Kom hem tidigt från jobbet. Vid halv fyra rullade jag ut H-D sportstern ur garaget, gick in och drog på mig skinnkläderna innan jag gränslade motorcykeln och tryckte på startknappen.
Efter att ha trassalt mig igenom Malmös rusningstrafik Körde jag på småvägar mot Staffanstorp och vidare mot Klågerup. Solen sken från nästan klarblå himmel och vägarna var fina. Nästan över allt var vägarna sopad så man kunde verkligen njuta av körningen istället för att oroa sig och leta efter rullgrus. Jag körde vidare mot Häckeberga. Det var nästan ingen trafik så det gick bra att vrida lite extra på gasrullen och bara njuta.
När jag väl kommer ut på fovoritvägarna känner jag hur mycket jag saknat hojåkningen. Jag känner också att jag är lite ringrostig vilket kanske inte är så konstigt. Att lyfta blicken och titta långt fram känns alltid lite onaturligt i början av säsongen. Efter hand som det börjar att fungera bättre med blicken känner man hur hojåkningen blir stabilare.
Efter hand som man hittar tillbaka till körtekniken känner man att man kan köra mer och mer avspänt. Det är när man känner att man kan slappna av i åkningen som det blir riktigt njutbart. Det är först då man känner att som man brukar säga "sitter i motorcykeln" istället för på. Någon annan försökte beskriva det som skillnaden mellan att "köra" eller att "åka" motorcykel.
Såhär på försäsongen gäller det dock att skynda långsamt. Det tar ett tag innan allt ramlat på plats igen och man blir lika säker och duktig förare som man var i slutet av förra säsongen. Det krävs några mil innan bromsteknik, kurvtagning och spårval fungerar som det ska. Det gäller att ha marginalerna på sin sida så att man spolierar hela säsongen bara för att "gasdjävulen" kommit på besök innan man blivit varm i kläderna.
Ut och njut kör dina favoritvägar men se till att ha stora marginaler tills du känner att du verkligen kan hantera din hoj igen. Det är dumt att bli överraskad och ha för små marginaler så man inte reder ut situationen. Det är som några av mina Amerikanska hojvänner brukar säga. Don't ride faster then your guardian angel can fly. Färden gick vidare ut på söderslätt innan jag tog mig via Svedala mot Börringe kloster vidare mot Sturup. Sedan den lilla slingriga vägen mot Genarp innan jag via Hyby och Torup så småningom rullad in i Malmö och vidare mot Limhamn. Jag ställde ner hojen i garaget med ett stort leende på läpparna. Något mer erfaren och något mindre ringrostig än två timmar tidigare. 12 mil stannade trippmätaren på inte så illa en måndagseftermiddag i slutet av Mars månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar