Det kostar att ligga på latsidan

Snart är det dags. På lördag börjar min och hustruns årliga hojsemester. I och för sig inte så fantastiskt som det kanske låter. Det blir ingen sträckkörning genom Tyskland med Franska Rivieran som slutmål. Det kommer mest att bli Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. 

Kanske inte de meds exotiska resmålen man kan tänka sig men där finns ännu massor med vägar som är oåkta och många platser att passera och besöka. Ibland när jag talar med andra hojåkare så får jag uppfattningen att MC-semestra i Sverige är lite underskattat. Jag tycker att MC-semester i Sverige har många fördelat. Dels finns här gott om småvägar som inte är särskilt trafikerade. Landskapet har stor variation med mycket både kurviga och kuperade vägar. Det är sådant man uppskattar som motorcyklist.

Nu var det inte detta jag skulle orera om utan det jag nämnde i rubriken. Det kostar som sagt att ligga på latsidan. Det upptäckte jag igår när jag gjorde en okulär besiktning av mina och hustruns skinnkläder. Åker man på hojsemester på sommaren så gillar jag att ha skinkläder. Man är väl skinnknutte? Har du någon gång hört talas om Allvädersknutte eller rent utav Gortexknutte? Inte så allvarligt menat jag vet att allvädersställen är både praktiska och bra. Kanske är det så att jag precis som vid mitt val av motorcykel att jag skall betraktas som värdekonservativ eller som någon uttryckte det "jävla ruin-romantiker"

När jag tittade över våra kläder konstaterade jag att underhållet inte varit det bästa. Kläderna hade inte fått den så välbehövliga smörjelsen efter förra säsongens regnväder. Stelt och prassligt var kanske det mest lämpade epitetet att sätta på dessa plagg. Det var bara att skrida till verket för visst vill man röra sig lite smidigt och inte vill man att det skall låta som om någon håller på att skrynkla ihop tidningspapper när man går från bensinpumpenn in på macken för att betala bensinen och köpa en korv att stoppa i halsen.

För att fixa till gamla torra skinnkläder finns en rad olika produkter för att lösa detta problem. Var man köper dem har underordnad betydelse. Jag tror knappast att lädervårdsprodukterna man köper må MC-butiken är bättre än de du kan köpa i häst-shopen hos skomakaren på Biltema eller till och med hos din lokala livsmedelshandlare. Petroliumprodukter skall undvikas vid läderåterfettning. Helst skall medlet innehålla lanolin. Lanolin är ett fett som utvinns ur ull och är således en helt ren naturprodukt. Sådant gillar lädret. Bivax är bra för att ge en avslutande skyddande hinna. Ka nske behöver man inte vara så petnoga gamla beprövade produkter som minkolja eller fiskarsmorning fungerar också bra.

Är det riktigt torrt och hårt kan man börja med att tvätta med lädertvål och en fuktig svamp eller trasa. Då öppnar man upp porerna i skinnet så att lädrete kan suga åt sig av fettet. Smörj sedan med läderolja och låt plagget torka. Torka bort eventuellt överflöd. Använd slutligen  ett läderfett eller läderbalsam för att göra skinnet motståndskraftigt mot fukt. Är du extra noggrann så lägg på extra mycket fett på alla sömmar och värm med en hårtork så suger tråden plagget är sydd med åt sig av fettet och stygnen efter symaskinen blir täta.

Jag vet att det inte blir lika bra som ett allvädersställ men ett fint litet sommarregn klarar man. Kommer det en åskskur får man däremot stanna till och dra på sig regnstället. Det är såna smällar man får ta ifall man envisas med att åka i skinnkläder istället för att köra i moderna funktionsmaterial. Coolhetsfaktorn har således också ett pris.

Gasa Lugnt!