Jag lider av PMS

I mitt fall handlar det inte om pre menstruella besvär utan om Parked Motorcycle Syndrome. Jag gillar i och för sig vintern och jag tycker om snö. Att inte kunna köra motorcykel fattas mig. Som jag skrivit i programförklaringen för den här bloggen, tänker man så bra när man kör hoj. Känslan av att lägga fokus på vägen och åkandet frigör tankarna på ett nästan meditativt sätt.

Kommer jag hem från jobbet stressad och på dåligt humör är en hojtur ett lysande sätt att rensa huvudet från stress och osunda tankar. På motorcykeln längs småvägar hittar man ofta lösningar på vardagsproblem som verkade svåra.

En tur på landsbygden ger distans till vardagen och man hämtar ny energi och kraft. Målet är ingen ting utan vägen är allt, skaldade Robert Broberg. En bra beskrivning som passar väl in på motorcykelåkande. En flykt eller drog kanske någon påstår. Visst kan det vara så men i jämförelse med mycket annat så är hojåkning ändå ganska harmlöst. Såhär års saknar jag stunderna på de skånska småvägarna. Jag saknar fartvinden, dofterna och ljudet från motorn. Jag saknar rovfåglarna och kossorna, traktorerna och storkarna.

Jag har dock börjat att se ljuset i tunneln jag vet att våren kommer tidigt i skåne och med den nya turer.