ och att den inte kan tänka mer än att snacka med larmtranspondern och styra bränsleinsprutning och ABS bromsar. Jag tycker ändå att man över tid utvecklar någon slags relation med sim motorcykel. En hoj som man sitter bra på och som man trivs med och har kört många mil på fäster man sig vid. Om det inte blir en regelrätt relation så är det ändå något slaggs förhållande som bygger på igenkänning och trivsel. Man vet exakt hur man skall göra när man startar den, på kopplingen har man perfekt kontroll man vet hur den reagerar på nerlägg, motstyrning och gaspådrag.  Man har full koll på hur den är servad man vet hur den beter sig med olika däck man vet hur många mil man kommer på en tank. Tryggt och hemtamt på alla sätt och vis. Då är det inte konstigt att det är både med vemod och sorg man lämnar över sin gamla trotjänare för något annat. Jag förstår precis kamrat Ronnys känsla. Jag kände lika dant när jag bytte bort min Yamaha Wildstar mot en H-D Sportster. Nu var det dags för Ronny att släppa taget om Staren och gå vidare. Vad blev det istället kanske du undrar. Det blev en grusmaskin en Yamaha XT.

Ronnys nyförvärv

Det ser ut att bli åkväder i helgen. Ha det kalas och hoppas att du får njuta av några långa och trevliga turer i vackert försommarväder. Svårt att fira nationaldagen på bättre sätt än att studera landskapet från en mc-sadel

Fler åkdagar färre olyckor

Nyligen presenterades olycksstatistiken för årets fem första månader. Det ser betydligt bättre ut än förra året. Bättre än vad jag förväntat mig vilket kan kännas glädjande mitt i sorgen.

Hittills i år ha sju personer omkommit i samband med mc-olyckor. Siffran gör samma period 2013 var tolv omkomna en minskning med 40% om man så vill. Sedan skall man väl kanske inte glädjas över att sju personer mist livet men det känns bra att antalet dödsolyckor minskat. Speciellt med tanke på att vi haft en tidig och varm vår vilket medfört att många startade säsongen tidigare än vanligt. Sju döda är ändå för många det bästa vore givetvis att kunna redovisa siffran noll. Det är möjligt att det är en utopi men det finns absolut flera åtgärder man skulle kunna vidta för att få ner dödstalet ytterligare.

Av dess sju som omkommit har två gjort detta i kollision med vägräcken. Om vi hade sluppit de förhatliga vajerräcken och istället monterat släta räcken med underglidningsskydd hade dessa två liv antagligen kunnat sparas. Det jag funderar över är hur många liv tycker landets trafikpolitiska talesmän att det är värt att offra för att kunna spara lite pengar genom att montera vägräcken som är farliga för landets motorcyklister? Sover dessa politiker gott om nätterna? Nu saknar jag siffror för detta men rent statistiskt sett så borde två eller tre av de omkomna varit antingen berusade, påtända eller sakna mc-kort. Ifall Sveriges vägar varit utrustade med vägräcken anpassade hör motorcyklister och ifall de som kör påverkade eller utan mc-kort hade vi således sparat minst fyra människoliv.

Dödstalet hade i så fall varit nere i tre personer vilket hade varit rekord. Det finns som sagt åtgärder och förbättringar att vidta ändå är olycksstatistiken i år bättre än förväntat vilket känns som en seger för riskmedvetenheten och motorcyklisternas uppträdande i trafiken.

Än en gång har idiotin segrat över visheten

Under den gångna helgen skedde en mc-olycka med dödlig utgång strax utanför Åstorp. De första rapporter som nådde mig kring olyckan tycktes vara märkliga men nu verkar det som om denna sorgliga händelse fått sin förklaring.

Jag har fått för mig berättat att det handlade om ett gäng eller en mc-klubb från Finland som var på väg till Hasslarp för att festa med den lokala Bandidosavdelningen. Gänget kom åkande på E4 söder ut och skulle strax utanför Åstorp göra en omkörning. På den aktuella sträckan är det motorväg med dubbla körfält och trafiken brukar flyta på bra även om den är tät.

När gruppen gick ut i vänster körfält för att göra omkörningen krokade två motorcyklar i varandra och båda förarna gick omkull. Den ena så allvarligt att han avled omgående. Den andra klarade sig med lindriga skador. De andra som körde i gruppen klarade sig från skador eller omkullkörningar. När polisen kom till platsen kunde de konstatera att den förare som endast fått lindriga skador var drogpåverkad. Hur det var med mannen som avled få obduktionsprotokollet utvisa.

Än en gång har det visat sig att droger och mc-åkning inte hör ihop. Är du inte nykter skall du inte köra motorcykel konstigare än så är det inte. I förrgår skrev jag om att köra i grupp och att den som är Road Captain har ett stort ansvar. I detta fallet anser jag att det förutom den som kört påverkad också är Road Captains ansvar. Som körledare skall du se till att de som inte är nyktra inte får köra med i gruppen. Det borde vara självklart för alla motorcyklister att den som är påverkad av alkohol eller andra droger låter motorcykeln stå. Det handlar inte om lagar och förordningar i detta fallet det handlar om den personliga säkerheten och de egna klubbmedlemmarnas säkerhet.

Hade körledaren tagit sitt ansvar hade denna olycka antagligen inte hänt. Det spelar ingen roll ifall du är ett kompisgäng, en vanlig Svensson klubb eller en samling 1% Bikers Du är lika sårbar och dödlig som alla andra oavsett vad som står på ryggen på din väst. Vill man vara tuff outlaw biker så visst, var det men äventyra inte dina klubbkamraters liv och hälsa genom att åka påverkad av alkohol eller andra droger. Ingen kör bättre påverkad.

Ha en trevlig onsdag. Snart är det helg igen ;-)

Den gångna helgen lämnade oss med sorg

Kristihimmelfärdshelgen är som vanligt en stor trafikhelg. Många ger sig ut på kortare eller längre resor. Även motorcyklisterna ger sig ut på längre färder för att åka på träffar rallyn eller tävlingar. Det är många som skall samsas i trafiken.

Många har bråttom och många skall åka långt. I det läget minskar ofta benägenheten att hålla fartgränserna speciellt bland bilisterna. Lång tid bakom ratten gör dessutom många bilister trötta. Då tappar man fokus tar större risker och blir på det stora hela en sämre trafikant. Detta är givetvis ett fenomen som kan drabba motorcyklister också men jag upplever att det sker i större utsträckning hos bilisterna.

Akta dig som ögat för de som kör bil. Lita aldrig på en bilförare, förvänta dig alltid det värsta. Det är påståenden som kan låta både elaka och cyniska det har jag förståelse för men det är ändå det bästa en motorcyklist kan tänka på för att öka sin egen säkerhet. Som van motorcyklist har man åtskillig gånger råkat ut för bilister som man tyckt sig kunnat förutspå vad han skall göra och sedan sker något helt oväntat. Detta gäller långt ifrån alla bilister men även om det bara handlar om ett fåtal innebär det att som riskmedveten motorcyklist ändå måste förvänta sig det värsta av alla medtrafikanter.

Bilden lånad av Helsingborgs dagblad

Minst en motorcyklist fick sätta livet till den gångna helgen. Detta skedde på E4 utanför Åstorp På den information jag kunnat få fram var det tydligen ingen bil inblandad utan två motorcyklar varav den ena föraren avled och en skadades svårt. En bit längre upp längs E4 mellan Markaryd och strömsnäsbruk avled två personer som frontalkrockade med en husbil som voltade över vajerräcket. Tydligen hade husbilen blivit påkörd bakifrån av en bil som kom i mycket hög fart. Den 4 ton tunga husbilen hade då fått sladd och krossat vajerräcket inan den voltade rakt in i den mötande bilen.

Bild lånad av Kvällsposten

Detta är sorgliga men samtidigt väldigt onödiga olyckor som aldrig hade behövt hända. Om alla våra medtrafikanter och vi själva hade sett till att hålla avstånden, inte ha så bråttom och stannat för att pausa när vi känner att vi är trötta hade vi antagligen minskat olyckstillbuden rejält. Hade vi också kunnat få bort alla dessa vansinnesomkörningar som görs under påverkan av stress och för att kanske spara fyra minuter restid när man är på väg till moster Karin i Örebro så hade alla motorcyklister levt mycket säkrare.

I söndags eftermiddag / kväll körde jag bil från Nyköping hem till Limhamn. En sak som förvånade mig var avsaknaden av poliser. Jag såg en mc-polis i Nyköping sedan var det tomt på E4 fram till Markaryd där dödsolyckan med husbilen hade ägt rum. Antagligen var de utkommenderade att bevaka fotbollshulliganer. Kanske är det dags att förbjuda publik på allsvenska fotbollsmatcher så att vi kan få lite hjälp med att lugna ner trafiken.

Generellt sett så tar motorcyklister större ansvar i trafiken när det är dags för långresor än vad bilister gör. De flesta hojåkare stannar oftare och tar en besträckare och vilar en stund än vad bilisterna gör. Som vanligt hamnar jag där jag brukar hamna när det handlar om trafiksäkerhet och motorcyklisternas utsatthet. Det bästa vi kan göra för att öka motorcyklisternas säkerhet är att utbilda bilisterna. Ha en trevlig tisdag vi hörs i morgon.

Att köra hoj i grupp

Den gångna helgen har varit den första stora träffhelgen för året. På flera platser har det hållits mc-träffar av olika slag att från den stora träffen Ride i Sunne till några småträffar där några klubbar kampat på något trevligt ställe

Detta var tydligt när jag sen eftermiddag satte mig i bilen för att köra från Nyköping hem till Limhamn en tur på 52 mil. Det var mycket motorcyklar ute, en och annan frifräsare men många hojklubbar och större kompisgäng. Att köra motorcykel i grupp är jättekul men det kan också bli mycket farligt ifall man inte är samspelta och vet vad som gäller. Ifall alla har koll på läget, placerar sig rätt och ser till att följa körreglerna med militärisk disciplin så har man minskat riskerna rejält och framför allt ser man till att förbättra skyddet mot alla galna bilister som tycker att de har företräde bara för att de åker på fyra hjul.

Varje seriös klubb eller kompisgäng ser till att ha en Road Captain eller körledare om man så vill som ansvarar för körningen, från vägval till omkörningar, pauser etc. Till sin hjälp har han en Tailgunner, Road Sergeant eller Safety Officer, kärt barn har många namn. Denna person har till uppgift att se till att alla kommer med, han har också till uppgift att stanna och hjälpa den som eventuellt får problem. Innan start skall Road Captain gå igenom körningen och berätta vilken rutt gruppen skall köra, var det blir pauser etc. Han skall också gå igenom vilka regler som gäller för körningen, vad de olika handsignalerna betyder mm. Kom också ihåg att det är Road Capatin som bestämmer vem som skall ha vilken plats i gruppen. Vanligtvis placerar man de mest erfarna förarna längst bak medan de mer osäkra bör köra långt fram där tempot alltid blir lugnare. I detta läget finns det ingen anledning att käfta med körledaren det är han som bestämmer ingen annan.

Ja Henning denna bilden har jag stulit av MC-Nytt

Är du av en annan åsikt så vänligen starta din hoj och kör själv eller åk hem. Det handlar inte bara om din säkerhet utan även alla andras säkerhet så det är lika bra att glömma allt vad prestige heter. Den som är Road Captain har ett stort ansvar och du skall lita på honom. Är du och dina medresenärer noga med att följa reglerna kommer ni att få en trevlig tur. Det är alltid en speciell känsla att köra ett stort gäng tillsammans när allt fungerar som det skall. Men hur gör man då och vad är det som gäller? En bra beskrivning som tar upp de mesta om vad som gäller och vad som förväntas av dig som deltagare i kortegekörning kan du läsa om på HOG Malmös hemsida jag tycker att de har gjort en lysande sammanställning av det mesta man behöver veta för att gruppkörning skall bli säkert och roligt. Länken hittar du här: Motorcykelkörning i grupp  tänk på att det finns flera sidor att läsa dessa kommer du till genom att klicka på länken i vänstermarginalen. Ha en trevlig vecka, det verkar som om det blir åkväder i veckan och kanske är det dags att planera lite körningar till helgen.

Att tänka är stort, att tänka rätt är större

När jag för ett par dagar sedan satt tillsammans med hustrun för att sprätta fönsterkuvert och betala räkningar fick jag plötsligt se en reklamlapp som gjorde mig lite betänksam. Det var reklam för en scooter tillverkad av Yamaha

Jag tror egentligen inte att problemet ligger hos Yamaha utan det är antagligen reklambyrån som tagit fram bilderna man borde klandra. Vad är det nu som gör honom upprörd tänker du kanske? Jo det som gör mig förbannad är att man på något sätt försöker invagga de som funderar på att köpa scooter i någon slags falsk säkerhet. Att det skulle vara mindre riskfyllt att köra scooter än att köra motorcykel. Det är ju knappast mängden plastkåpor som gör framfarten säkrare. I så fall skulle det ju knappast finnas någon anledning att skydda sig när man är ute och kör sporthoj då mängden plastkåpor borde vara jämförbara med de som finns på en scooter. Jag tror inte det finns någon reklamfotograf som skulle tänka sig att att skjuta reklambilder på en R1:a med en pilot iklädd lågskor och kavaj. 

Som illustration till dagens inlägg valde jag en bild utan förare för att inte invagga er i falsk trygghet. 

Reklambilden föreställde en "modern" kvinna som kom farande på en gata med historiska byggnader i bakgrunden. På fötterna hade hon ett par nätta damskor och hon var iklädd en grå dräkt. På händerna hade hon dessbättre handskar och på huvudet hade hon hjälm, men........ Det finns nämligen alltid ett men. Hon hade en förliten jethjälm placerad långt bak i nacken för att hennes krulliga hårsvall skulle rufsas till lite stiligt av fartvinden.  Skulle denna unga dam råka bromsa omkull eller på något annat sätt se till att det blev marksyning hade det förmodligen inneburit ett besök på akuten där det blivit rengöring och omplåstring av ett antal rejäla skrubbsår. I värsta fall skulle hon också ha skrapat sitt vackra ansikte med fula ärr som resultat. Om man skall sälja en scooter med prestanda för att kunna köra i motorvägsfart och där man försöker sälja in produkten som ett pendlarfordon som skall användas i tät rusningstrafik borde man rimligtvis ha någon form av säkerhetstänk i budskapet. Antagligen är det så att Yamaha Scandinavia inte har så mycket att säga till om när det gäller vilka foton de skall använda i sin marknadsföring så jag vill inte lasta dem, men jag tycker ändå att bilden är ett lågvattenmärke. Kör gärna scooter mycket och ofta men tänk på att du sitter lika oskyddad på den som du gör på motorcykel. Plastkåporna gör dig varken odödlig eller skyddad mot skador.