När våren kommer har det säkert hänt igen.

Hur kommer det sig att varje vår när det är dags för första hojturen och man skall ta på sig skinbrallorna så har dom j...a byxorna krympt. Jag vet att de flesta av mina hojpolare har upplevt exakt samma sak. På höstkanten satt dom löst och ledigt men i april året därpå känner man  sig som en stoppad korv.

Jag fattar inte riktigt hur detta går till men jag har mina aningar. Jag tror att jag börjar ana en konspiration i fenomenet. Tillbehörsfirmorna och dom som tillverkar MC-kläder är affärsmän inget tvivel om saken. Som affärsmän vill dom givet vis sälja nya byxor till varje hojåkare var enda säsong. Nu börjar du också förstå hur det hänger ihop.

Tillverkarna leverera skinnbyxor av undermålig kvalitet. Specialbehandlade för att krympa under den kalla årstiden. Antagligen besprutas skinnen med någon slags "mjukgörare" så dom kan töjas två storlekar. När mjukgöraren sedan sakta avdunstar återtar byxorna sin orginalstorlek det vill säga dom blir två nummer försmå.

 När man sedan kommer till MC-butiken och skall prova nya byxor har dom skojat till det ytterligare genom att byta alla storleksetiketterna. Det som förra året hette storlek M heter i år XL och det som förra säsongen kallades L heter nu XXL.

Min fru tror inte alls på denna teorin hon påstår att jag blivit tjockare. Jag svarar henne som Obelix skulle ha sagt.  Jag är inte tjock möjligen klädsamt fyllig. Till våren blir det nya brallor med ännu fler X än tidigare, om jag inte kan komma över en skvätt av den där "mjukgöraren"

Att se saker från den mörka sidan.

Inte så farligt som det låter idag handlar det om hur man behåller svärtan på en motor lackad med svart skrynkellack. Trots idogt tvättande så grånar skrynkellackade detaljer på motorn. Hur skall man då göra för att den skall se lika svart och fin ut som den gjorde när den var ny och du körde ut den från handlaren? Går det över huvud taget? Det går ju inte att använda vare sig vax eller autosol då blir ju motorn gråare än någonsin. Vatten och hojshampo tar inte bort det gråa även om motorn blir ren.

Det finns så klart en enkel lösning även på detta problem. Jag skall dock inte ta åt mig äran själv denna gång. Detta lilla enkla trick lärde jag mig av min goda vän Micke ägare av LMD Motorcycles i Vollsjö. Tricket är oljespray. ( inte nu igen är han sponsrad av 5/56 tänker du säkert ). Nej jag är inte sponsrad jag försöker bara dela med mig av det jag provat och som jag vet fungerar.

Till tricket. Ta en luddfri trasa, polerduk eller papper som inte luddar. (trassel och hushållspapper funkar inte) Spraya på oljespray av valfritt märke på trasan, fabrikatet spelar ingen roll för resultaten. Börja sedan att gnida på din grånade motor och sim salabim blir den svart igen. Den tunna oljefilmen fungerar dessutom vattenavstötande precis som vaxet gör på en blank motor.

Man kan givet vis strunta i ett putsa och polera och istället på sikt jobba på att skaffa sig en Ratbike. Det har ju också sin charm.

Biker 2.0 eller Back to basic

Något har hänt det känns som om något nytt är på gång. Redan för 10 år sedan pratades det om den dåliga återväxten i hojklubbarna. Från att det varit endast prat verkar denna trend ha blivit verklighet. De flesta klubbar består idag av gubbar och en och annan tant. Dom unga killarna i klubben är 40+ och dom ungdommar som kommer på besök är barnbarn till medlemmarna.

Vad beror detta kan man fråga sig. Antagligen har hojklubbarna samma problem när det gäller rekrytering som alla andra föreningar. Ungdomar idag har inte förstått vad det innebär att vara med i en förening. Man tror att det är samma sak som att köpa en tjänst. Får dom frågan om att vara med blir motfrågan. Vad får jag för det? Möjligheten att engagera sig tas inte emot som ett övertygande argument.

Antagligen liknar dom unga oss gamla mc-nördar vid Nivea-burkar, det vill säga både feta och dryga.
Dom är inte intresserade av att åka runt med en massa märken påsydda på västarna, Man är inte intresserade av lojalitet och solidaritet på gott och ont.

Kommer ointresset för bikerklubbarna leda till att bikerkulturen dör? Naturligt vis inte, men jag tror att den kommer att ta en annan form. Den kommer antagligen att starta om på de sätt den en gång började. Många unga killar som är uppväxta på skateboards och BMX cyklar har upptäckt hoj och hojbyggarkulturen. Dom har inte ekonomin att bygga åkdon på Bigtwins. Istället har dom upptäckt att det går utmärkt att bygga både tuffa och billiga customcyklar av sportsters. Ett bra exempel på denna trend är alla stelbenshäckar till sportster som Valen Custom i Varberg prånglar ut. Unga killa bygger sportstrar som aldrig förr allt i från bobbers till klassiska Frisco style choppers.

Ungdomar av idag umgås i betydligt mer löst sammansatta gäng där man inte binds ihop av något annat än ett gemensamt intresse. Föreningar och möten känns gammalmodigt och mossigt. Det är här och nu och att ha kul som gäller.

På sikt tror jag också att dom stora hojträffarna kommer att försvinna. Det finns inga ungdomar kvar som vill engagera sig i att anordna sådant, i alla fall inte om man inte får rejält betalt. Istället kommer man att som förr i tiden vara ute och åka med kompisar. Tälta vid en sjö och ljuga vid lägerelden tillsammans med öl och grillat. På något sätt känns det som om cirkeln är sluten igen.

Det är precis som i den gamla Sven-Ingvars låten "Börja om från början, börja om på nytt"

Back to black

Säkert har du också retat dig på hojens och bilens plast och gummidetaljer som blir matta och förlorar sin lyster. Jag har vi många tillfällen slitit med diverse produkter för få plastdelarna tillbaka till sin forna glans. Resultatet har för det mesta blivit sådär. Speciellt med alla sorters plastpolish som innehåller svar eller grått färgpigment. Färgen blir nästan alltid flammig och så får man färg på andra detaljer där man inte vill ha den. Oftast är det dessutom ett litet helvete att få bort färgen när den fastnat på någon stans där man inte vill ha den.

Jag pratade med en bilrekonditionerare som som jobbat med jaguar och andra lyxbilar. Köp inte en massa skit som ändå inte fungerar sa han. Det bästa medlet för att återställa ful plast och gummi är tro det eller ej olivolja. Jag litade inte riktigt på honom men tänkte att jag får väj ge det en chans. Dröm om min förvåning när dom gamla listerna på Volvon såg nya ut ( jag vågade ju inte börja med att testa på hojen). Till och med dom gamla trafikblästrade och solblekta baklamporna blev som nya. Det fungerade lika bra på hojens plast och gummidetaljer.

Jag måste dock rikta ett varningens ord Behandla inte fotplattor eller däck i ivern att få en snygg hoj. Olivoljan blir lite glatt och plastvårdsprodukter innehåller oftast silikon och blir också hala. De kan få förödande konsekvenser.

Enklast lägger du på olivoljan med en trasa eller trassel. Skulle ytan du behandlar vara väldigt matt funkar det bra att använda stålull eller grön scotch svamp.

Så nu är det bara ut i garaget och börja gnida.

Blixtrande information eller spå i stift

Tändstiften kan berätta mycket om hur din hojmotor mår. Helst skall dom se ut som stiftet längst upp till vänster. Då har du en bränsle luftblandning som är bra. Är det svart eller oljigt får motorn antagligen för mycket bränsle. Man brukar säga att luft bränsleblandningen är för fet. Är stiften hårt slitna och verkar ha haft en tendens att börja smälta får hojen antagligen för mycket luft. Hur konstigt det än kan låta så hjälper faktiskt bensinen till att kyla stift och ventiler. Motorn tar med andra ord mer skada av att gå med för snål bränsleblandning än för fet. För fet bränsleblandning skadar i första hand plånboken då hojen drar mer bensin än den behöver.

Om stiften inte ser ut som dom ska, hur rättar man till det undrar du kanske. Antingen är man vara oldschool och börjar fippla med munstycken och luftskruvar tills man tycker hojen går som den ska eller så lämnar man in den hos någon som har en Dynojet bänk.

Vad är det då som gör att motorn kommer i obalans så att luft bränsleblandning blir fel. Oftast är orsaken att man bytt till öppnare ljuddämpare och eller luftfilter utan att man gjort något åt förgasaren eller mappat om insprutningen.

Nu är det ju så att det inte finns några regler utan undantag. Åker man luftkyld V-twin så uppträder ofta ett litet fenomen. Stiftet på den bakre cylindern är oftast vitare än de på främre cylindern. Har du toppar med dubbla stift kan det också skilja på stiften i samma cylinder. Detta beror på att främre cylindern får bättre kylning än den bakre. Har du syllar med dubbelstift så får det yttersta stiftet bättre kylning.

Nu kan du likt en spågumma som tittar i kaffesump spå din motors kondition i stiften,

Glädjande nyheter från Transportstyrelsen

Den 8 januari presenterade Transportstyrelsen sin statistik över trafikolyckor för 2012. Det är visserligen svårt att betrakta olycksstatistik som något positivt. Ser man på statistiken med en hojåkares ögon finns det faktiskt uppgifter att glädjas åt.

Det pratas ofta om hur farligt det är att köra motorcykel. Jag kan förstå detta påstående då vi sitter i princip helt oskyddade på hojen i höga farter. Under senare år har det både bland hojåkare men även i trafikskolorna talats om det som kallas "riskmedvetenhet". Denna diskussion har börjat att få genomslag. Olycksstatistiken visar detta tydligt.

I jämförelse med 2011 har antalet dödsolyckor 2012 minskat med 27% även antalet svårt skadade i trafiken har minskat. När det gäller olyckstalen är vi nu nere på den nivå vi låg på 1990. Då skall man också tänka på att antalet registrerade motorcyklar är dubbelt så många 2012 som det var 1990.

En skrämmande sak i statistiken är att många av de som omkommer i MC olyckor är män i 40års åldern som saknar MC kort och dessutom är berusade. Så alla ni som saknar körkort för hoj: Ge fan i att köra motorcyke. Är du sedan så dum att du inte fattar att du borde ha ett MC kort för att köra hoj så kör i alla fall inte när du är berusad.

Får vi bort dom som fyllekör utan körkort kommer statistiken att förbättras ytterligare. På sikt kan detta påverka försäkringspremierna och den allmänna inställningen till hojåkarkollektivet. Vi kommer också med säkerhet att kunna säga. Det är inte farligt att köra motorcykel.

Jag lider av PMS

I mitt fall handlar det inte om pre menstruella besvär utan om Parked Motorcycle Syndrome. Jag gillar i och för sig vintern och jag tycker om snö. Att inte kunna köra motorcykel fattas mig. Som jag skrivit i programförklaringen för den här bloggen, tänker man så bra när man kör hoj. Känslan av att lägga fokus på vägen och åkandet frigör tankarna på ett nästan meditativt sätt.

Kommer jag hem från jobbet stressad och på dåligt humör är en hojtur ett lysande sätt att rensa huvudet från stress och osunda tankar. På motorcykeln längs småvägar hittar man ofta lösningar på vardagsproblem som verkade svåra.

En tur på landsbygden ger distans till vardagen och man hämtar ny energi och kraft. Målet är ingen ting utan vägen är allt, skaldade Robert Broberg. En bra beskrivning som passar väl in på motorcykelåkande. En flykt eller drog kanske någon påstår. Visst kan det vara så men i jämförelse med mycket annat så är hojåkning ändå ganska harmlöst. Såhär års saknar jag stunderna på de skånska småvägarna. Jag saknar fartvinden, dofterna och ljudet från motorn. Jag saknar rovfåglarna och kossorna, traktorerna och storkarna.

Jag har dock börjat att se ljuset i tunneln jag vet att våren kommer tidigt i skåne och med den nya turer.