En milstolpe i mc historien

Ibland har jag funderat över vilken standardmotorcykel som har haft störst betydelse eller varit mest omvälvande för utvecklingen. Jag kommer alltid fram till samma resultat.

Under 60 talet var de engelska hojarna helt dominerande på mc-marknaden. Skulle man vara tuff var det en BSA, Norton eller en Triumph man skulle ha. Kvalitetsmässigt var antagligen BMW nummer ett men deras maskiner upplevdes sällan som vare sig sportiga eller ungdomliga. Med sina triangelformade bottenlänksgafflar och sin boxermotor var det kanskeingen bushoj direkt. Engelskt skulle det vara och visst klingar Triumph Bonneville och Norton Comander lite extra trevligt i örat.

Triumph Bonneville kungen av 60tals hojar

Popularitet är kanske inte alltid så bra i alla fall inte om man släpper på kvalitetskontrollen till förmån för ett högt produktionstal. Det var precis vad som hände  i Englands mc-fabriker i slutet av 60 talet. Man brottades med stora kvalitetsproblem. Vem har inte hört talas om Lucas elsystem ( manen som uppfan det totala mörkret ). Eller har man en traja är det bra att ställa en långpana under den när man parkerar så kan man hälla tillbaka oljan i motorn på morgonen innan man kör. Dessa påståenden är säkert en överdrift men helt ogrundade är de inte. BSA och Triumph försökte utveckla sina maskiner för att kunna behålla sin popularitet och 1968 introducerades Triumph Trident och BSA Rocket. Trecylindriga maskiner på 58hk som var avsedda att dominera mc-världen.

BSA Rocket. Notera växelspaken på höger sida. Omodernt redan när den kom 1968

Året efter hände det som blev början på slutet för den Engelska mc-industrin. Honda lanserar CB 750 four. En fyrcylindrig radmotor med överliggande kamaxel som gav 68hk. Effekten kan verka blygsam med dagens mått men då var det revolutionerande. En Bonneville från samma tid hade minst 20 hästar färre än Hondan. Visst fanns det dom som kritiserade Hondan också. En del ansåg att motorn var för stor och klumpig och att fryra cylindrar och fyra förgasare var dömt att misslyckas. Hondan var även utrustad med skivbroms fram vilket även den mottogs skeptiskt i vissa kretsar. Tänk så fel dom hade.

Med dagens ögon ser den kanske omoderna ut men 1969 var det annat ljud i skällan

Det visade sig att Hondan hade ett betydligt bättre chassi än vad både Triumph Trident och BSA Rocket hade. Kvalitet och finish var också betydligt bättre hos Honda. Nu var det inte längre någon som skrattade åt Japanska motorcyklar. Honda hade visat var skåpet skulle stå. Med god väghållning och en kraftfull motor var Honda CB 750 four den första standradhojen som var god för 200km/h. 120 miles sa man från fabriken vilket motsvarar ca 190 men den siffran var tagen lite i underkant. Hondas radfyra har blivit grunden till deras utveckling av sportmaskiner och konceptet har kopierats av Suzuki och Kawasaki också. När man tittar tillbaka så har Honda CB 750 blivit något av motorcyklarnas Volvo 240. Ett näst intill outslitligt bruksfordon. Tank bara så många trafikskolor som haft Honda 750 som övningsfordon.

Sista CB750 modellen som tillverkade fick namnet Night Hawk och tillverkades fram till 2003

Hondan banade vägen för det Japanska mc-undret samtidigt som den hjälpte till att börja spika igen kistan för den Engelska. Honda CB 750 fortsattes att tillverkas fram till 2003 visserligen med en hel del förändringar och uppgraderingar men att den hängde med i 44år visar att Japanerna inte hade fel. 2007 tog man upp tillverkningen igen men den modellen såldes bara i Japan.

Ha en fantastisk fredag och kör med insidan