Nöden har ingen lag

Dagens blogginlägg kommer att handla om varför jag valt att åka i tvådelat skinnställ. Dikten överträffar sällan verkligheten säger man, vilket jag skall försöka att visa med följande lilla berättelse. På 80talet körde min farsa en Honda CBR1000f Super Sport och hans kompisar körde liknande hojar.

Någon åkte Kawasaki GPZ och någon annan åkte Suzuki Katana. Tryggve körde en Honda VF1100R lackad precis som Eddie Lawsons MotoGP hoj Med Rothman dekaler och allt. Hans skinnställ var blått vitt och rött precis som Eddies.

Tryggve, farsan och nåra andra gubbar var ute och åkte en sommarsöndag. Efter ganska många mils gasande rullade dom in på en vägkrog för att få sig något till livs. Väl inne på resturangen visade det sig att det var buffé. Ät så mycket du orkar. Bland dessa 50+ farbröder utbröt någon slags ätartävling. Dessa gubbar tävlade nämligen hela tiden. Inte bara när det gällde att köra hoj utan även när det gällde att dricka öl, bryta arm, äta och allt annat som "manliga medelålders män" kan hitta på att tävla i och att roa sig med.

När farsan och dom andra gubbarna stoppades av mättnad, försåg sig Tryggve med en stor tallrik lasagne. Han satte i sig lasagnen och avgick med segern. Gubbarna drog på sig skinnställen som nu stramade tydligt runt midjan. Som segrare fick Tryggve fick ta täten. Efter ett par mil såg de övriga hur bromsljuset till synes helt omotiverat tändes på Tryggves hoj. Han rullade in till vägkanten. Fällde ut sidostödet och klev av hojen.
- Fan jag måste ut i skogen fick Tryggve ur sig när de övriga fått stopp på sina maskiner. Han plockade fram ett par servetter ur en innerficka och gick stånkande en bit in i skogen.
Efter en stund hörs ett vrål inifrån buskarna.
- Kan nån jävel komma trassel eller papper eller nått? Jag har sketet i kragen!
 Nu vet du hur det kommer sig att jag alltid använder tvådelat MC-ställ. I nödens stund har jag ingen lust att "göra en Tryggve"

Ha en trevlig helg.