Krigarhojen kom från Varberg

Under andra världskriget upptäckte försvaret att man saknade ordonnanshojar. Försvarets MC-ordonnanser hade tidigare åkt BSA men eftersom England låg i krig med Hitlertyskland kunde BSA inte leverera vare sig nya hojar eller reservdelar.

Från FMV skickades en uppmaning till Husqvarna att de skulle bygga en ny ordonnanshoj till försvaret. Husqvarna avfärdade denna order med motiveringen att de redan hade fullt upp med att  med  att bygga vapen och för stunden hade lagt hojtillverkningen på hyllan. Uppdraget gick vidare till Monark i Varberg. 

Monark hade god erfarenhet att bygga man hade däremot inte byggt några egna motorer utan använt maskiner från bland annat Esse och BSA. Från Husqvarna fick Monark en ritning på en lämplig ram. Eftersom BSA var uteslutet började man leta efter en svenska motortillverkare.

Valet föll på Albin motor AB i Kristinehamn som var välkända för sina båtmotorer Albin utvecklade en helt ny motor för ändamålet som till slut hamnade i krigsmaskinen som vi känner som Monark Albin. 1942 tillverkades den första omgången. Det var 300 maskiner som försågs med en 500cc sidventilsmotor.  Året därpå utvecklade man motorn till en toppventilare och 3000 exemplar tillverkades.

Monar Albin var en relativt stor och tung hoj med sina 250 kg men samtidigt var den mycket robust och hållbar. Framförhållingen var god och efter kriget lyckades försvaret bygga ihop ytterligare några  hundra hojar av delar från reservdelslagret. Monark Albin blev de första hojarna FMCK fick ta hand  om och fick således bli grunden i deras verksamhet. Under 50-talet byggdes många Monark Albin hojar om till motocrossmaskiner.

Med facit på hand var det kanske tur att Husqvarna inte kunde levera de hojar FMV ville ha.  Det är inte säkert att deras egna maskiner blivit lika hållbara även om de hade ett finger med i spelet när det gällde Monark Albin.