En sann MC-nörd

På det glada 70-talet på den tiden chopperåkarna stod kvar med ena foten i hippie-rörelsen kände jag en kille som kallades postmästarn. Till yrket var han bagare och då undrar du så klart varför han kallades som han gjorde. Detta "roadname" hade han förvärvat tack vare sin hoj. Postmästarn tillhörde pionjärerna bland hojbyggarna i landsorten. Han var först i sin stad med att äga en riktig HD chopper. det var en gammal panhead HD som fått sätta livet till.

Den hade blivit stelbensopererad och fått en förlängd gaffel. Sissybar med King and Queen soffa och som krona på verket en likkisteformad bensintank och backspeglar i form av malterserkors inköpta på Hobbex. Den gamla pannan hade givetvis jockeyshift och fotkoppling. Hojen blev målad med servalack. Tixotrop signalgul hette färgen. Det visade sig vara samma kulör som på postlådorna och brevbärarnas cyklar. Någon föreslog att han skulle klistra på blå posthorn på tanken men detta avböjdes vänligt men bestämt. Istället fick Lasse som han egentligen hette namnet Postmästarn. Han och ett par kompisar hyrde en gammal nerlagd bilverkstad i ett industriområde i stans utkant. En vacker och mycket varm sommardag låg Postmästarn på knä framför hojen för att försöka justera kedjan i transen, när en ljusblå Amazon kommer i hög fart in på uppfarten. Ut ur Amazonen hoppar Postmästarns "dödspolare" och vapendragare Päron. Han hette egentligen Perry men vid en "felhörning" av en lärarvikarie i grundskolan hade han fått namnet Päron. Päron springer mot Postmästarn vrålandes. Förhelvete skynda dig de e bråttom. Va e de nu undrade Postmästarn lika sävligt som vanligt. De e din kärring skrek Päron. Vad är det med henne då undrade Postmästarn. Jo sa Päron. Jag var hemma hos dig för att lämna en dunk. Detta var på den tiden då det ofta både dracks och tillverkades hembränt som levererades i dunk. Jag ringde på men ingen öppna så jag kände på dörren sa Päron. Den va öppen så jag gick in och då hörde jag ljud från sovrummet. Jag smög mig dit och fick se din granne i full karriär med din kärring. Vilken Granne då? Va de Marco Sedic undrade Postmästarn och lade ifrån sig hylsnyckeln. Ja de va Marco sa Päron. Den jäveln har jag aldrig förstått mig på sa Postmästarn. Att han bara orkar i denna värmen han som inte måste. Sedan återgick han lugnt till jobbet med transkedjan.

Vid ett barhäng några veckor senare förärades Postmästarna med en tröja med samma text som T-shirten ovan varvid han konstaterade att så är det fan i mig!

Med mig är det precis tvärt om. Jag kan nog tänka mig att låna ut mina verktyg men absolut inte min fru.

 Ha en underbar fredag!