Motorcyklister månar om sin egen säkerhet Det gör inte Trafikverket

Ny statistik från bilprovningen visar att landets motorcyklister är duktiga på att ta hand om sina motorcyklar. Få fordon underkänns vid besiktningen. det visar att motorcykelkollektivet i allmänhet vårdar sina hojar väl och är noga med den egna säkerheten. Kanske något för trafikverket att fundera över med tanke på gårdagens inlägg och deras så kallade punkt lista när det gäller åtgärder mot landets motorcyklister för att främja trafiksäkerheten.


Det är precis så det är. De flesta förslagen som du kanske läste igår är riktade mot motorcyklisterna för att vi tydligen enligt trafikverket har svårt att förstå vad som är bäst för oss själva. Vi skall enligt Trafikverkets idéer särskiljas från övriga trafikantgrupper och på flera sätt straffas hårdare än övriga trafikantgrupper som begår trafikbrott.

Jag förstår inte hur de tänker. Visst jag inser också att många av oss ibland kör fortare än vad vi borde. Jag inser också att det finns motorcyklister som ibland tar onödiga risker. Men jag vill ändå hävda och påstå att de allra flesta av landets motorcyklister uppför sig väl i trafiken och är måna om både sin egen och sina medtrafikanters säkerhet.

Om vi börjar där jag startade så kan vi med hjälp av Bilprovningen konstatera att statusen på landets motorcyklar är god fyra av fem hojar klarar besiktningen utan anmärkning i siffror räknat var det 22% som fick en anmärkning ibland de underkända hojarna var det 9% som blev ålagda en ombesiktning. Den vanligaste anledningen till ombesiktning torde vara för hög ljudnivå / buller vilket i sig egentligen inte har med trafiksäkerhet att göra. Bland anmärkningarna förutom allt det vanliga som slitna bromsklossar, lampor som slocknat och läckande gafflar och stötdämpare kan man också hitta avvikelser från helfordonsgodkännandet.

Det låter lite kryptiskt men det kan vara så enkla saker som att man monterat av en passagerarsadel på en motorcykel som är typad för två personer. Således kan vi konstaterat att ur reell trafiksäkerhetssynpunkt är statusen på landets motorcyklar god. Detta gäller även äldre hojar i statistiken kan man inte se några skillnader beroende på årsmodell.

Som jag skrev igår så är motorcyklisterna den trafikantgupp som på helt frivillig basis faktiskt fortbildar sig själva för att bli skickligare på att hantera sina motorcyklar på ett så säkert sätt som möjligt. Tittar vi på olycksstatistik i stort och bortser från de stollar som i fyllan och villan får för sig att prova att köra motorcykel och kör ihjäl sig vilka utgör ca en tredjedel av alla dödsolyckor på motorcykel dyker en tydlig bild upp. En bild som är giltig inte bara för Sverige utan i de flesta andra länder där man kör motorcykel. I de alla flesta fall när det är kollisioner mellan bil och motorcykel så är det bilisten som är vållande till olyckan.

De vanligaste orsakerna är bilar som kör ut i korsning men för dålig uppmärksamhet eller bilar som gör en plötslig vänstersväng utan att använda blinkers. Den vanligaste förklaringen från bilisten är "jag såg inte motorcykeln". Om vi antar att detta uttalande faktiskt stämmer så verkar det ju konstigt ifall Trafikverket på fullaste allvar tror att ägaransvar, högre böter och fler indragna körkort för motorcyklister tillsammans med begränsning av fartresurserna på landets motorcyklar skall få bilisterna att lättare upptäcka oss. Det är en ekvation jag inte får ihop.

Om man nu i statistiken kan se att många olyckor beror på bristande uppmärksamhet hos många bilister så är det väl där man skall lägga fokus. Jag har skrivit det många gånger för men säger det igen. Det bästa vi kan göra för att skapa en säkrare miljö för landets motorcyklister är att utbilda bilförarna i att bli mer uppmärksamma på oss som åker på två hjul. Du som motorcyklist ser antagligen massor med motorcyklar när du är ute och kör bil men tro för den sakens skull inte att alla andra bilförare gör det också. Prova när du är ute och kör bil med någon ickemotorcyklist att ställa frågan "såg du motorcykeln som ................" Jag är säker på att du oftare än vad du tror kommer att få svaret
- Va? Nä.

Jag vill inte på något sätt påstå att vi som åker motorcykel på något vis skulle vara ofelbara eller bättre än andra trafikanter. Vår utsatthet gör däremot att vi i allmänhet månar om vår egen säkerhet i större utsträckning än andra trafikanter. Dessutom tycker jag tycker jag mig se en trend. Fler och fler motorcyklister tar det lugnare på vägarna detta vill jag påstå är ett resultat av egenvald fortbildning ökad riskmedvetenhet och bättre säkerhetstänk. Vår trafikmiljö är något vi skapar gemensamt. För att allt skall fungera måste man titta på helheten. Det går inte att särskilja en trafikantgrupp och tror att detta är lösningen. Om det nu inte är så att Trafikverket har som målsättning att det skall bli omöjligt att köra motorcykel över huvud taget.

Om landets motorcyklister tillsammans med SMC och många motorcykelklubbar arbetar för att skapa så bra förutsättningar som möjligt genom både fortbildning och opinionsbildning så borde faktiskt Trafikverket titta mer på helheten vad gäller trafiksäkerhet. Detta istället för att tro att de skall kunna förbättra siffrorna i olycksstatistiken genom att försvåra för de trafikanter som väljer att köra motorcykel. Trafikverkets "punktlista" kan inte ses som något annat än ett riktigt lågvattenmärke. Bättre kan ni!

Gasa Lugnt

Har tjänstemännen på Trafikverket otur när dom tänker?

 Under de senaste dagarna har ett dokument med tjänstemannaförslag från Trafikverket flitigt diskuterats i radio, TV, tidningar och sociala media. Ett vad Trafikverket kallar "arbetsunderlag" där de spaltat upp ett antal förslag till hur motorcyklisterna skall införlivas i deras så kallade nollvision.

Må så vara att det är ett så kallat arbetsunderlag, dokumentet är ändå fyllt av både felaktiga antaganden, grova generaliseringar så väl som  juridiska konstigheter. En av grundbultarna i ett demokratiskt samhälle är likhet inför lagen. Samma lagar och regler skall gälla för landets alla medborgare och gäster. Börja med att snabbt ögna igenom trafikverkets lilla lista om du inte redan läst den innan du läser vidare.

Klicka på bilden så kommer den upp i full storlek.

Första punkten är ur min synvinkel helt vidrig juridiskt sett. Förslaget att införa ägaransvar vid hastighetsöverträdelse grundar sig antagligen på att man vill kunna bötfälla motorcyklister som kör för fort förbi fartkameror. Jag fattar också att det inte går att identifiera en förare med integralhjälm. Tyvärr får ju ägaransvaret betydligt med långtgående konsekvenser än möjligheten att bötfälla eller dra in körkortet för den som väljer att köra för fort förbi en fartkamera.

Med et sådant beslut kommer du inte att kunna låna ut din motorcykel inte ens till en familjemedlem. Om din man eller hustru skulle låna din mc och köra för fort förbi fartkameran blir det du som får böta och eventuellt också bli av med körkortet. Skall du sälja din mc kommer du inte att kunna låta eventuella spekulanter provköra din motorcykel om du inte samtidigt är beredd på att eventuellt få böter och bli av med körkortet. Är du intresserad av en ny hoj och knallar in hos din lokala mc-handlare blir det antagligen ett blankt nej om du ber att få provköra. För inte är det så att handlaren är beredd att äventyra sitt körkort för att du skall få provköra en motorcykel. Böter är en sak de kan du kanske betala för någon annan men när det gäller körkortsindragning hjälper inga friskrivningsklausuler i världen mellan dig och handlaren.

När du läser Trafikverkets lilla lista så märker du att den lägger mycket vikt vid just hastighet. Visst handen på hjärtat så är det väl så att vi motorcyklister kanske inte är Guds bästa barn när det gäller att hålla hastighetsbegränsningarna, men för det finns alltid ett men. Jag tycker givetvis att vi skall följa de trafikregler vi har och att det skall gälla alla trafikanter motorcyklister inräknade och jag skall villigt erkänna att även jag ibland vrider mer på gasrullen en vad gällande hastighetsbegränsning tillåter. Det gäller doc att välja rätt tillfälle och de tror jag att de flesta hojåkare faktiskt gör. Tittar vi på olycksstatistiken så är det inte hastigheten allena som är den stora faran för motorcyklisterna. I statistiken finns alla dessa stollar som på fyllan eller på grund av dåligt omdöme i största allmänhet väljer att köra motorcykel som dessutom ofta är stulen,utan MC-kort? 

Räknar vi bort dessa människor som jag inte anser är motorcyklister utan bara idioter i störta allmänhet kan vi räkna bort en tredjedel av dödsolyckorna. Tittar vi på olyckor orsakade av för hög hastighet så utgör dessa "stolleprov" en större andel i statistiken än utbildade motorcyklister med MC-körkort. Då är min fråga tycker Trafikverket att det är rimligt att landets motorcyklister som faktiskt utgör den mest välutbildade grenen av våra trafikantgrupper är den grupp som skall ta ansvar och straffas för att det i vårt land finns ett antal idioter som på fyllan eller påtända får för sig att sno en motorcykel för att få uppleva fartens tjusning?

Det kan inte vara så att vi skall särbehandlas gentemot andra trafikanter. Lika vansinnigt är förslaget att införa en elektronisk hastighetsregulator på alla motorcyklar så att de inte kan köras fortare än 130km/h Borde man inte göra detta på alla fordon då? Jag har en Volvo V70 turbodiesel som är kapabel för farter en bra bit över 200km/h borde inte den också begränsas då? eller behövs inte det eftersom bilen anses som ett säkrare fordon? Ni hör själva hu märkligt denna diskussion låter.

Dessbättre så har SMC agerat starkt i denna fråga. Det har gjorts intervjuer med Stefan Dangardt (SMC:s ordförande) i tv. Intervjun kan du se på denna länken

https://youtu.be/zg7ljjKPZmI

Även Maria Nordqvist som är SMC:s politiska sekreterare har uttalat sig både i radio och i tidningar. På SMC:s årsmöte som nyligen hölls i Borlänge beslutades att SMC skall fortsätta att arbeta med denna fråga. I detta läget så är det faktiskt SMC som är den organisation som har stört möjlighet att faktiskt påverka Trafikverket så att det blir ett slut på särbehandling av motorcyklisterna som trafikantgrupp. Är du inte redan medlem så bli det, det är din frihet och dina möjligheter att kunna få vistas i trafiken på samma villkor som alla andra som det handlar om.

Om det nu är så att Trafikverket vill ha lite tips på bättre saker att göra för öka trafiksäkerheten för motorcyklister i synnerhet och faktiskt göra något som leder dem framåt i strävan mot den så kallade nollvisionen så kommer mitt förslag på "arbetsunderlag" till Trafikverket här.

• Fler trafikpoliser och MC-Poliser i synnerhet ute på våra vägar. Trafikpoliser har en mycket lugnande inverkan på trafikmiljön och bidrar till att alla trafikanter anstränger sig att följa trafikreglerna.
• Vägräcken. Ta bort vajerräcken och ersätt dem med konventionella vägräcken gärna med underglidningsskydd på utsatta ställen
• Se över vilken typ av asfalt entreprenörerna väljer att lägga på landets vägar, så att vi slipper nyanlagd asfalt som blöder i solen eller blir såphal när det regnar.
• Utbilda bilister i att titta efter motorcyklar. Lär man sig inte att titta efter motorcyklar ser man inte heller några. Med en sådan utbildning skulle vi kunna minska antalet olyckor vi utfart och vänstersvängar med en förbättrad olycksstatistik
• Utveckla riskutbildningarna för alla trafikanter med fokus på hänsyn till medtrafikanterna
• Mer viltstängel och bättre viltvarning skulle gagna alla trafikanter. Viltvarning har dessutom en en positiv inverkan när det gäller anpassning av hastighet och det medför också ökad handlingsberedskap
• Se över hastighetsbegränsningarna. På vägar där många trafikanter ofta överträder hastighetsbegränsningen har man kanske gjort en felaktig bedömning och borde justera hastighetsbegränsningen uppåt 
• Samarbeta med SMC för att så många motorcyklister som möjligt skall få möjlighet till fortbildning och att utvecklas som motorcyklist och medtrafikant

Men vi motorcyklister borde vi inte göra något? Självklar skall vi också bidra vilket vi redan gör i betydligt större utsträckning än alla andra trafikantgrupper. Tack vare att SMC har haft stor framgång med sina olika former av utbildningar, Avrostning, Broms och Kurvkusr, Knix mm så kan vi konstatera att just motorcyklisterna är den trafikantgrupp som är bäst på fortbildning. När hörde du talas om en bilist som gått en kurs för att utveckla sin körteknik och samtidigt fått fortbildning i riskmedvetenhet och ett trafiksäkert uppträdande?

Sista ordet vad gäller Trafikverket och deras "arbetsunderlag" är antagligen inte sagt än utan det finns antagligen tillfällen att återkomma. Tills dess håller vi tummarna för att SMC skall vara framgångsrika i sitt arbete och få Trafikverket att inse att alla trafikanter oavsett fordon skall vara lika inför lagen.

Gasa Lugnt!

Tro inte att dy syns, kör som om du var osynlig

Denna helgen har varit svart ur motorcyklistperspektiv. I skrivande stund har minst fyra människor omkommit i motorcykelolyckor sedan i fredags. Det känns sorgligt dumt och onödigt, mina tankar går till deras nära och kära. I dagens inlägg vill jag uppmana dig att ta det försiktigt och inte ta något för givet.

Jag tänker inte fördjupa mig i hur helgens olyckor gått till eller vem som varit vållande. Det som har skett kan vi inte göra ogjort. Det vi däremot kan göra är att se om vårt eget hus för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att vi helskinnade skall kunna kliva av hojen efter en härligt mc-tur.

Trafiksystem bygger på att alla trafikantgrupper samarbetar och hjälper varandra. Detta är utopin och tyvärr stämmer den dåligt med verkligheten. Det finns flera orsaker till detta och det är absolut inte så att alla motorcyklister uppträder exemplariskt medan övriga trafikanter beter sig illa. Vi är alla lika goda kålsupare som man brukar säga. Det finns dock en skillnad mellan oss som kör hoj och de som far fram i bil. Det är vi som är mest oskyddade och det medför att vi är den trafikantgrupp som  också bör iaktta stört försiktighet. Detta är det vi brukar kalla riskmedvetenhet och självbevarelsedrift.

Jag påstår inte att de som förolyckats i helgen har haft låg självbevarelsedrift eller dåligt omdöme. Olyckor går antagligen inte att undvika helt vi kan däremot göra vårt bästa för att det inte skall hända. Jag vill påstå att en av de viktigaste länkarna i detta är att som motorcyklist aldrig lita på att dina medtrafikanter har sett dig. Förvänta dig alltid det värsta. Ser du en bil vid en påfart räkna med att den kommer att köra ut. Var förberedd ha bromsberedskap och syna av var du kan väja om det skulle behövas. Försiktighet är inte det samma som att fegköra eller åka omkring och vara rädd. Det går alldeles utmärkt att fortsätta att njuta av motorcykelåkning även om man iakttar försiktighet och kör med insidan som man brukar säga.

Precis som jag skrivit många gånger förr så anser jag att det bästa vi kan göra för att förbättra motorcyklisternas säkerhet och minska dödstalen bland de som åker på två hjul, är att utbilda bilisterna. Det behövs kampanjer och utbildningar så att landets bilister börjar att titta efter motorcyklar. Inte förrän vi är där kommer du att bli upptäckt. Tittar man inte efter motorcyklar ser man inte heller några så enkelt är det. Som hojåkare ser du antagligen massor med motorcyklar när du är ute och kör hoj eller bil men skillnaden är att du är intresserad av hojar och då tittar du efter dem. Det tror jag inte att "vardagsbilisten" gör i samma utsträckning.

Tills vi är där så gäller det att som motorcyklist tänka efter före. Lyft blicken, titta långt fram, anpassa farten till trafiksituationen, tro inte att dina medtrafikanter har sett dig, ha handlingsberedskap, förvänta dig alltid det värsta av alla andra som vistas i trafiken. Då ökar dina chanser att du klarar dig undan olyckor. Komihåg att bilar är hårda och hojåkare är mjuka. Om du som jag är född under förra årtusendets andra hälft kanske du kommer ihåg Hylands Hörnas ABC-Bok. En bok där svenska folket fick skicka in verser till alfabetets bokstäver som sedan illustrerades av kända konstnärer. Under bokstaven X kunde man läsa följande. "X en okänd bil bakom kröken, kan förvandla oss till spöken" Det gäller fortfarande så kör med insidan!

Gasa Lugnt

Håll inte på att jävlas i onödan

Som du vet och som antagligen de flesta av dina medtrafikanter vet så kan du inte åka fast för fortkörning med hjälp av fartkamera. Det finns två anledningar till det. Idag inte är möjligt men det finns många både politiker och tjänstemän som vill ändra på dessa regler. Det jag vill påskina med dagens inlägg är att taskigt beteende på sikt kommer att ligga både dig och mig i fatet.

Anledning nr 1:
Du har inte någon nummerskylt fram.

Anledning nr 2:
Vi har idag föraransvar istället för fordonsägaransvar när det gäller fortkörning. Föraren av fordonet måste således kunna identifieras för att kunna börfällas för hastighetsöverträdelse.

Personligen tycker jag att det är bra att vi inte behöver ha skylt fram. En nummerskylt fram är inte något som gör att hojen ser snyggare ut eller något som förbättrar aerodynamiken. Jag misstänker att det finns ökad risk för att din hoj skall börja wobbla om vi plötslig ändrar luftströmmarna med en frontmonterad skylt. Visst lösningen skulle kunna bli en fartkamera som fotar dig när du passerat stolpen. I så fall kommer vi direkt över till anledning nr 2. För att en sådan kamera skall kunna användas krävs ägaransvar istället för som idag föraransvar. Med en sådan förändring är det således helt ointressant vem som kör din motorcykel. Lånar du ut din hoj till en kamrat som blåser förbi en fartkamera i 200knyck så blir det du som blir av med körkortet.

Misstänker att du precis som jag tycker detta skulle vara en mycket trist utveckling. Det skulle i förlängningen också betyda att det vore omöjligt att låna ut motorcyklar, hyra ut motorcyklar, eller att få provköra motorcyklar hos handlarna mm. Detta vore ur min synvinkel en oerhört trist utveckling. Håller du med mig? I så fall har jag ett enkelt litet råd till dig som motorcyklist och medtrafikant.

Ge fan i att åka på bakhjulet i 200 knyck förbi farkamerorna eller ens 20 km/h för fort. Jag vill inte på något vis utmåla mig själv som någon slags bror duktig. Jag tycker också om att få vrida lite extra på gasen ibland. Det förstår jag om du också vill göra. Gör det om du vill men välj dina tillfällen! Gör det inte förbi fartkamerorna bara för att du vet att du inte kan åka fast där.

Om du förutom att åka för fort dessutom kör på bakhjulet förbi, räcker finger etc så kommer det absolut inte att förbättra vår möjlighet att få behålla regler som finns kring fartkameror och föraransvar. Snälla tänk efter innan du vrider på gasrullen. Använd inte fartkamerorna för att tala om för polisen att du inte uppskattar deras jobb. Förutom att möjligen förarga trafikpolisen så kommer du också att i förlängningen att göra skit för dig själv och alla andra som också tycker att det är kul att köra motorcykel.

Det är möjligt att jag med detta inlägg kan betraktas som ögontjänare men i så fall bjuder jag på det. Jag menar att det finns vägsträckor där det är lämpligare att bryta mot hastighetsbegränsningarna än just förbi fartkamerorna. Det handlar inte bara om hastighetsbegränsningar i detta fallet, det handlar om motorcykelhobbyns framtid. De vägar som övervakas med kameror är ofta hårt trafikerade eller olycksdrabbade, därav anledningen till att det finns fartkameror just där. Därför menar jag att det finns andra ställen där det passar bättre att gasa än just förbi kamerorna.

Vill du åka riktigt fort så rekommenderar jag bankörning. det finns stora möjligheter till detta antingen via SMC eller lokala motorklubbar. Här ges du möjlighet att få utveckla din hojåkning på ett helt annat sätt än att tokgasa förbi fartkamerorna på bakhjulet. Du riskerar inte dina medtrafikanters liv och du riskerar inte att bli av med körkortet.

Tänk efter före det handlar inte bara om dig. Ditt beteende kan få betydligt mer långtgående konsekvenser inte bara för dig utan för alla motorcyklister. Ge inte förbudsivrarna de argument de behöver för att skapa en förändring vad gäller regskylt fram och fordonsägaransvar när det gäller fortkörning. Hjälp istället till så att de som förhandlar för oss och företräder våra intressen kan ha goda argument för att få behålla regelverket som det är idag.

Som sagt jävlas inte i onödan, tänk efter före.

Gasa Lugnt

Nytt körkortsprov skapar debatt i sociala medier

Knappt hade Transportstyrelsen hunnit lägga fram det nya förslaget kring ny lågfartsdel i körprovet för än det började att kraxas från alla möjliga håll. Flera av de som valt att måla fan på väggen har tydligen haft svårt att tänka efter före.

Åtskilliga självutnämnda ”förstårsigpåare” talade genast om förfall och att denna i deras tycke anpassning till kvinnor skulle äventyra de nybakade motorcyklisternas säkerhet. Jag håller inte med, jag tycker inte att de förändringar som gjorts primärt är en anpassning till just kvinnor utan det handlar till stora delar om att ge alla oavsett kroppslängd samma möjlighet att klara körprovet.

Visst skall man kunna krypköra och visst skall man kunna hantera sin motorcykel i lågfart. Det är viktig kunskap i komplexa trafiksituationer. Är du kortare till växten vilket de flesta kvinnor och även en och annan man är, kan det vara betydligt svårare att vända med fullt styrutslag på en stor motorcykel. Behöver du luta dig långt fram för att kunna ge fullt styrutslag får du tyngdpunkten på ett helt annat ställe än vad den har som har tillräckligt långa armar för att kunna sitta mer upprätt får. Här skapar olika kroppslängd således helt olika fysikaliska  förutsättningar för att kunna utföra en vändning med fullt styrutslag.

Det handlar således inte om att bli mer släpphänt i bedömningen vid körproven för att fler kvinnor skall kunna bli godkända vid körproven. Det handlar om att ge alla som prövar rättvis och lika bedömning oavsett fysiska förutsättningar. Som det varit under en lång räcka av år så har största delen och fokus under körkortsutbildningen legat på manöverprov. Jag har länge ställt mig frågande till ifall detta fokus är det som i slutändan ger oss bäst resultat ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Förhoppningsvis kommer körskolorna från och med nu se till att fokus i utbildningen kommer att ligga på körning i trafik. Det är ju trots allt i trafiken vi vistas och det är i trafiken eventuella olyckor i allmänhet sker. Jag vänder mig inte emot att man skall ha full kontroll på sin hoj givetvis skall den kunna hanteras på ett fullgott och trafiksäkert sätt. Man får dock inte glömma bort att olika hojar ger helt olika förutsättningar. Som van motorcyklist anpassar man teknik och manövrering beroende på vilken hoj man har mellan benen. Sittandes på en Supermotard är det inga problem att vända runt med fullt styrutslag om jag däremot sitter på en Långgaffelchopper med apehanger hade jag nog valt att köra runt kvarteret istället.

Vi skall vara glada över att Transportstyrelsen faktiskt lyssnat på den kritik som framförts av SMC, MC-lärare och inspektörer och verkligen ansträngt sig för att vi skall få en  väl fungerande körkortsutbildning som ger oss duktiga och säkra motorcyklister oavsett fysiska förutsättningar. För visst är det roligt om vi blir fler som åker hoj på våra fantastiska mc-vägar. Om den som finns bakom visiret är en kortväxt farbror, långbenta kvinna, en muskelknuttar eller en kurvig tant är av underordnad betydelse alla sorters människor är välkomna bland landets motorcyklister. Eller hur?

Ja men någon jävla ordning får det väl vara?

Många mc-olyckor orsakas av bristande vägunderhåll. Rullgrus, potthål, blödande asfalt, listan kan göras längre. På något outgrundligt vis har det blivit kutym att försäkringsbolaget blivit den instans som fått täcka kostnaden för skadorna.

Då kan man fundera över, vem är det som får betala försäkringsbolagens extra utgifter? Svaret är lika självklart som att Dolly Parton sover på rygg eller att björnar bajsar i skogen. Givetvis är det vi som är försäkringstagare och kör motorcykel. Då måste man ställa sig frågan, är detta rimligt?

Jag tycker inte att det är självklart att du och jag genom våra försäkringspremier skall betala kostnaderna för bristande vägunderhåll. Kostnaden borde rimligtvis ligga på trafikverket och transportstyrelsen och ytterst på riksdag och regering. Den undfallenhet som medför att kostnaderna för bristande underhåll läggs på trafikanternas försäkringsbolag och indirekt på trafikanterna själva är uselt. Vi är inte bara trafikanter, motorcyklister och försäkringstagare. Vi är också skattebetalare och medborgare. Det talas om nollvision och trafiksäkerhet. Om detta verkligen är statens ambition krävs det att man sopar rent framför egen dörr.

Det är lätt att ha åsikter om trafiksäkerhet och sätta upp mål så länge man låter någon annan betala. Under ett antal år har vi kunnat ser hur landets infrastruktur och tillika vägnät monterats ner till förmån för skattesänkningar och bristande fördelningspolitik. Så länge vi har ett statligt vägnät så borde det vara rimligt att detta finansieras via skatter och eventuella vägavgifter och inte via frivilliga bidrag eller av försäkringsbolagen vilket i förlängningen medför att det är du och jag som betalar med höjda premier. Protesterna är många men tyvärr är det mycket svårt att få rätt mot staten som enskild hojåkare.

SMC har  hjälpt till att driva några rättsprocesser och flera försäkringsbolag har gjort det samma. Resultatet har varierat längs hela skalan det har varit allt ifrån genanta nederlag till vinster. Trots flera uppmaningar påpekande och önskemål från SMC har situationen inte förbättrats. I min värld är det inte rimligt att försäkringsbolagen och i förlängningen vi hojåkare är de som skall bära kostnaderna för statens slarv och besparingar. Vi får innerligt hoppas att SMC med Maria Nordqvist i spetsen lyckas driva igenom ett skadeståndskrav som får prejudikat så att staten själv tar kostnaden sitt eget slarv. Tills dess gäller det att gasa lugnt och ha tungan rätt i mun.

På länken här kan du läsa om ett fall där en motorcyklist och försäkringsbolaget IF till slut fick rätt mot staten i en rättsprocess. Vi får innerligt hoppas att SMC och försäkringsbolagen kämpar vidare så att vi till slut når dit att staten tar sitt ansvar och täcker sina egna kostnader.  Läs mer på länken här

Igår kunde det slutat riktigt illa

Att tänka efter före är en svår konst som långt ifrån alla reder ut. Vanligtvis så klarar landets motorcyklister detta ganska bra men det finns undantag. Ett av dessa undantag höll jag bokstavligen på att träffa igår.

Efter jobbet tog jag bilen ner till affären för att handla. Jag körde in i en parkeringsficka klev ur bilen och gick in i butiken för att göra mina inköp. Efter uträttat ärende gick jag åter ut till bilen, lastade in mina varor bak i kombin och satte mig vid ratten för att köra hem. Jag startar motorn, tittar i backspegeln och ser en kopparbrun SUV i rondellen längre bort. Jag slår på blinkersen tittar ytterligare en gång i spegeln jag ser att SUV:en stannat till bakom mig och blinkar höger. Han vill ha min plats insåg jag tittar åt vänster och ser att det är klart och börjar köra ut från parkeringsfickan. Då hör jag det högvarviga surret från en radfyra. I samma stund som jag rullar ut från parkeringsfickan kommer en Honda CBR och kör förbi SUV:en.

I motsatt riktning kommer en stadsbuss så motorcyklisten får bråttom att kasta sig in i det egna körfältet precis när jag kör ut. Jag stampar till på bromsen och CBR:n surrar förbi med minsta möjliga marginal. Hade jag inte fått stopp på bilen hade han åkt rakt in i min framskärm. Förutom hjälm var föraren klädd i jeans och träningsoverallsjacka. Som passagerare hade an en flicka i 7 årsåldern lika uselt utrustad.

Jag vågar nästan inte tänka tanken vad som hade hänt om han planterat Hondan i min framskärm. Jag brukar skriva om att de flesta motorcyklister är duktiga när det gäller riskmedvetenhet men denna kamikazepiloten hade tydligen helt missat det där med att tänka efter före.

Såhär kunde det slutat för mig hur det i så fall hade gått för föraren och den lilla flickan vågar jag inte ens tänka på.

Adrenalinstinn och darrig styrde jag bilen hemåt och förundrades över att Stickan Andersson gamla devis fortfarande är allmängiltig. Folk är inte dumma dom är dumare.

Vad är det som skiljer motorcyklister från övriga trafikanter

Även om antalet hjul är den mest märkbara skillnaden så är det inte det som är den viktigaste. Det finns något helt annat som särskiljer motorcyklisterna från landets övriga trafikanter. Något som faktiskt gör motorcyklisterna unika som trafikantgrupp.

Denna skillnad börjar att visa sig i statistiken. I undersökning efter undersökning visar det sig att motorcyklisterna ofta kvalar in på första plats när det gäller att efterleva trafikregler och att hålla hastigheter. Detta trots att motorcyklister inte kan bötfällas för hastighetsöverträdelser vid fartkameror. Tittar vi på olycksstatistiken så har vi sett en halvering de senaste 20 åren trots att antalet registrerade motorcyklar fördubblats.

Vad är det då som gör att hojåkarkollektivet för det mesta intar tätpositionen? Svaret är egentligen både enkelt och självklart. Det som skiljer motorcyklister från övriga trafikantgrupper är utbildning och fortbildning. Först och främst har vi under många år haft en körkortsutbildning där riskmedvetenhet har varit ett av ledorden.

Vidare har man utbildat förarna på att kunna hantera motorcyklarna i alla situationer, detta i större utsträckning än vad som sker i utbildningen av bilförare. Inget fel i det eftersom man som motorcyklist är betydligt mer oskyddad än bilisten. Inte nog med denna skillnad det är efter att man som motorcyklist fått sitt körkort som vi börjar att skilja oss från bilisterna. Till skillnad från övriga trafikanter är motorcyklisterna den enda trafikantgrupp som fortbildar och förkovrar sig i större utsträckning.

Mycket av detta är faktiskt SMC:s förtjänst. Deras utbildningar som ges på många platser i landet har fått stort genomslag och blivit en bidragande orsak till den förbättrade statistiken, det är jag helt övertygad om. Nyligen publicerade SMC en artikel på sin hemsida under rubriken "Vi motorcyklister är föredömen" Länken hittar du här! där kan du klicka dig vidare till SMC:s utbildningssidor för att kolla vad det finns för möjligheter i ditt distrikt.

Ingen är för gammal för att lära sig något nytt och alla kan förbättra något. Ju duktigare du blir på att hantera din motorcykel ju roligare blir det att köra. Det finns drygt 800 instruktörer som bara väntar på att få dela med sig av sin kunskap.

Ha en underbar dag vi hörs i morgon!

Allt var inte bättre förr särskilt inte bromsarna

Vilken tur dagens motorcyklar har blivit försedda med bromsar som är anpassade till effekttuttaget. Hade inte utvecklingen av bromsar hängt med utvecklingen av motorerna hade dagens motorcyklar varit en fullständig jävla katastrof när det kommer till trafiksäkerhet. Utvecklingen när det gäller bromsar och bromssystem har gått framåt i samma takt som mc-motorerna har blivit starkare och motorcyklarnas chassi blivit starkare.

Jag har en gammal Husqvarna mod 24 AKA ”svartkvarna” av 1946 års modell som jag har fått av min brorsa. Den har kanske aldrig varit betraktad som en racer men den var ändå en maskin med hyggliga prestanda för sin tid. 118cc och 3.5hk kanske inte är några värsting prestanda men tur är väl det med så dåliga bromsar. 

En Triumph Bonneville från sent 60-tal hade 34hk och en toppfart på kanske 140kn/h med lite medvind och nedförsbacke. Tur var väl det med så dåliga bromsar.  Gemensamt för de flesta gammelhojar är mekaniska trumbromsar. Ingen lyckad konstruktion om man vill ha stopp på en mc snabbt. Trumbromsar fungerade så att en vajer från bromshandtaget eller ett stag från bromspedalen påverkar en bromsarm som i sin tur pressar bromsbanden mot bromstrumman. Idag är de flesta motorcyklar utrustade med hydrauliska bromsar   med bromsskivor vilka är mycket effektivare än trumbromsar. På senare år har dessutom ABS bromsar blivit vanligare. Detta är antagligen det mest revolutionerande som hänt på bromssidan. 

Med ABS kan de flesta lära sig att bromsa både hårt och snabbt. Betänker man att de flesta försäkringsbolag ger rabatter på premien för motorcyklar som är utrustade med ABS så kan man kanske förstå hur mycket mer lätthanterliga dessa är i jämförelse med konventionella skivbromsar. Vad är skillnaden då kanske någon undrar? Med ABS kan du inte låsa dina hjul. Det finns en givare på varje hjul som känner av om det inte rullar. Skulle ett v hjulen låsa sig släpper styrenheten av på bromskraften så att du får tillbaka väggrepet. Men vanliga bromsa kan man inte bromsa effektivt med dem? Absolut kan man det men det kräver träning, mycket mer träning än att bromsa med ej hoj utrustad med ABS. Mycket har hänt på bromssidan och tur är väl det då effekt uttaget i dagens motorcyklar är betydligt större än förr.

Lär dig att använda dina bromsar så effektivt som möjligt då ökar du dina chanser att få många härliga mil i sadeln. Än finns det många vägar som är oåkta och än finns det många platser att besöka.

Att välja hoj är inte det lättaste

Att drömma och fundera hör liksom till livet som motorcyklist. Vi drömmer och funderar över vilken hoj man skulle vilja ha. Idealet vore givet vis att kunna ha minst en hoj av varje typ så man kunde välja motorcykel efter humör och väg. Tyvärr är ju inte verkligheten sådan för oss vanliga löneslavar. Motorcykel blir då något som måste väljas med omsorg.

Hur väljer man då motorcykel? Vad skall man tänka på och vad är det som styr valet? Först och främst är det ju en fråga om ekonomi. Vad kostar hojen i inköp? Vad kostar försäkringen? Vad kostar det att serva den? Ryms detta inom din ekonomi så är det OK så långt. Finansiering är en sak, körglädje och hanterbarhet är något helt annat. 

Här i Sverige så verkar det som om ”cubic is king” är det allenarådande. ofta får man höra uttalanden som. ”Jag skulle aldrig köra en hoj under 1000 kubik” Det är inte så att en hoj med större slagvolym per automatik är roligare att köra. Allt handlar om att känna efter. Skall man köpa motorcykel skall man prova många olika både fabrikat modeller och storlekar. Det kanske visar sig att den hoj man först tänkte köpa inte alls är lika kul att köra som någon helt otippad maskin. 

Det kanske inte är den där supersport maskinen som du drömt om som är den som ger dig mest körglädje. Du kanske åker ännu bättre på 600cc super-motard eller ett 1800cc touring lokomotiv. Det gäller att testa med öppna sinnen. Åker kompisarna sport-maskin kanske det inte är jättekul och komma på en custom men med en super-motard eller en  sport tourer blir du inte ifrånåkt. När det gäller att välja hoj handlar det mycket om känsla, hur man upplever motorcykeln. Det viktigaste är att du sitter bra och att den känns bekväm att köra. Visst man kan justera en del med andra sadlar risers och styren. Dessa förändringar är endast marginella känns det inte hyggligt från början går det knappast att fixa till så att det blir en favorithoj. 

Som sagt du skall inte välja hoj enbart med ögonen, du måste använda alla sinnen. När sedan dina sinnen är i fas med din ekonomi är det bara att slå till. Då har du gjort en hojaffär som du antagligen kommer att vara nöjd med mycket länge.

Hur många motorcyklar kan man ha då? Det undrar kanske någon. Svaret på den frågan är alltid ”bara en till” Ha en trevlig lördag och Gasa Lugnt.

Halkrisk för hojåkare i skördetid

När landets spannmålsbönder spiller sin säd på vägen blir det lika halt som på vintern. I Sydsverige har skördetröskorna gått ett tag och detta fenomen har börjat sprida sig norr ut. Som hojåkare gäller det att ta det lite extra försiktigt och hålla lite extra koll.

Lastbilar och traktorer med släp går i skytteltrafik mellan sädesfält och silos. Detta för att du på sikt skall kunna få dina morgonfrallor, makaroner och surdegslimpor.

Så långt är allt väl men givet vis har myntet en baksida. All denna trafik för att ladda Sveriges kornbodar orsakar spill på vägarna. Ofta skvimpar det ut i skarpa kurvor och vid korsningar, så där gäller det att vara extra uppmärksam. Sädeskorn på vägen blir halare än rullgrus, så det gäller verkligen att ta det försiktigt och hålla tungan rätt i mun som man brukar säga.

Någon beskrev effekten av att få sädeskorn mellan vägbanan och däcken som att åka på kullager. Dagen uppmaning är således. Håll ögonen öppna och låt dem vara känsliga för gula partier på asfalten. Det är inte så att jag på något vis försöker skrämma dig bort från vägarna min uppmaning är att du skall vara lite extra vaksam ett tag framöver.

Det är fortfarande mycket kvar av säsongen och det vore ju synd ifall den hastigt skulle avbrytas genom att hojen skall stå på verkstad och du ska ligga på plåsterhuset. Håll extra koll ett tag säsongen är lång och än finns det många vägar att åka.

Gasa Lugnt.

Dags att hoppa tillbaka i vanliga gängor.

Semester och sommaruppehåll går fort när man har roligt. Fem veckors semester är till ända och idag är det dags att hoppa in i ekorrhjulet igen. Jag skall villigt erkänna ett det varit dåligt med bloggandet under min semester. Jag har dock inte legat på latsidan utan jag har samlat på mig en del idéer och material att använda framöver.

Den Svenska sommaren har visat sig från sin allra bästa sida. Kanske till och med bättre än önskat ur hojåkarsynpunkt. Det varma vädret gjorde det svårt att klä sig vettigt utan att svettas ihjäl så fort man stannade. Det går åt massor att dricka för att hålla koncentrationen på topp. Landets bensinmackar måste ha slagit försäljningsrekord när det gäller mineralvatten. Värmen har också medfört att det på flera ställen i landet förekommit blödande asfalt.

Här varnar man i alla fall för halkrisken!

Blödande asfalt kan bli lika halt som is eller oljefläckar och med otrevliga konsekvenser som följd. Här gäller det att slå av på gasen och hålla tungan rätt i mun. Vid flera tillfällen har landets tidningar varnat för detta fenomen. Än en gång har vägunderhåll och kvalitén på asfalten bivit en politiskt het potatis. För oss som kör motorcykel är vägunderhåll en viktig politisk fråga inför höstens val, men mer om detta en annan dag. Värmen har bidragit till att man mött folk på motorcykel som kört omkring i allehanda kreativa utstyrslar för att inte förgås av värmen.

Dålig förebild i sommarvärmen

Jag har mött motorcyklister i allt från badtofflor och shorts till skinn och gortex ställ. Jag kan förstå att man i värmen lockas att lämna skinn eller allvädersstället hemma för att inte förgås av värmen. Tyvärr kan detta få många oönskade konsekvenser. Skadorna vid en eventuell kollision eller omkullkörning blir betydligt allvarligare än om man åker i full "mundering". Har man sedan riktig otur visar det sig att den egna mc-försäkringen är villkorad så att du inte få de ersättning du fått om du använt skyddskläder.

Aj Aj AJ

Samhällsekonomiskt få det ytterligare konsekvenser i form av ökade kostnader för sjukvården. I förlängningen kan det även leda till ökade försökringspremier för motorcyklar. Det är alltså dessa risker vi laborerar med när vi väljer att åka hoj utan mc-kläder. Oavsett hur vi väljer att köra så är det märkligt att mc-handeln inte tar sin chans och jobbar på lite merförsäljning. Under värmeböljan har jag inte sett en enda annons där någon av landets mc eller tillbehörshandlare salufört kevlarjeans skyddsjackor etc.

Sommarmundering

Mitt i hettan borde det ju vara guldläge för handlarna att skapa lite merförsäljning och samtidigt hjälpa till att öka motorcyklisternas säkerhet i sommarvärmen. Det är under sommarhalvåret mc-butikerna har sin högsäsong så håll med om att det är konstigt att de inte tar chansen att omsätta lite extrapengar och dessutom hjälpa till att minska skadorna. Nu håller vi tummarna att handlarna har lite bättre framförhållning inför nästa värmebölja.

Vajerräcken motorcyklisternas skräck

Hur tänker våra trafikplanerare när de "uppgraderar" det Svenska vägnätet för att skapa en säkrare trafikmiljö. Varför glömmer man hela tiden bort eller förbiser att vi har mer än 300 000 motorcyklister på våra vägar.

Resan upp till Nyköping som skrev jag om i förra inlägget var en härlig tur i vackert väder på trevliga vägar. Det fanns dock några delar som är undantaget trevligheten. Bitar av väg 23 och E22 har man försett med vajerräcken på båda sidor. Som motorcyklist känns det inte alls tryggt att köra med dessa "osthyvlar" på båda sidor om motorcykeln. Det lämnar liksom ingen möjlighet att väja ifall något plötsligt skulle hända. Att behöva tänka tanken " hoppas jag blir kvar mitt i vägbanan om jag skulle gå om kull", är allt annat än trevligt. Skulle man som den oskyddade trafikant man är, råka ut för en olycka så vill man vara kvar på vägbanan så lite som möjligt med tanke på bilar, lastbilar och bussar som vi delar vägen med. Vajerräckena sätts ofta upp på de vägsträckor som är tungt trafikerade, Där trafiktrycket är högt finns en ökad risk för oss som kör motorcykel.

Det är måhända bra för den som färdas i bil men för oss som sitter på motorcykel är det nästan en skräckupplevelse. När man sitter där med vajrar på båda sidor om körbanan så undrar man ju vart "nollvisionen" tog vägen. Jag är inte den som brukar odla konspirationsteorier men i detta fallet undrar man ju om den som kläckte idén med dessa "säkerhetsräcken" glömde bort att det fanns andra fordon än bilar, bussar och lastbilar på våra vägar. I min värld är inte vajerräcken förenligt med nollvisionen så länge vi har motorcyklister på vägarna. Lösningen är inte att ta bort motorcyklisterna. NMR Norges motsvarighet till SMC har varit mycket framgångsrika i sitt arbete med att påverka politiker och tjänstemän att skapa en trafikmiljö som är bra för alla trafikanter. Jag vet att SMC försöker göra det samma. Skall vi kunna nå samma framgång som man gjort i Norge måste vi göra vår röster hörda.

Vi kan inte luta oss tillbaka och hoppas att SMC ensamt löser denna för oss viktiga fråga. Skriv insändare i tidningarna, skriv till politikerna i riksdagens trafikutskott, berätta för dina vänner som inte kör motorcykel hur du upplever situationen med vajerräcken. Vi måste hjälpas åt att skapa opinion mot denna farsot innan vajerräckena tagit över hela vårt vägnät. Vi måste ha ett kommunikationssystem som fungerar optimalt för alla trafikantgrupper. Nollvisionen måste gälla alla. Kanske något att fundera på inför höstens val både för dig som medborgare och för dig som är politiker. Låt dig inte tystas gör din röst hörd tillsammans kan vi skapa förändringar. 300 000 röster är svårt att ignorera!

Ha en trevlig dag och Gasa Lugnt i sommarsverige.

En varning för asfaltklet och rullgrus!

Jag fick ett mail av en av mina läsare som berättade att man "förbättrat" underlaget i Ängelholms innerstad med så kallad sprutlagning. Inte nog med detta man hade dessutom underlåtit att meddela detta med skyltar som varnar för halt väglag

Han hade kommit åkande genom staden med sin hustru på passagerarplatsen och fått bakhjulssläpp. En otrevlig upplevelse för vem som än råkar ut för det. Dessbättre hade det gått bra och de klarade sig utan att hojen kastade. Detta var förmodligen långt ifrån den enda skräckupplevelsen för landets motorcyklister på grund av så kallad sprutlagning. När vi kommer till vägbeläggning så finns det ett par saker jag skall försöka reda ut för att man skall förstå hur det där med sprutlagning funkar. Först och främst har vi asfalt.

Asfalt läggs ut med asfaltläggare och skall vara varmt och stelnar när det kyls och plattas till med en vägvält. Oljegrus kan läggas kallt och det tar längre tid för oljegruset att stelna. Sedan är det då det här med sprutlagning. det är vad man skulle kunna säga en "quick fix" för att  skjuta upp dyrare vägunderhåll. Sprutlagning är inte en vare sig särskilt hållbar eller effektiv metod att laga vägar, det är däremot den billigaste metoden. Det fungerar så att man sprutar ut ett tjärbaserat asfaltklister på den slitna vägen sedan sprider man ut ett tunt lager grus på klistret och jämnar till. Sedan är tanken att fordonen som kör på vägen skall med hjälp av sin tyngd se till att så mycket grus som möjligt fastnar i klistret. Efter några dagar då klistret torkat och en del nytt grus fastnat sopas överflödet bort.

Det största problemet är kanske inte sprutlagningen i sig, det går att klara sig igenom med anpassad hastighet. Det som är riktigt farligt är när det saknas varningsskyltar. I flera fall vore även begränsad att föredra. Det finns många exempel på mc-förare som gått omkull på grund av sprutlagning. För några år sedan skrotade min bor en Honda Super Blackbird, en lite bit hemifrån på en väg där han ofta kör. Han hade kommit åkande där dagen innan men nu hade någon varit där och sprutlagat men ännu inte fått upp några skyltar. Min bror är en mycket rutinerad hojåkare med massor med mil i mc-sadeln. Detta hjälpte föga när han gick in i böjen med vanlig hastighet och nedlägg, när hojen plötsligt släpper för att sedan få fäste och kasta av honom. Min bror klarade sig dessbättre med blåmärken och hjärnskakning. Hondan var däremot utan räddning och fick gå till demontering.

Det hjälper således föga att vara vare sig rutinerad eller försiktig om man plötsligt blir överraskad av detta nyklistrade underlag. Det bästa vore givetvis om stat och kommun slutade att använda denna metod till förmån för ur trafiksäkerhetssynpunkt bättre. Tills dess är det minsta de kan göra att se till att det finns varningsskyltar uppe så att vi som åker på två hjul ser att det är viktigt att slå på farten och ta det extra försiktigt. Om du skulle upptäcka fel och brister när det gäller vägunderhåll eller vägarbeten kan du rapportera detta direkt till trafikverket. Mer information hittar du på länken här Trafikverket Vägrapportör  Ta det försiktigt där ute plötsligt kan rullgrus från sprutlagning dyka upp. Var extra försiktig om du ser vägarbetsskyltar man vet aldrig riktigt vilka överraskningar de har att erbjuda.

Prestigelöshet underlättar ibland

Under många år åkte jag ofta i grupp med en klubb jag var medlem i. Att köra motorcykel i grupp är kul men det kräver att alla har koll på läget för att det skall fungera så säkert som möjligt.

För ett tag sedan skrev jag om mc-körning i grupp och hur detta lämpligast går till och idag tänkte jag återkomma lite till de ämnet. Min erfarenhet sträcker sig inte bara till att köra i grupp. Jag har förutom deltagare varit både Road Captain och Tailgunner / Road sergeant ( den som åker sist. Unde alla dessa gruppturer jag deltagit i har det ofta varit en sak som fallerat. Om Detta har ibland berott på okunskap men oftast har det handlat om prestige.

För att uppnå säkrast möjliga organisation i gruppen skall det vara så att  de minst rutinerade eller ovana förarna skall åka längst fram bakom Road Captain medan de mest rutinerade förarna åker längst bak. Det jag har upptäck ät att i detta fallet spelar prestigen många ett spratt. Mindre rutinerade förare ser till att skaffa sig en plats långt bak av den enkla anledningen att de antagligen inte vill visa att de rookies när det gäller gruppkörning. Varför skall de orutinerade gruppåkarna inte åka långt bak kanske du undrar? Ju längre bak i gruppen man kör ju fortare går det. Ibland brukar man kalla det gummibandseffekten. Detta fenomen är näst intill oundvikligt även om det är en mycket rutinerad Road Captain som kör lugnt och jämnt.

När det går fort blir reaktionstiden kortare vilket gör att man i farliga lägen får mindre med tid på sig att reagera och agera. Det handlar om de övriga gruppdeltagarnas säkerhet konstigare än så är det inte. Handen på hjärtat tycker du att det är ok att äventyra dina klubbkamraters säkerhet för att du skall verka lite mer rutinerad. Den bästa lösningen är att låta Road Captain bestämma vem som skall köra var i kortegen och givet vis skall du som deltagare finna dig i detta. Gör du inte det så tycker jag att du skall starta din hoj köra där ifrån. Som soloåkare kan du ha hur mycket prestige du vill men vid gruppkörning skall du följa Road Captains uppmaning. Vid ett flertal tillfällen när jag varit Road Captain vid första stopp fått be förare att flytta fram i kortegen för att det inte fungerat. Vid något tillfälle har den som fått tillsägelsen blivit sur och åkte hem. Bättre det än att han äventyrat klubbkamraternas säkerhet.

Det är en härlig känsla att köra motorcykel i grupp och extra kul är det att ligga långt bak så man ser alla hojarna framför sig. Se till att få en inlärningsperiod så kommer du senare att få åka långt bak. Titta efter hur andra gör prata med dina klubbkamrater och var inte rädd för att fråga. Ställer du inga frågor får du heller inga svar. Lyssna på vad din Road Captain har att säga innan turen och är något oklart så fråga. Då kommer du snabbt att bli varm i kläderna och få en plats längre bak i kortegen om det är viktigt för dig. En sak bara, prestigen kan du lämna hemma.

Riskmedvetenhet lika populärt som provocerande

Gårdagens blogginlägg som handlade om frånvaron av handskar och mc-kläder hade många besökare och jag fick många kommentarer både på bloggen men även på facebook och via mail. De flesta var glada och uppmuntrande men jag har också fått en del sura kommentarer.

Det mest spännande i detta är att flera av de som känner sig träffande försöker rättfärdiga sitt eget val att köra utan skyddsutrustning genom att kasta skit på mig. Som vanligt blir jag kallad feg och det påstås att jag inte har förstått hur man njuter av mc-åkning. Då undrar jag hur dessa personer kan veta hur jag tänker. Jag tror inte att de ättlingar till det gamla danska trolleri och tankeläsarparet Erik och Gulli Truxa? Det måste handla om något annat då upplevelser är subjektiva och individuella för alla som kör motorcykel. Jag misstänker att de känner sig träffade och att det jag skrivit om säkerhet och riskmedvetenhet någon stans skapar ett visst mått av osäkerhet inför det egna valet.

De flesta av oss fungerar ju så att vi vill ha bekräftelse på att de val vi gör också är de rätta. När det då kommer någon ( i detta fallet jag ) och påstår det motsatta är det förmodligen naturligt att försöka rättfärdiga sitt eget val eller ståndpunkt genom att påstå att den som tycker något annat är den som har fel. Om det nu är så att det jag skriver om säkerhet och riskmedvetenhet upplevs som provocerande så får jag bjuda på det. Med tiden har jag blivit bättre på att ducka när skiten kommer farande. Jag blir inte längre provocerad av att kallas feg och trist. Är det så dessa personer tror att jag upplever mitt liv så bjuder jag på det. Kan jag genom att upplevas som provokatör så ett litet frö av säkerhetstänk hos den som blir upprörd så är jag nöjd. Förhoppningsvis kan det kanske bidra till att någon hojåkare blir lite mer rädd om sitt eget skinn.

Var och en gör sitt eget val och anser du att det inte finns någon anledning att vara rädd om dig själv så är det ditt eget beslut. Gör som du vill men rättfärdiga inte dina val genom att se ner på dem som använder den utrustning som finns för att göra hojåkningen säkrare. Att vara rädd om sig är inte det samma som att vara feg. Gör dit val men är det så att du känner dig provocerad av säkerhetsstänk och bilder på skrubbsår så kanske du skall ta dig en funderare om det egna valet är det rätta.

Jag tycker om att köra motorcykel och jag gillar att åka fort. jag tycker om att känna farvinden och jag kan tilltalas av adrenalinruset hojåkingen ibland ger. Jag tycker däremot inte om att ta onödiga risker. Därför är mitt val att åka med hjälm, handskar och riktiga mc-kläder. Det gör mig säkrare som motorcyklist och jag upplever att det är så att jag med rätt utrustning kan tänja på gränsen lite till. Som motorcyklist kan du kanske lita på din egen förmåga och det kan säkert bidra till en viss ökning av säkerheten men, kan du lita på dina medtrafikanter, vilt, underlag, vägunderhåll mm. Som sagt valet är ditt.

Gasa Lugnt!