Gammelhoj som håller fortfarande om den inte skakat sönder

När man tittar bakåt och fundera över olika hojar som kommit i en s väg så är det långt ifrån alla som gett ett bestående intryck. Många har gått en rakt förbi medan andra stannat kvar som kraftiga plåster man inte vågat rycka loss.

När jag var nybliven tonåring och min brorsa hade gett upp enduro karriären eller förare i tillförlitlighet som det hette på den tiden bestämde han sig för att bli gatåkare igen. Sådär i början av 70 talet var utbudet av maskiner inte lika stort som idag. Den Engelska MC-industrin gjorde se sista dödsrycken och BMW var det nästan bara snuten som körde. Det var den Japanska MC industrin som genom noggrann kvalitetskontroll och skickligt ingenjörsskap blivit marknadsledande bland jordens mc-tillverkare.

HONDA CB750F

Som jag skrivit vid flera tillfälle tidigare var det antagligen Honda CB 750 som dödade den Engelska MC-industrin. När Kawasaki lanserade sin  Z900 var det den sista spiken i den Engelska kistan. Men det fanns en annan hoj som var värre än allt annat som serietillverkades.

Kawasaki Z900

Kawasaki Mack IV 750. En tvåtaktare på 750cc da skall man veta att de hojarna man åkte MotoGP på var 500cc tvåtaktare. En Kawasaki Mach IV 750 var med sina 192 kilo och sina 74hk värre än allt annat som serieproducerats. Dess prestanda var i närheten av den tidens Formula 1 bilar. Tack vare tvåtaktsmotorn hade man kunnat minska vikten med nästan 40kg i jämförelse med Honda CB750 och Kawasaki 900.

Kawasaki 750 Mach IV

Tvåtaktstekniken gjorde att den blev extremt accelerationssnabb. Även med dagens mått mätt skulle många hojar stå sig slätt. Det största problemet med den var att behålla framhjulet i marken. Den som åkte kawa 750 behövde inte lägga många kronor på framdäck sa man. Den var också en av de första hojarna som var god för hastigheten över 200km/h. Det var just en sådan som Brorsan skulle ha. Han gick således från en Monark ISDT fabrikstrimmad Endurohoj till en Kawasaki 750. Ett stort hopp kan tyckas men han var i alla fall van att kunna åka på bakhjulet. Hojen köptes begagnad i Göteborg och jag niss dagen då Han kom hem med den. Den forslades hem på flaket på en Pickup han lånat av min Morbror. Kawan var lite ombyggd med sissybar, texasstyre och förlängd gaffel. Den rullades direkt in i garaget där den snabbt blev av med sissybaren fick orginalgaffelben och ett TTstyre. Nu skulle det gasas det var inte tal om att finåka. På flera sätt är jag och min bror väldigt olika. Medan jag alltid varit fascinerad av att åka bekvämt och trivsamt har han alltid varit den som skullat ha det som gått värst. Men visst jag måste erkänna att denna blå Kawasakin verkligen lös i en tonårings ögon. Jag minns en av de första gångerna jag fick åka med på en tur och vi kom till stans enda rondell. Borsan la ner Kawan så att det sprutade gnistor om fotpinnen. Jag minns att jag kramade honom i sidan så att han fick blåmärken mellan revbenen. Den enda kommentaren jag fick var. Va du rädd eller?

Behåll känslan i åkningen

Såhär "off season" är det lätta att bara strunta i hojåkning och inte närmre fundera över hur det känns och hur man gör.

Att försöka hålla kvar känslan även när din älskling befinner sig mitt i vinterdvalan tror jag är ett bra sätt att förbli en bra motorcyklist. Kan man på något vis behålla känslan och åktekniken i sitt medvetande så tror jag att man är en både bättre och säkrare motorcyklist när det är dags att rulla ut maskinen på första vårturen.

Kamrat Olsson nytankad och klar för en vårtur

Här nere i Skåne har förvisso vintern lyst med sin frånvaro och flera av mina hojvänner och bekanta har redan kört flera gånger i år. Jag tror däremot inte att vi kommer att klara oss utan vinter. Från mitten av Januari och Februari månad ut brokar vara den kallaste perioden här nere. Åter till det där med teknik och åkkänsla.

Road Kingen i kallvädersskrud (vindruta)

Den där känslan är inget som skiljer sig beroende på vad du har för hoj. Det spelar ingen roll ifall du sitter på en supersport hoj, en custom eller ett touringlokomotiv. Åkkänslan brukar beskrivas med att man "sitter i hojen" istället för på den. Den där känslan som kommer när man nästan känner sig som ett med motorcykeln och hittar det där med att styra med höfterna och att man automatiskt motstyr när man lägger ner hojen lite mer.

Vi väntar på färjan vid Stegeborg

För dig som upplever att du vill utveckla din körteknik och för dig som vill ha lite bra påminnelse kan jag rekommendera att du läser SMC:s skrift "Full Kontroll" Den hittar du som PDF på denna länk.

SMC Full Kontroll

Har du inte läst den så gör det. det är viktigt både för dig som är nybörjare men även för dig som betraktar dig som rutinerad hojåkare. Det finns alltid något att utveckla och det finns alltid något i sin åkning som man kan förbättra. Genom att förkovra dig ökar inte bara din egen säkerhet. Du blir en bättre medtrafikant och framförallt så blir hojåkning ännu roligare när man känner att man behärskar sin maskin fullt ut. Det handlar inte om att lära sig att köra fortare utan att hitta känslan av att kunna hantera sin hoj. Köra långsam kan i vissa lägen faktiskt vara svårare än att köra fort. Tänk bara så mycket tid du fick lägga på manöverbanan för att lära dig krypköra och göra garagevändning :-)

2014 och det händer konstiga saker

När fan blir gammal blir han religiös sa någon. Bernt Staaf sjöng på 70 talet. Ingenting är längre som förut alla gamla sanningar är slut. Dessa påståenden verkar fortfarande vara allmängiltiga och inget undantag för detta året.

Det dagens inlägg handlar om är kanske inte så märkvärdigt eller egentligen särskilt förvånande för den som har lite känsla för förändring och utveckling. Någon stans har till och med en retronörd som jag fattat att detta borde vara på gång och att denna utveckling på sikt kanske var oundviklig. Hör och häpna Harley Davisdon kommer med en vätskekyldkyld Twin Cam motor. När V-rod kom för ett antal år sedan var det många som rynkade på näsa och fnös åt den och menade att det där är väl ändå inte en riktig Harley. Det där har väl lagt sig och idag är det väl knappast någon som inte tycker att en V-rod är en riktig Harley. När man förra året introducerade två vattenkylda småhojar en 500 och en 750 borde man kanske anat ugglor i mossen. Ändå blev jag lika förvånad när jag dök på denna nya skapelse. Att gå från en traditionell luftkyld V-Twin med massor av historia och tradition är ett stort steg och i min värld ett högt spel. Till en början kommer den vätskekylda maskinen bara finnas i de fyra touringmodellerna.

Man skräder inte orden när Harley ledningen namngav den nya eller skall man säga ombyggda/utvecklade motorn.  Twin Cooled High Output Twin Cam, dubbelkyld högeffekts dubbel kamaxel motor. Tittar vi på rent tekniskt så är det topparna som får vätskekylning. Resten av maskinen kommer att vara fartvindskyld. I och med att man får bättre avkylning i topplocken har man kunnat höja kompressionen för att få ut kraftigare vridmoment. För högt komp har traditionellt bidragit till problem för den som åkte trimmad Harley särskilt på bakre cylindern som får sämre kylning än den främre. När man nu lättare kan få lite mer pulver i sin Twin Cam kanske man inom en snar framtid kommer att se en och annan bagger komma farande på bakhjulet efter rödljusen. Blir du nyfiken och vill kolla in maskinen kommer den att finnas till beskådande i Harley Davidsons monter MC mässan i slutet av månaden.

Nu va det slut på sötebrödsdagarna

Nu är Jul och Nyårshelgerna till ända och det är dags att komma tillbaka på banan igen. Det var en något chockartad upplevelse då väckarklockan ringde i morse och det var dags att gå till jobbet igen.

Helgerna och ledigheten har förflutit tillsammans med vänner och familj. Jag har tagit det lugnt och inte varit vare sig särskilt aktiv eller praktiskt med undantag för ett par vändor till soptippen och en rejäl uppröjning i tvättstugan. Det har också varit skönt att lägga bloggandet åt sidan en stund och istället försöka hitta lite nya idéer och infallsvinklar inför vårens kommande inlägg. Det finns ännu mycket att skriva om, många vägar att åka, människor att träffa och platser att besöka. Sedan är det ju det där med nyårslöften. Precis som alla andra lovar jag mig själv bot och bättring på alla vis. Särskilt när det gäller mat och vällevnad. Det är inte så att jag på något vis är intresserad av att späka mig och leva som en asket, men 10kg lättare inför hojsäsongen vore inte fel.

Det är inte vare sig roligt eller bra för självkänslan när man på vårkanten skall dra på sig skinnbrallorna och man känner sig som en nystoppad Brathwurst när man väl lyckats att knäppa knappen.  Nu måste det bli en ändring! Låter det bekant? Kanske inte första gången man lovar något sådant.

Nu har jag bestämt mig jag skall sluta käka asfalt och gå över till bacon och ägg

Nu har vi som sagt kommit en bit in i Januari och det närmsta eventet som står för dörren är MC Mässan på 2 hjul. Här om dagen damp det ner ett kuvert från Handelsbanken. Det visade sig att jag hade vunnit en entrebiljett till mc mässan samt entre till Joe Labero showen som man kör på Svenska Mässan samtidigt.

Jag är inte den som brukar vinna saker så jag blev både överraskad och glad. Mer om mässan kommer längre fram när vi närmar oss.